Jag har sällan läst en bok som jag så odelat och tveklöst fastnade för från första sidan. Korparna är en berättelse av ett sällsynt slag, det hände något med mig när jag läste den. Ibland är litteratur magisk och Korparna är en sådan litteratur. Att boken är en debut känns otroligt, men är likväl sant. Det är superhäftigt!
Vad handlar då Korparna om? Mycket kortfattat om bönder i Småland på 70-talet och om fåglar. Tråkigt, tycker du? Då är det bäst att jag berättar mer, för jag skulle önska att varenda läskunnig människa slängde sig över boken och läste den (om man inte redan har gjort det, vill säga).
I grund och botten är Korparna en jordnära berättelse om en komplicerad far och son relation. Pappan som är bonde hade läshuvud när han var liten men fick inte studera för sin far. Sonen har också läshuvud och vill absolut inte gå i pappas och farfars mödosamt upptrampade fotspår utan har en annan längtan, fast samvetet gnager vilt för det. Ni vet, det är det här med tidigare generationers slit som ska fortsättas... Det är bara hos fåglarna vid vattnet och i skogen som pojken finner lättnad. På gården är luften tung att andas. "Aspen och jag. Vi som darrar för minsta lilla", tänker pojken ofta.
Samtidigt står det allt mer klart att pappan balanserar på galenskapens rand, det gäller att inte ställa till det, inte väsnas, inte bråka. Och så mamman. Mamman som försöker släta över och hålla ihop familjen, avfärda skvaller i byn. Hon kämpar, försöker ge kärlek till pojken och hans lillebror som mest är i vägen. Det är tungt att leva, svårt att vara människa och ännu svårare att vara en ung pojke, förstå sig på de vuxna och hitta sin egen plats i världen.
När en flicka flyttar till byn, ditförd från Stockholm av 70-talets gröna våg, får pojken en själsfrände och vän. Han visar fåglarna för henne, vågar vara som han är. En skör och vacker förälskelse bosätter sig i pojkens hjärta. Men hur är det med flickan? Varför blir hon plötsligt någon annan?
Det har gått några veckor nu sedan jag läste boken men det liksom skälver i hjärtat på mig fortfarande när jag tänker på den. Den berörde mig. Inte bara med själva berättelsen som visar en annan bild av Sverige för 40 år sedan, utan med allt. Språket som är så precist i sin poesi, relationerna som beskrivs med sådan närvaro och närhet, natur- och miljöskildringar som skapar bilder på boksidorna och i huvudet. Jag vet inte hur jag kan förklara det tydligare än att säga att jag upplevde Korparna med alla mina sinnen. Och det kanske är helt naturligt när man läser en så levande bok.
Korparna finns som inbunden bok, som ljudbok (cd, mp3) och som e-bok. Den finns just nu på bokrea (AdLibris) och snart kommer den ut i pocket också. Ljudboksversionen kan jag varmt rekommendera, för det är nämligen med öronen jag har läst. Uppläsaren är Reino Brynolfsson.
