fredag, december 09, 2011

Augusti, oktober

Augusti, oktober är skriven av Andrés Barba (född 1975) som anses vara en av den spanska samtidsprosans mest betydelsefulla författare. Detta är hans första roman översatt till svenska (av Annakarin Thorburn) och att läsa den var ett spännande första litterärt möte med Barba.

Boken består av två delar - Minnen av augusti och Minnen av oktober. Först är det sommar och fjortonårige Tomás från Madrid är på semester med sin familj. Som alla tidigare år är de i ett sommarhus vid havet men det här året blir semestervistelsen inte alls idyllisk, mest tvärtom. För Tomás blir det en sommar då han möter sexualitetens påträngande kraft och upptäcker kvinnokroppens djupa vrår som dock mest känns främmande och konstiga. Innuti Tomás kokar det av destruktiva krafter som så småningom för honom till byns fattigkvarter där han blir polare med en fyrklöver som det i alla lägen vore bättre att hålla sig undan för. Våld, narkotikamissbruk och stölder börjar prägla solskensdagarna och allt blir liksom bara värre och värre.

Att Tomás faster plötsligt blir allvarigt sjuk och dör bidrar inte precis till att spänningarna släpper och stabiliteten inträder, utan all den smärtsamma förvandling som grabben genomgår på väg till vuxenheten kulminerar till slut i att han närvarar vid en gruppvåldtäkt. Han närvarar, inte deltar, det finns en viss distinktion där (eller finns den?) men ändå blir skuldkänslorna honom nästan övermäktiga. När oktober kommer kan han inte längre annat än att möta sin skuld öga mot öga för det finns ju bara en person som antingen kan döma honom eller förlåta honom. Han åker tillbaka till byn för att söka försoning...

Det vilar en tryckt och pyrande känsla över berättelsen, som läsare förstår man ganska snart att killen kommer att trassla till det för sig. Barbas språk är mycket kraft- och uttryckstfullt samtidigt som det lämnar en del kvar åt läsaren att fundera kring, vilket jag tycker om.

Tomás är berättarjaget och han berättar utifrån sina minnen som av naturliga skäl inte är fullständiga. Det finns ingen allvetande berättare i texten. Behövs inte heller. Barba är jättebra på att gestalta det psykologiska och han ger tillräckligt många ledtrådar för att man ska kunna få fram bilden av vad som skedde med (och i) Tomás.

Augusti, oktober är en kort roman som är mycket läsvärd. Under läsningens gång fick jag lite stämningsvibbar av både Mot fyren (Virginia Woolf) och Försoning (Ian McEvan).

Köp boken på FritzStåhl, Bokus eller på AdLibris.

Inga kommentarer: