söndag, april 22, 2012

Alla mina vänner är superhjältar

Alla mina vänner är superhjältar av kanadensaren Andrew Kaufman är den knasigaste boken jag lyssnat på sedan Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag gillar knasiga böcker som är knasiga på ett "lagom" vis.  En bra avvägd blandning av verklighet och det lite bisarra ger mig positiv energi och gör mig på gott humör. Jag tycker att det är skönt att ibland gå utanför det inrutade och strikt verklighetstrogna och låta sig bäras iväg av en berättelse som bygger på en författares helgalna fantasi. Andrew Kaufmans fantasi är det definitivt inget fel på, den drar iväg så det slår gnistor om det. Vad handlar då Alla min vänner är superhjältar om?

Det är en annorlunda kärlekshistoria. Bakgrunden till berättelsen är denna: Tom har gift sig med sin drömkvinna, superhjälten vid namn Perfektionisten. Hon är totalt perfekt och hon behärskar konsten att också göra allt perfekt genom blotta tanken. Problemet är att på bröllopsdagen blir Perfektionisten hypnotiserad av sin före detta pojkvän Hypno, vilket får som konsekvens att Tom blir osynlig för henne i fortsättningen. Hon ser honom inte och börjar tro att Tom har lämnat henne, fast han hela tiden är hos henne och med henne. Efter några månader bestämmer sig Perfektionisten att börja ett nytt liv, lämna Toronto och flytta till Vancouver. Tom blir desperat.

Själva handlingen i romanen (som för övrigt är väldigt kort, endast cirka 2 timmar i ljudform) utspelar sig under de fyra timmar som det tar att flyga från Toronto till Vancouver. Tom är naturligtvis med på planet, i sätet bredvid sin fru Perfektionisten. Innan planet landar i Vancouver måste han få henne att vakna upp ur hypnosen så att hon åter kan se honom och förstå att han inte alls har lämnat henne utan tvärtom älskar henne mer än någonsin. Om Tom inte lyckas, blir det kört för alltid!

Under tiden som Tom anstränger sig att väcka Perfektionisten gör han utvikningar och berättar om sina superhjältevänner. Själv är han en vanlig kille, det är inget märkvärdigt med honom alls. Fast det här med att folk är superhjältar betyder inte att de går omkring klädda i konstiga dräkter (ok, några kanske gör det, men inte alla). Deras superkrafter är inte heller alla gånger som man kanske föreställer sig. I vissa fall är superkrafterna bara en eller några särskilt framträdande egenskaper hos personerna och de kan vara både positiva och negativa.

Det är under avsnitten som handlar om vännernas superkrafter som bokens höga knasighetsgrad blir tydlig. Det är skruvat, galet och bisarrt men också tänkvärt och liksom varmt. En typ av humor som jag gillar. Jag blev till och med lite frestad att på skoj fundera över om jag också möjligen besitter några udda superkrafter och vad jag i så fall skulle kunna ha för superhjältenamn (och, haha, jag kom faktiskt på nåt). Alla superhjältar måste nämligen ha ett superhjältenamn. Fast några av superhjältarna i boken tyckte jag synd om, alla hade det inte så lätt i livet, men så är det ju.

Som jag nämnde tidigare så lyssnade jag på boken. Uppläsningen i Morgan Allings tappning var hur bra som helst. Jag lyssnade på boken under en tråkig bussresa och måste säga att den tack vare Tom, hans superhjältevänner och Morgan Allings röst blev oförglömlig. Om man föredrar att läsa Alla mina vänner är superhjältar i pappersform så finns den även i pocket.

Och förresten, viss är omslaget härligt fult. Jag älskar den töntiga bilden.

Boken finns att köpa på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

3 kommentarer:

mimmimarie sa...

Tack för tipset. Det låter som en bok för mig också.

Bohusläningens Bokblogg sa...

Jag har hävisat till denna recension i ett blogginlägg på Bohusläningens Bokblogg idag, hoppas ok. Själv kunde jag inte skriva en recension nämligen...

http://bohuslaningen.se/bloggar/1.1004958-bokbloggen?blogPostEditorAction=edit_post&postingId=19.338058

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Det går så bra så.