Jag läste Farenheit 451 igår, dödsfallet påminde mig om att jag hade den oläst i bokhyllan (ett loppisfynd) och det kändes som ett givet sätt att hylla en stor författare som just gått ur tiden. Jag sträckläste boken! Jag fascinerades. Av handlingen, av tankarna, av språket. Jag ska skriva mer ingående om boken en annan dag, nu vill jag bara dela med mig av ett par rader ur boken:
"De goda författarna når ofta livet självt. De medelmåttiga snuddar flyktigt vid det. De dåliga våldför sig på det och slänger det på sophögen."
Ray Bradbury, du har verkligen nått livet självt. Tack.
