Stjärnlösa nätter

I romanen Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad behandlas ett ämne som alltid gör oss svenskar upprörda och stötta därför att problematiken är oss så främmande. Jag pratar om tvångsäktenskap och hederskultur. Det ligger inte vår natur, det ingår inte vår västerländska kultur, det är konstigt och obegripligt och alldeles, alldeles fel. Så tänker vi. Tyvärr har frågan återigen aktualiserats på det mest smärtsamma sättet när medierna sedan en vecka tillbaka rapporterar om ett misstänkt hedersmord på en 19-årig kvinna i Landskrona (DN). Det är djupt tragiskt. Just då, när nyheten kom, lyssnade jag för fullt på ljudboken Stjärnlösa nätter (i författaruppläsning). Litteratur och verklighet möttes.

I Stjärnlösa nätter berättar Arkan Asaad sin egen historia om hur han som nittonåring blev bortgift med sin kusin i Kurdistan, fast han själv är uppvuxen i Sverige. Vanligtvis tänker vi på flickor som blir bortgifta mot sin vilja och vars liv blir försörda på grund av hederskultur och hot om våld men i den här romanen är det alltså en tonårskille som råkar ut för tvånget att gifta sig med en kusin från hemlandet.

I boken möter vi Amár från Västerås och hans familj. Mamman är borta och pappan är sträng och dominerande. Sommaren efter gymnasiet beger sig pappan, Amár och småsyskonen på en bilresa till irakiska Kurdistan. Amár har ingen aning om att pappan har gjort upp om ett giftermål mellan Amár och kusinen Amina. Först vägrar Amár att gifta sig men till slut gör han som hans far säger åt honom att göra. Han blir gift. Bortgift. Sedan ångrar han sig bittert. Hans liv blir ett mentalt helvete, helst skulle han vilja få allt ogjort. Och vilken tur att det ska ta två år innan Amina kan flytta till Sverige! Under tiden förälskar sig Amár i Shilan men berättar inte att han är gift. Lögnerna hopar sig på alla plan, stressen och familjens press på Amár ökar och när sanningens ögonblick närmar sig vet Amár varken ut eller in. Så faller korthuset samman med ett brak, något annat är inte heller att vänta.

Stjärnlösa nätter är en gripande bok som man sent glömmer. Jag började läsa den (lyssna på den) helt utan några speciella förväntningar, mest bara för att jag var lite nyfiken. Genast noterade jag den enkla och (om jag nu kan uttrycka det så) olitterära stilen. Nja, tänkte jag först. Men snart blev jag tagen just av den här enkelheten i berättandet. Den ger en direkthet och en närhet som sluter händerna om hjärtat och själen och får dem att vibrera av känslor. Texten är okonstlat och uppriktigt skriven och den andas all vånda, rädsla, kärlek, hopplöshet och hopp som bokens Amár upplever under de två tre åren som berättelsen sträcker sig över.

Även en kille kan bli bortgift och utsättas för starka påtryckningar och till och med dödshot från familjens sida på grund av hederskulturen. Detta är en berättelse inifrån och den är stark. Det är också en berättelse där det varken finns hjältar eller vinnare. När allt är över står människorna kvar, svikna, sårade och lurade på var sitt sätt.

Arkan Asaad belyser hedersbegreppet och traditionen att gifta sig med kusiner utifrån sin egen erfarenhet, en erfarenhet som har kostat honom blod och tårar och nästan även livet. Läs hans bok, låt ungdomar läsa den. Vi måste prata om det. Det gör Arkan idag. På hans egen hemsida kan du läsa mer om honom och boken.

Boken finns att köpa på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

Ta surftåget till Sydafrika den 15 maj

Den 15 maj är datumet för en ny litterära resa med surftåget, denna gång till SYDAFRIKA. Nätbokhandlen FritzStåhl är arrangör och jag är lokförare.

Via webben kommer jag att leda resenärerna till intressanta händelser och miljöer kopplade till två spännande sydafrikanska författare och deras böcker, Marlene van Niekerks stora och fantastiska roman Agaat och Deon Meyers senaste mycket intressanta spänningsroman Den sista safarin.

Surftåget startar klockan 19.00 och resan, som är gratis, kommer att ca 30 minuter. Det enda du behöver för att kunna delta är en dator med internetuppkoppling och högtalare. För att anmäla dig klickar du här. Antalet platser på surftåget är begränsat till 100, så tveka inte att anmäla dig redan nu. För att få mer information om surftåget klickar du här.

