torsdag, februari 02, 2012

Min Szymborska

Livet är enda sättet
att beväxa med löv,
hämta andan i sanden,
flyga upp på vingar;

att vara en hund,
eller att stryka den över pälsen;

att skilja smärta
från allt som inte är det;

att få plats i händelserna,
ta vägen i vyerna,
leta reda på det minsta bland misstagen.

Ett enastående tillfälle
att minnas för en stund
vad man pratade om
i den släckta lampans sken;

att åtminstone en gång
snava på en sten,
bli våt i något regn,
tappa nycklar i gräset;

och följa med ögonen en gnista i vinden;

och utan uppehåll inte veta
något viktigt.

("Noterat", ur Stunden, 2002. Översättning Anders Bondegård)

Samlingsvolymen Wislawa Szymborska Dikter 1945-2002 tas ofta fram ur bokhyllan, jag gillar att på måfå bläddra fram och tillbaka i den och ströläsa mina favoritrader. De är många. Och nästan alltid upptäcker jag nya. Några av dem återger jag i dagens flöde på twitter, bara för att minnas: http://twitter.com/bokmania .

Wislawa Szymborska har alldeles nyss gått ur tiden, 88 år gammal. Den vita blomman som ligger över bokomslaget är till henne. Tack för din poesi Wislawa!

Två andra bokbloggare som idag skriver om sin relation till Szymborska och hennes poesi är Lyrans noblesser och Enligt O.

1 kommentar:

Jenny B sa...

Tack för att du citerade den vackra dikten! Det var fint att få läsa den till Szymborskas minne. Hon har ett koncist men ändå målande språk, rent som vatten.