Det var kul att lyssna på Hemsöborna eftersom det är en tidlös berättelse och jag gillade mycket Sven Arne Svanbergs uppläsning. Dessutom har jag en stor förkärlek för den lite gammaldags svenska man möter i Strindbergs böcker och njuter ohämmat av alla "kommo" och "stodo" och sånt.
Fastlänningen Carlsson, madame Flod, hennes son Gusten, prästen och de andra öborna är levande beskrivna, de är verkligen människor av kött och blod med både fel och goda avsikter. Livet på ön har sin lilla gång och påverkas av årstidernas växlingar, vilket är förstås intressant att ta del av.
Med en gång dras man in i människornas liv efter att Carlsson kommer till Hemsö för att hjälpa änkan Flod med lantbruket och det skär sig direkt mellan honom och Gusten. Att Carlsson och Flod så småningom gifter sig förbättrar inte precias relationen mellan styvfadern och styvsonen. Någon passionerad kärlek mellan Carlsson och Flod är det inte heller tal om och Carlsson springer helre efter pigorna, vilket visar sig vara ödesdigert. Men han är även en driftig och företagsam man vars idéer får gården att blomstra.
Berättelsen är bitvis ganska tragikomisk, som till exempel vid bröllopet när prästen super sig så förfärligt full och kralarna får fullt upp med att dölja det för byborna. Helt galet blir det, jag skrattar än när jag tänker på det avsnittet.
Det dramatiska slutet när kistan med stackars Flods döda kropp ramlar av båten och sjunker och även Carlsson försvinner genom isen är en magnifik scen och man förstår att att det inte finns något ont som inte bär något gott med sig också.
Hemsöborna är absolut en läsvärd bok - fortfarande. Inte är den lång heller, under 200 sidor i pocketutgåvan. Och om du gillar ljudböcker är den varianten att varmt rekommendera. Heja Strindberg!