Alla som anmäler sig får ett exklusivt erbjudande i form av specialpriser på böckerna till surftåget samt möjlighet att vinna signerade exemplar. Du behöver inte ha läst böckerna innan, meningen med surftåget är nämligen att inspirera och locka till läsning av de utvalda verken.

ÄR DU BOKBLOGGARE?

Är du bokbloggare och vill hjälpa till med att informera om surftåget den 15 maj? Då blir vi mycket tacksamma. Länka gärna till informationssidan på FritzStåhl samt till Bokmania och anmälningssidan. Tack på förhand.

Alla mina vänner är superhjältar

Alla mina vänner är superhjältar av kanadensaren Andrew Kaufman är den knasigaste boken jag lyssnat på sedan Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag gillar knasiga böcker som är knasiga på ett "lagom" vis.  En bra avvägd blandning av verklighet och det lite bisarra ger mig positiv energi och gör mig på gott humör. Jag tycker att det är skönt att ibland gå utanför det inrutade och strikt verklighetstrogna och låta sig bäras iväg av en berättelse som bygger på en författares helgalna fantasi. Andrew Kaufmans fantasi är det definitivt inget fel på, den drar iväg så det slår gnistor om det. Vad handlar då Alla min vänner är superhjältar om?

Det är en annorlunda kärlekshistoria. Bakgrunden till berättelsen är denna: Tom har gift sig med sin drömkvinna, superhjälten vid namn Perfektionisten. Hon är totalt perfekt och hon behärskar konsten att också göra allt perfekt genom blotta tanken. Problemet är att på bröllopsdagen blir Perfektionisten hypnotiserad av sin före detta pojkvän Hypno, vilket får som konsekvens att Tom blir osynlig för henne i fortsättningen. Hon ser honom inte och börjar tro att Tom har lämnat henne, fast han hela tiden är hos henne och med henne. Efter några månader bestämmer sig Perfektionisten att börja ett nytt liv, lämna Toronto och flytta till Vancouver. Tom blir desperat.

Själva handlingen i romanen (som för övrigt är väldigt kort, endast cirka 2 timmar i ljudform) utspelar sig under de fyra timmar som det tar att flyga från Toronto till Vancouver. Tom är naturligtvis med på planet, i sätet bredvid sin fru Perfektionisten. Innan planet landar i Vancouver måste han få henne att vakna upp ur hypnosen så att hon åter kan se honom och förstå att han inte alls har lämnat henne utan tvärtom älskar henne mer än någonsin. Om Tom inte lyckas, blir det kört för alltid!

Under tiden som Tom anstränger sig att väcka Perfektionisten gör han utvikningar och berättar om sina superhjältevänner. Själv är han en vanlig kille, det är inget märkvärdigt med honom alls. Fast det här med att folk är superhjältar betyder inte att de går omkring klädda i konstiga dräkter (ok, några kanske gör det, men inte alla). Deras superkrafter är inte heller alla gånger som man kanske föreställer sig. I vissa fall är superkrafterna bara en eller några särskilt framträdande egenskaper hos personerna och de kan vara både positiva och negativa.

Det är under avsnitten som handlar om vännernas superkrafter som bokens höga knasighetsgrad blir tydlig. Det är skruvat, galet och bisarrt men också tänkvärt och liksom varmt. En typ av humor som jag gillar. Jag blev till och med lite frestad att på skoj fundera över om jag också möjligen besitter några udda superkrafter och vad jag i så fall skulle kunna ha för superhjältenamn (och, haha, jag kom faktiskt på nåt). Alla superhjältar måste nämligen ha ett superhjältenamn. Fast några av superhjältarna i boken tyckte jag synd om, alla hade det inte så lätt i livet, men så är det ju.

Som jag nämnde tidigare så lyssnade jag på boken. Uppläsningen i Morgan Allings tappning var hur bra som helst. Jag lyssnade på boken under en tråkig bussresa och måste säga att den tack vare Tom, hans superhjältevänner och Morgan Allings röst blev oförglömlig. Om man föredrar att läsa Alla mina vänner är superhjältar i pappersform så finns den även i pocket.

Och förresten, viss är omslaget härligt fult. Jag älskar den töntiga bilden.

