När börjar det riktiga livet?

Fredrik Lindström. Ni vet vem han är, Eskilstunasonen som i fjol fick Eskilstuna-Kurirens Kulturpris. Känd från radio, tv och som författare. Han är den som underhåller oss och på köpet lär oss saker om vårt språk och vår mentalitet. Vi gillar honom trots att han genomskådar oss så fort vi öppnar munnen och alltid klär av oss tills vi står där huttrande i bara kalsingarna. Bildligt talat, förstås. Fredrik Lindström har visat oss många gånger förut att han har en röntgenblick när det gäller våra tillkortakommanden och i sin nya novellsamling som heter När börjar det riktiga livet får han i alla fall mig att undra vad det är för konstig tid vi lever i och vad det är vi egentligen håller på med. Det finns femton noveller i boken och i var och en av dem lider personerna valfrihetens alla kval.

Med road blick, medkänsla och förståelse skärskådar Fredrik Lindström våra vardagssträvanden, drömmar och förberedelser inför den dag då det riktiga livet ska göra entré. Carpe Diem? Glöm det! Först ska polackerna in och bygga nya altanen.

Kvinnan i novellen ”På riktigt” är ett typexempel. Alltid har hon en väska packad trots att det är osannolikt att hon ska få användning för den men hon vill vara redo om hon plötsligt måste ge sig iväg. Vart? Till ett mycket mer spännande liv på någon mycket mer spännande plats än dagisavdelningen Nyckelpigan där hon jobbar. Dessutom har hon en lång lista med saker hon väntar på ska hända för att göra livet lite mer på riktigt. Det eviga äta-sova-jobba är inget riktigt liv, bara ett skuggliv. Längtan att vilja fly skaver.

”Gosedjuren” är en novell som handlar om ett barn som är mycket älskat av sina föräldrar, vilket resulterar i att han redan som tvååring äger över tusen saker. Som fyraåring har han prylar till förbannelse, bland annat 84 mjukisdjur (riksgenomsnittet är 47). Pappan inser problemet, ett utsorteringsprocess påbörjas. Grabben är inte alls med på noterna och mamman befarar att pojkstackarn kan få men för livet av separationstvånget. Fredrik Lindström skruvar upp situationen ett varv extra, det blir roligt och absurt och problemet framträder med all önskvärd sjuklighet. Igenkänning, någon?

Många av novellerna sätter vår samtid och våra värderingar i fokus. Vi möter känslomässigt vilsna människor som sitter i sina överutrustade hypermoderna kök och äter hämtmat dag ut och dag in (”Ett fullutrustat kök”) eller jagar efter den perfekta soffan, en som visar attityd, att inreda vardagsrummet med för det är så trist med opersonliga ikeahem. När de sedan ligger och ryser i mörkret på natten känns det som att livet rusar förbi (”Soffan”). Novellen ”Stanna kvar” berättar om en vanlig familj vars hus ligger ute till försäljning. Veckan innan visningen härjar homestylisten hemma hos dem och när hon har gått kan familjen helt sanningsenligt hävda att de har ett hem de aldrig förut varit i. Begäret att förvandlas till någon som lever smul-, gräl- och svettfria liv utan gamla lappar på kylskåpsdörren sätter in. För det måste väl gå att leva så på riktigt, eller? Novellen ”Kvalitetstid” är också en som har fängslad mig. Mannen i berättelsen delar sitt liv i transportsträckor som är ett nödvändigt ont och det där andra, det man egentligen vill åt. Man vill ju njuta av livet och helst bara göra saker som känns meningsfulla, inte sant. Vändningen på slutet är klockren.

Jag kan fortsätta så, berätta om novell efter novell som med lättsam humor och stor skärpa avslöjar vår sorgliga oförmåga att känna förnöjsamhet i vardagen. Om du är en läsare som vågar ta risken att eventuellt se din egen spegelbild i Fredrik Lindströms noveller så har du en underbar lässtund framför dig för novellerna är mycket underhållande. Och sedan, när du har läst färdigt, kan du ta dig en funderare över vad som verkligen – jag menar VERKLIGEN – är väsentligt i livet. Litteratur ger ju oss ibland en vink om det.

(Recensionen publicerades först i Eskilstuna Kuriren 2011-11-22. Här återges den med tidningens samtycke.)

 

Köp boken på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.