1984

Äntligen har jag läst George Orwells moderna klassiker från 1948, dystopin 1984, och läsupplevelsen var överväldigande. Jag var totalt uppslukad av berättelsen, trots att jag mer eller mindre kände till handlingen sedan tidigare (har bl.a. sett filmen). Personporträtten, psykologin, skildringen av diktaturens och personkultens mekanismer, kärleken mellan Winston och Julia som en temporär ljuspunkt, den tröstlösa Londonmiljön, hjärntvätt, indoktrinering och manipulering av människor i ideologins namn, liksom den totalitära regimens övergrepp mot människorna är skrämmande och mycket nära verkligheten, vare sig den har passerat (som i Östeuropa) eller fortlöper (som i t.ex. Nordkorea).

Romanen 1984 är verkligen ett mästerverk, så är det bara. Dessutom av den sorten som varje människa borde läsa någon gång under sin livstid. Både för budskapets, tankens och för det litterära värdets skull. För sitt eget skull! Att så många ord som Orwell är upphovsmannen till har blivit en naturlig del av vår vokabulär är också ganska häftigt. Att säga "storebror ser dig" är klassisk orwellska, för att nämna det kanske mest kända exemplet.

Krig är fred.
Frihet är slaveri.
Okunnighet är styrka.

Jag kan också berätta att jag grät på slutet. Men att det inte finns något lyckligt slut i en dystopi ligger ju i sakens natur, så det var egentligt naivt av mig att hoppas på en trevlig upplösning.

Att gå djupare in på handlingen känns lite som att gå över ån efter vatten, det har flera bokbloggare gjort före mig, till exempel Lyrans noblesser, Ett hem utan böcker, Malin the writer.

I stället vill jag visa det här videoklippet. Det sammanfattar handlingen och uttrycker stämningen rätt bra och så kan man lyssna på David Bowies låt 1984 som är ledmotivet till filmen med John Hurt i huvudrollen.



Och slutligen: Om du inte har läst 1984, gör det för bövelen. Det är en förbaskat bra roman!