Boken finns att köpa på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

Havsmannen

Havsmannen, Carl-Johan Vallgrens nya och mycket gripande roman, ska man läsa för den starka skildringen av hängiven och gränslös syskokärlek för jag tycker att det är den som bär romanen och får den att lyfta. Jag har recenserat boken hos nätbokhandeln FritzStåhl, så om du vill läsa recensionen får du klicka på länken.

Du kan också lyssna på mig när jag recenserar Havsmannen i radio.

Min mamma och jag på biblioteket

Bara några meter ifrån där min mamma bor finns det lilla lokala biblioteket som för övrigt är väldigt trevligt. "Nu följer du med mig, jag behöver fräscha lästips," slog min mor fast och så drog vi dit en förmiddag. Hennes slutgiltiga boklån syns på bilden, det bestod av Stalins kossor, En dag, Tjuvarnas stad och De blåaste ögonen. Dessutom har vi reserverat Niceville.

Bokskatter i min mors bokhylla

I min mors bokhylla kan man hitta en del riktigt snygga böcker: små bokskatter som till exempel de här två vackert illustrerade utgåvorna av "Vredens druvor" av Steinbeck respektive "Nana" av Zola. Utgåvorna är från början av 60-talet och jag får ta dem med mig hem till Sverige om utrymmet i resväskan tillåter det. Hoppas det, för det vore roligt att ha dem stående i min egen bokhylla.

Little Bee

Little Bee är en roman om medmänsklighet, civilkurage och om att göra val i livet som låter oss stå raka i ryggen när vi ser oss själva i spegeln och det gäller inte bara individer utan i förlängningen hela västvärlden. Författaren Chris Cleave har skrivit en gripande historia om hur västvärlden ser på Afrika och afrikaner på västvärlden men även hur afrikaner ser på sig själva. Han har skrivit en bok om oljerebellernas brutalitet, Afrikas exploatering och flyktingpolitik. Men! Little Bee är också en bok om kärlek, vänskap och livsstyrka. Dessutom är den ofta rolig.

Britten Chris Cleave (1973) är journalist och bosatt i London (hans hemsida finns här). Little Bee som i Storbritannien heter The Other Hand är hans andra roman men den första som finns på svenska, översatt av Ulla Danielsson. Cleave har sedan debuten med Incendiary (2005) skördat många framgångar världen över. Snart ska Little Bee bli film också. Som barn levde Chris Cleave i Västafrika och det märks att han har en personlig relation till kontinenten eftersom han skriver med så mycket empati.

 

Little Bee är sexton år gammal och kommer från Nigeria. I två år har hon suttit som illegal flykting på en förläggning utanför London och lärt sig engelska till nästan perfektion. Hon är ensam och utan vare sig pengar eller kontakter men har ett tummat visitkort i fickan. Namnet på visitkortet är Andrew O´Rouke och tillhör en man som Little Bee träffade på en strand i Nigeria. Så snart Little Bee släpps från förläggningen beger hon sig till Andrews adress i hopp om att han och hans fru skulle vilja hjälpa henne. Men dagen då hon knackar på O´Roukes dörr är dagen för Andrews begravning.

 

Förutom Little Bee finns det ytterligare en jag-person i boken och det är den nyblivna änkan Sarah O´Rouke, redaktör på en ett glansigt modemagasin. Det är Little Bees och Sarahs berättelser som varvas och möts på boksidorna. Mellan Sarah och Little Bee springer Sarahs tvåårige son Charlie, alltid utklädd till Batman. Batmandräkten är hans skyddsmur, genom den blir hans värld hanterbar. När man är liten tror man ju att man likt Batman kan slå ihjäl alla elakingar och rädda världen. Fast sedan blir man äldre och inser att lite av världens ondska finns inom en själv. Sedan blir man ytterligare lite äldre, vänjer sig vid tanken och tycker inte ens längre att det är så värst farligt med sakernas tillstånd. Lite skrämmande. Jag tänkte mycket på det medan jag läste.

Händelsen på stranden i Nigeria är berättelsens centrala punkt, allt kretsar kring denna dag som för alltid har förändrat de inblandades liv. Chris Cleave är skicklig på att spinna fram tråden och gradvis avtäcka sanningen och konsekvenserna för oss. Sedan får vi plötsligt hela bilden av dagen på stranden, helt oretuscherat, och det blir ett ögonblick av fasa. När man som läsare sitter där med boken i knät och är stel av förfäran kommer frågan: Vad skulle jag vara villig att offra för att rädda en annan människa?

