fredag, januari 06, 2012

Möss och människor

År 1937 kom den lilla romanen Möss och människor av nobelpristagaren John Steinbeck (1902-1968, Nobelpriset 1962) ut för första gången. Det är en bok som alla känner till, många har läst och ännu fler tror sig ha läst. För den ÄR så KÄND, även som film. Jag var faktiskt själv övertygad om att jag har läst boken, tills jag började läsa den - och insåg att nej, det kunde jag inte ha gjort, i alla fall inte på riktigt. Kanske så där snabbt och slarvigt som man brukar göra i skolan när man tvingas men läst med hjärtat, nej.

Men redan efter ett par sidor hände något underbart. Jag började LÄSA. Jag trängde undan allt jag visste om boken, sopade ihop all förhandskunskap och gömde den i ett avlägset hörn av hjärnan. Här skulle det njutas av berättelsen, för första gången nu.

Möss och människor handlar om två kringvandrande lantarbetare, George och Lennie. De är på flykt för Lennie ställde till det för dem på gården där de senast hade jobb. Lennie är förståndshandikapad och gillar att smeka och krama allt som är mjukt och skönt, vare sig det är små pälsdjur eller kvinnoklänningar. Ibland smeker han för hårt, för hårthänt, det händer att hans händer klämmer åt för mycket, fast han inte alls vill något illa, men Lennie är så storväxt och stark. George säger ständigt åt Lennie att hålla sig borta från möss och kvinnor, han måste lova att inte ställa till bråk nåt mer för de måste ju arbeta och tjäna pengar om deras planer ska kunna bli verklighet.


Planerna vill Lennie jämt höra George berätta om. Igen och igen och George berättar, så ofta som Lennie vill. Så trevligt det blir då. Lennie längtar efter att snart få ett eget ställe att bo på tillsammans med George och själv ha hand om kaninerna. Det är en stor dröm, en egen bondgård i Kalifornien där de ska leva av vad jorden ger dem.

Men först måste de jobba åt andra och ta betalt ett tag till. De blir anställda på en ny gård, kommer snabbt in i gemenskapen i baracken. Allt går bra till en början men så får tiken valpar och drömmar och verklighet avlägsnar sig varandra fortare än man hinner säga sitt namn.

Jag blev uppriktigt tagen av boken, på slutet sved det rejält i ögonen och det snörjdes åt i bröstet på mig. Slutet är tragiskt om än på ett sätt ömsint och kärleksfullt vis. Allt handlar om relationen mellan George och Lennie. Hur George med stort hjärta tar hand om den svagsinte men arbetssamme Lennie och inte kan tänka sig att lämna honom åt sitt öde fast det skulle göra livet lättare för honom själv. Det finns en parallell till deras relation: på den nya gården finns en gammal man som har ett urgammalt, illaluktande men älskat hundkräk som inte längre gör någon nytta och som alla tjatar om borde avlivas. Ett skott i nacken bara, gör hunden och människorna en tjänst, säger karlarna.

Nej, jag ska inte berätta mer. Bara det att Möss och människor är ett mästerverk som tål att läsas om. Bara hundra sidor och en så kompakt och djupt fängslande berättelse! Steinbeck får in oerhört mycket på sidorna - och ännu mer mellan raderna. Vad är rätt och vad är fel?

7 kommentarer:

Rosa sa...

jag vet att jag har läst på högstadiet. Den hade t.o.m det omslaget. En bra bok som är kvar hos mig fast det är 15 år sen jag läste den.

Öster om eden har jag också läst och den är riktigt bra mästerverk.

Evas Värld sa...

Ja det är en stark och sorglig roman! Vad bra att du påminner om klassikerna!

Nattens bibliotek sa...

Jag ska nu efter jul använda Möss och människor i min undervisning. Jag älskar den och kan läsa den om och om igen.

Evalinn sa...

Det låter onekligen lockande!

Helena Milton sa...

Spännande. Jag tror faktiskt inte heller att jag läst den utom i skolan och hur jag läste böcker då kommer jag ihåg ... av nöden tvungen bara.
Dags att läsa den nu verkar det som. Jag hade ingen aning om att den var så kort heller.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Rosa: Kul att du gillade den redan som skolungdom och fortfarande minns den. "Öster om Eden" har jag kvar :-)

Eva: Klassikerna är ett litet andningshål för mig, en nödvändighet. Gillar att läsa dem, du vet böcker-utan-bäst-före-datum...

Nattens bibliotek: Lycka till, hoppas att du tillhör de lärare som smittar eleverna med sin bokkärlek.

Evalinn och Helena: Ge boken en chans, ni kommer säkert inte att ångra er.

Böckerx3/Metta sa...

Åh ja den är så bra. Och inte alls svår på något sätt, så som nobelpristagare antas vara.