Eftersom jag tyvärr har mina skäl, är jag intresserad av böcker som skildrar ett barns uppväxt i ett hem där en av föräldrarna var alkoholist. Igenkänning, söka svar på frågor som aldrig slutar göra ont och så vidare, ni förstår säkert anledningen. Sedan den kom har jag velat att läsa Morgan Allings barndomsskildring
Kriget är slut och nu blir det av. Det är dags. Har äntligen börjat lyssna på Morgan Allings egen uppläsning av boken, trots att jag har ett signerat exemplar av pappersboken i bokhyllan. På något sätt känns det som att ljudversionen i det här fallet är mera naturlig. Sådant man inte pratar om. Eller så gör man det. Pratar och lyssnar. Jag lyssnar på Morgan och det gör ont i den del av min själ där jag själv för alltid är ett barn som inte vet vad det ska göra av all ångest och rädsla. Det är som att gå i gruppterapi. Hej Morgan, jag heter Ivana och jag är också ett maskrosbarn. Och vi har överlevt och det har blivit folk av oss, tack och lov. Fast Morgan hade det värre, han hamnade ju i hemska fostrehem också.
Ljudboken
Kriget är slut har blivit
2011-års bästa ljudbok och det är också en anledning till att lyssna på den. Jag har precis börjat. Återkommer.