Mest gillar jag porträttet av Little Bee. Vilken överlevare! Hon är tuff, klok, rolig och har en fascinerande förmåga att iaktta och reflektera över sin omgivning. Little Bees tankar om kulturella skillnader mellan afrikaner och västerlänningar är obetalbara, det är lätt att skratta tillsammans med henne för hon har verkligen en härlig humor.

 

En liten invändning jag har är att Cleave möjligen är för övertydlig i sitt budskap och när det gäller persongalleriet. Trots det lilla minuset berör Little Bee på djupet. Få böcker är nämligen så engagerande och älskvärda som denna.


(Den här recensionen publicerades ursprungligen i Eskilstuna Kuriren 2012-03-27. Här på bloggen återges den med tidningens samtycke.)

Köp boken på t.ex. FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

Dagens sköna sanning

Om den perfekta bokhyllan

Den perfekta bokhyllan består av hälften läst, hälften oläst, hälften hågkommet, hälften glömt. På så sätt kan man göra fynd i bokhyllan. Det läser jag i ett förtjusande reportage om boksamlare och boksamlingar i nr 2 av ViLäser. Där står också att när en bokälskare står framför sin bokhylla ser hen inte böckerna hen har, utan dem hen saknar. Och ja, visst är det så lite grann. Ett annat påstående i artikeln rörande bokhyllor är att om man vill lära känna en annan människa räcker det inte att granska vilka böcker som ryms i bokhyllan, utan man ska också undersöka hur böckerna är organiserade. Det finns nämligen de som påstår att eftersom det inte finns något självklart sätt att organisera sin bokhylla, kan systemet avslöja något väsentlig om oss. Hm, det tål att tänka på.

Ordningen i bokhyllan, hur förhåller sig det med den? Själv har jag det alltid lite rörigt i bokhyllan, fast jag städar, sorterar och plockar där med jämna mellanrum. Men hädanefter ska jag hålla mig lugn:

"All strävan efter förnuft och reda är dömd att misslyckas. Det finns ingen slutgiltig ordning. Hur välsorterad din bokhylla än är så består ett betydande del av kaos. Och det är helt i sin ordning."

Pust, skönt att veta!

Bilden har jag lånat här.

Läsplanering inför Tjeckienresan

På tisdag åker jag till Tjeckien en vecka för att hälsa på min mamma, syster och ett par barndomskompisar. Det är över ett år sedan jag var där senast, hemskt vad tiden går. Ska bli så roligt! Mr Bokmania och bokbloggarhunden ska dock hålla ställningarna här hemma och vakta bokhyllorna :-)

Resfebern har redan drabbat mig och läsplaneringen är i full gång. Egentligen har jag nog redan bestämt mig för reslektyren. Böckerna syns på bilden men de kommer att få följa med mig på resan endast som elektroniska filer och ljudfiler. Två e-böcker (Avskedsbrev av Valeria Parrella och Den sista safarin av Deon Meyer) och en ljudbok (All mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman). Känner mig otroligt taggad när det gäller alla tre böckerna, måste jag säga. Med dem nedladdade i paddan och med paddan i handväskan kommer flyg- och bussresorna gå som en dans. I Brno är det också alltid en hel del spårvagnsåkande, vilken så klart är lika med lästid.

Har jag gjort ett bra bokval?

Jag är nöjd med bloggens nya header

Vad tycker du?

Sju år

Sju år av den tyske författaren Peter Stamm är en mycket läsvärd berättelse om vardagslivets glädjeämnen, kval och förluster. Författaren använder sig av det klassiska greppet att huvudpersonen berättar om sitt liv för någon annan: i det här fallet är det Alexander som berättar för sin frus vännina Antje.

Alexander är gift med vackra och stiliga Sonja, båda är arkitekter och har en firma tillsammans i München. De gifte sig efter examen. Av de två är Sonja den drivande och ambitiösa parten, Alexander glider mest med, känns det som. Ingen av dem känner sig dock särskilt lycklig i äktenskapet, det är lätt att skylla på Alexander. Och ja, han faller för en annan kvinna och inleder ett förhållande.

