torsdag, januari 05, 2012

För Lydia

Vad tiden går fort! Genom att googla på mitt blogginlägg om Den allvarsamma leken kunde jag konstatera att det är två år sedan jag läste Hjalmar Söderbergs odödliga kärleksroman. Jag avslutade det aktuella inlägget med att jag såg fram emot att läsa Gun-Britt Sundströms parafras För Lydia från 1973 - och se, två år har det tagit mig. Man är bra konstig ibland. Skönt att jag har läst boken nu i alla fall för den är mycket bra, precis som väntat. Det sker spännande förskjutningar i boken, trots att handlingen är densamma.

För er som inte har läst För Lydia kan jag berätta att hon håller sig strikt till händelseförloppet i Den allvarsamma leken men ändrar perspektivet utifrån två premisser. För det första är perspektivet Lydias, det är från hennes synvinkel som allt berättas denna gång (i Den allvarsamma leken är perspektivet Arvids). För det andra flyttas händelserna sextio år fram i tiden, vilket gör att vi hamnar under 50- och 60-talen och det blev en överraskning för mig eftersom jag inte visste att det var så. Det är intressant med invävda politiska händelser både på hemmaplan och i världen och eftersom boken fortfarande är en stockholmsskildring får man läsa om studentdemonstrationer och mycket annat som var en del av stockholmslivet mellan 1957 och 1972 som är ramårtal för handlingen i För Lydia.

Det vackra omslaget till 1973-års utgåvan

Att handlingen flyttas fram i tid påverkar naturligtvis Lydias sätt att tänka och agera. Samhällsklimatet innebar ju bl.a. en brytningstid för kvinnan och den fria kärleken gav henne (och Lydia) en annan roll att spela. Det blir liksom lättare att förstå sig på Lydia i Sundströms version än i Söderbergs. Hennes nyckfullhet och "egoism" kommer delvis i en annan dager och det tycker jag är mycket intressant med För Lydia.

Om jag skulle nämna en scen som gjort starkast intryck på mig i För Lydia, så skulle jag välja den när Lydia en kväll är hemma i sin lägenhet tillsammans med Arvid och hennes senaste älskare Kaj ringer på dörren men hon öppnar inte, fast Kaj måste ha sett att lampan lyste. Efter den här natten tar Kaj sitt liv och Lydia är plågsamt medveten om att skulden till stor del är hennes, att hennes lek med Kaj var otillbörlig, men att erkänna det fullt ut vill hon inte. Det var gripande att först som läsare befinna sig inne i lägenheten och betrakta den avvisade och olycklige Kaj för att sedan känna Lydias vånda:

"Det var inte mitt fel, måste hon upprepa för sig själv, om och om igen. Jag kunde inte veta! Och även om jag hade vetat kunde jag inte ha gjort något annorlunda. var och en måste ju klara sitt eget liv, ansvaret för det kan inte läggas på någon annan! Dag efter dag, natt efter natt, kunde hon upprepa det för sig själv, men det förändrade ingenting. Kaj var död!"

Det är skönt att ibland stanna upp och stoppa flödet av nyutkomna böcker som sköljer över en och i stället greppa en klassiker, modern eller gammal spelar ingen roll. Det var en skön andningspaus för mig att läsa Gun-Britt Sundströms roman För Lydia, denna moderniserade variant av Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken som är en kär favorit.

5 kommentarer:

Lyrans Noblesser sa...

Den här boken ser jag verkligen fram emot att läsa, nu har den väntat nog länge i hyllan!

lustigkulle sa...

Det är faktiskt en genial parafras. Tiden den utspelas i var intressant. Det var då "den fria kärleken" uppstod och accepterades och vi brottades med att försöka etablera en ny sexualmoral. "Den Svenska kvinnan" blev en turistattraktion! Turistande unga män från Sydeuropa trodde att de kom till en gratisbordell.

Männen satt väldigt ofta kvar i H Söderbergs tid tankemässigt. Min fästman på den tiden ville att hans fru skulle "vara hemma med barnen när de var små". på 70-talet var det en vanlig och fullt möjlig hållning. Men allt oftare ville inte kvinnan offra sin yrkeskarriär.

Jag upplever dock inte G-B S:s Lydia och Arvid som typiska - det fanns lika många varianter på försöken att hitta en ny form för tvåsamhet som det fanns par.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Lyran: Skrid till verket!

Lustigkulle: Usch vad hemskt med att svenska kvinnor blev en "turistatraktion". Det är aldrig bra när något går i överdrift, vad det än är.

lustigkulle sa...

Om "turistattraktion" - vi tyckte närmast att det var tragikomiskt - det var ju de stackars sydeuropeiska killarna som blev lurade när de upptäckte att ev. umgänge var på våra villkor. Inte vi, stolta som vi var i vår nyvunna frihet!

(Det som gav förutsättningen var ju pillret som var nytt då. Det var långt innan HIV)

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Lusigkulle: Det var nog en omtumlande tid...