Huvudpersonen i boken heter Montag och han är brandman som en dag behåller några böcker i stället för att bränna upp dem och gömmer böckerna i sitt hus. Han stiftar också bekantskap med en gammal man vid namn Faber och med honom samtalar han om böcker och läsning.
Allt detta visar sig naturligtvis vara ett stort misstag. Montag blir en jagad brottsling och jakten på honom går i sann thriller-anda. Det blir en prestigesak för statsmakten att få fast Montag, de visar till och med jakten i direktsändning på tv-väggarna. För Montag finns det inte längre någon väg tillbaka, bara framåt och det händer saker med honom som tänkande människa. Men först och främst måste han komma undan...
Romanen Fahrenheit 451 innehåller många intressanta tankar om vad bra böcker är och varför litteratur är så oumbärlig för oss människor. Med böckernas hjälp kan man resa i hela världen fast man inte har pengar, de är till för alla oavsett status och rikedom. Och detta med att bränna böcker - det behöver man inte göra när allt kommer omkring, det kan faktiskt räcka med att folk slutar läsa av sig själva, till exempel för att de hellre fastnar framför fördummande tv-program. (Den här bilden känns inte alldeles obekannt, tyvärr.)
Vid ett av samtalen med Montag förklarar den kloke Faber varför böcker är hatade och fruktade: "De visar porerna i livets ansikte. Bekvämt och belåtet folk vill bara se släta ansikten utan porer, utan hår, utan uttryck." Och han fortsätter:
"Ju fler porer, ju fler verklighetstrogna detaljer ur livet man kan få in per kvadratcentimeter på ett pappersark, desto ´litterärare´är man. Det är i alla händelser min definition. Återge detaljerna. Friska detaljer. De goda författarna når ofta livet självt. De medelmåttiga snuddar flyktigt vid det. De dåliga våldför sig på det och slänger det på sophögen."
Bland de boktankar som man som läsare tar del av när man läser Bradburys bok är också att det exempelvis är livsviktigt med att tre villkor uppfylls:
1) tillgång till böcker med kvalitet, vetande och struktur,
2) gott om tid att tänka (att vi har gott om fritid är dock inte nödvändigtvis det samma som att vi har tid att tänka och reflektera) och
3) rätten att utföra handlingar som grundar sig på vad vi lärt oss under de båda första villkorens växelverkan.
Det är så bra skrivet allting att jag får lust att trycka upp citat efter citat på stora affischer och sätta upp på varje stolpe i stan. I alla avseenden är Fahrenheit 451 mycket bra skriven och jag har blivit överraskad av det rika bildspråket. Jag vet inte varför, men jag förväntade mig snarare en saklig ton med tanke på handlingen och att det är en dystopi. Men så här kan en beskrivning se ut: "Böckerna hoppade och dansade som stekta fåglar, vingarna flammade av röda och gyllene fjädrar." Det är en vacker och poetisk beskrivning av något förfärligt.
Fahrenheit 451 är ingen omfångsrik bok, bar knappt 150 sidor, men den är rik på tankar som den väcker i mig som läsare. Den är till att sträckläsas då den är svår att lämna ifrån sig. Otroligt bra!
Så länge vi har Fahrenheit 451 och andra böcker av den kalibern - och så länge vi läser dem - finns det hopp. Än är boken inte död, gud ske lov!
Om du vill se ett kort videoklipp där Ray Bradbury berättar om hur han inspirerades till att skriva Fahrenheit 451, klicka här. Och här finns ett lite längre klipp från filmen Fahrenheit 451 från 1966, den otäcka och starka bokbränningscenen.