Så här långt är det inte mycket nytt under solen, en relationsroman som det finns många av, tänker jag först. Men allteftersom jag fortsätter att läsa kommer jag underfund med att här finns det något som är unikt, samtidigt som detta något övergår i det allmänmänskliga och inbegriper även frågor som lojalitet, klass, invandring och jämställdhet. Det är ingen tvekan om att Peter Stamm är en skicklig författare med människokännedom och känsla för vilken påverkan samtiden kan ha på människors liv.

Kvinnan som Alexander inleder en minst sagt egendomlig relation med heter Iwona och är polsk invandrare utan uppehållstillstånd. Hon är en total motsats till Sonja. Vid ett tillfälle konstaterar Alexander att han aldrig har ägt en människa så som han gjort med Iwona. Han blir upphetsad av Iwonas hängivenhet, passivitet och känslomässigt beroende, han dras till henne som av en magnet, kan inte släppa henne. Ändå är det knappast kärlek han känner gentemot Iwona, inte heller känner han lycka med henne. Trots att han är medveten om att han behandlar Iwona illa, fortsätter han. Är det makten över en anan person som berusar honom så eller vad är det fråga om?

Saker och ting kompliceras när ett barn beträder scenen. I och med det tillkommer ett tungt ämne i romanen, nämligen adoption. Tyskland är inte Sverige, inställningen till adoptionsproblematiken är en annan, som svensk blir man smått upprörd. Här får romanen ett djup.

Berättelsen sträcker sig över många år, kärlek, lycka och ansvar utforskas och jag är tacksam över att Peter Stamm förmår att sätta på sig nya, fräscha glasögon när han betraktar detta eviga ämne. Det gör Sju år till en läsvärd roman och en berättelse att fastna för och tänka kring.


Läs också varför Lyrans noblesser gillade Sju år.


Boken finns att köpa på Bokus eller AdLibris.

Påskgula böcker i min bokhylla

Malin undrar på sin bokblogg vad man har för gula böcker i bokhyllan. Gult är inte fult, gula bokomslag är säkert bra på att dra uppmärksamhet till sig. I min bokhylla har jag efter en kort titt hittat dessa sex böcker som lämpar sig som trevlig läsning inte bara när det är påsk och inte bara för att de är gula. Fyra av dem har jag redan läst (Tusen strålande solar, Agaat, Mellan attentaten och Hur madonnan kom till månen) och där är det tummen upp, två titlar har jag kvar (Den sista safarin och Mangon som sprängdes).

"Svenska barnvisor" - den spelande sångboken

Svenska barnvisor är en underbar sångbok och den innehåller femtio mycket kända och mindre kända barnvisor. Det är noter, text, fina illustrationer och ... taddaaaaaa .... LJUD. Att det finns möjlighet att lyssna till musiken och sjunga med gör den här boken mycket speciell. Ingen cd-skiva medföljer utan musiken sköter man med hjälp av en spelmodul som sitter fast på ena sidan av boken, det är bara att knappa in visans nummer och trycka på play-knappen. Modulen går på vanliga batterier som är lätt att byta.

Melodierna är inspelade av fantastiska Tita Ahlin (piano och munspel) och det är också hon som har valt visorna till boken. Illustratören är Jessica Kurki.

Musiken innehåller inte sång, bara melodier - det är ju meningen att barnen ska sjunga. Det är jätteroligt att sjunga till Tina Ahlins musik, följa texten på sidorna och titta på bilderna som är stora och tydliga och innehåller ibland små roliga detaljer att peka på och prata kring. Man fastnar lätt, sångstunden kan bli lång (det är inte bara som jag säger, det är självupplevt). Jag och Mr Bokmania satt i soffan och sjöng länge dagen då boken gjorde entré i huset och då fanns inte ens några småbarn med. Så kan det gå, roligt hade vi.

Ett litet minus. Första strofens text står under noterna, texten till de övriga stroferna står för sig själv. Jag skulle vilja att hela texten, dvs inklusive första strofen, stod separat. Jag tycker att det är svårläst med texten under noterna när man inte kan sången. Men det är bara vad jag tycker.

Svenska barnvisor är till sin helhet en mycket fin bok och spelmodulen höjer den ytterligare en nivå. Alla barn borde få den och sjunga, sjunga, sjunga.

Mycket bra tänkt av förlaget, spelmodulen har uppenbarligen blivit ett lyckat koncept (finns redan här och här).

Köp boken på t.ex. FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

Glad påsk!

Glad påsk och god läsning kära bokvänner!