Sidor

lördag, december 31, 2011

Bokmanias 2011 - en avrundning

2011 var ett bra år för Bokmania, det kan jag gott säga, även om luften och blogginspirationen har gått ur mig lite grann på slutet. Fast bloggtiden gick till läsning i stället, så det blev bra ändå. Jag har läst ungefär 80 böcker i år och det är lite av ett personbästa för det normala brukar vara mellan 60 och 70 lästa titlar.

Mest har jag som vanligt läst romaner (55 st) men novellsamlingar är också välrepresenterade bland titlarna (11 st) och det känns bra med tanke på novellutmaningen som jag hade förra året. På sätt och vis är 2011 novellernas år eftersom små novellböcker har erövrat marknaden och hittat vägen till läsarna. Ordet novellix har också blivit etablerat. Så hurra för novellerna! Själv föredrar jag fortfarande romaner som litterärt format men noveller har onekligen blivit ett fast inslag min läsning. Och de berikar mitt läsande och har kommit för att stanna.

När det gäller den geografiska spridningen på böckerna som jag läst, dominerar Europa (53 st) och Sverige (22). Övriga europäiska länder ser ut så här: Tyskland (7), Frankrike (7), Tjeckien (5), Italien (4), Spanien (2), England (2), Danmark (1), Norge (1), Island (1), Turkiet (1).

På andra plats efter Europa kommer Nordamerika med USA (13 st) och Kanada (2 st). Asien (5) ligger inte så bra till i år och Afrika (1) gör en bottennotering. Slutsats: måste skärpa mig i fråga om Afrika och Asien! Och Sydamerika.

Vilka böcker var bäst då? Oj, det är supersvårt att säga. Jag har läst ovanlingt många bra böcker, verkligen. Så många att en lista på 10 inte kan vara riktigt rättvis. Men okej, en 10-topplista kommer här men observera att böckerna är placerade på listan utan inbördes ordning:

1. Blonde (Joyce Carole Oates)
2. En dåre fri (Beate Grimsrud)
3. Kärlekens historia (Nicole Krauss)
4. Ru (Kim Thúy)
5. Yarden (Kristian Lundberg)
6. En annan stad (Michal Ajvaz)
7. Andningsgunga (Herta Müller)
8. Indignation (Philip Roth)
9. Blad ur höstens arkiv (Bo Carpelan)
10. Dödssynden (Harper Lee)

Det var roligt med bloggserien om tjeckisk litteratur som fick ett bra genomslag och jag tror att jag lyckades inspirera några till lite tjeckiskläsning. Även framöver ska jag bevaka det tjeckiska litteraturfältet lite extra eftersom det känns som att där har jag funnit en naturlig nisch och de boktips jag ger brukar uppskattas.

2011 innebar också att jag som bokbloggare har knutit flera nya kontakter (och befäst de gamla), bland annat tack vare genom att jag var Bokmässans bloggambassadör. Bokmässan i Göteborg var överlägset roligast under det gångna året. Sedan är jag glad över ett påbörjat samarbetet med nätbokhandeln FritzStåhl - då kan jag också passa på att berätta att vi har något riktigt roligt på gång inför 2012. Kontakterna med bokklubben Gondol har också förgyllt min bokbloggartillvaro under året, liksom bokpratet hos föreningen Bullar och Böcker.

Att Bokmania numera finns på facebook har också varit ett klokt drag, fast jag länge var skeptisk till att vara med där. men man är inte sämre än att man kan ändra sig, så idag anser jag att fb är ett ypperligt verktyg för att nå ut med mitt budskap samt ge korta kommentarer om bokditten och bokdatten, upprätthålla kontakter och hålla mig uppdaterad om vad som händer i bokbranschen och i bokbloggarvärlden. Det är bra att kort kunna uppdatera facebook när tiden inte räcker till att skriva ett längre inlägg på bloggen. Till dagens datum är det 178 personer som gillar sidan, helt fantastiskt! Twitter funkar också jättebra, tycker jag, eftersom det tillkommer nya följare hela tiden och det kommer inte att dröja länge förrän de blir hela 500. Wow, och tack alla ni som följer mig på facebook och twitter. Hoppas att ni tänker fortsätta med det för ni sporrar mig och inspirerar.

Och alla ni som läser bloggen - tack ska ni ha, utan er vore mina blygsamma ansträngningar helt meningslösa. Tack!

Slutligen önskar jag er alla ett gott avslut på 2011 och ett gott nytt år 2012. Må vi alla vara friska, glada och lässugna!

fredag, december 30, 2011

Grand final i skojarbranschen

I november kom det ut en ny roman av Kerstin Ekman, Grand final i skojarbranschen, vilket knappast har undgått någon läsande person i det här landet. Kerstin Ekman! En roman igen! Och en rolig sådan! Om bokbranschen! Det var många hurrarop.

Jag var också nyfiken eftersom jag alltid har gillat Ekman och för att kunna få in romanen längst fram i läskön valde jag att skaffa Grand final i skojarbranschen som mp3-bok. Det är Katarina Ewerlöf som är uppläsare, så bättre kan det liksom inte bli. Att läsa med öronen var ett bra drag av mig, det var kul att lyssna på berättelsen och Babba och Lillemor.

Babba och Lillemor är två kvinnor med en mycket speciell relation. Lillemor är en framgångsrik och folkkär romanförfattare som även sitter i Akademin och har fått flera Augustpris och så vidare. Det är bara det att det är Babba som i verkligheten skrivit alla böckerna. Babba är tjock, ful, ovårdad, barsk och folkskygg. Lillemor är snygg, elegant, talför och gillar offentlighet - så det får bli hon som blir ansiktet utåt och "vara" författaren. Inkomsterna delar de fifti fifti. Men tänk om hemligheten skulle avslöjas? Vilket bedrägeri, vilken skandal, vilka rubriker! Det är ganska roligt att leka med tanken att denna Lillemor egentligen är Kerstin Ekman själv, likheter finns i massor. Det är befängt att tänka så, med kittlande. Himmel, vilket liv det skull bli...

Kerstin Ekmans roman har mycket glimt i ögat, den är en frisk, rolig och välskriven satir. Boken handlar om vad det innebär att skriva och vem som äger berättelsen, hon driver med författarrollen, kändisskapet, intervjusofforna och hela bokbranschen. Även Akademin får sig en känga. En fråga som Ekman också ställer är den om författarens privatliv vs offentlighet, något som länge har tuggas ganska friskt i medierna (med tanke på t.ex. Knausgård).

Både Babba och Lillemor är starka kvinnor med bestämda åsikter och deras diskussioner går gärna hett till. Med tiden blir de ganska trötta på varandra och på symbiosen, relationen skaver ordentligt. Boken börjar i nuet när en "outgivningsbar" memoarbok dyker upp på ett bokförlag och sedan går man tillbaka i tiden, ända till 50-talet i Uppsala, när hela historien rullas fram för läsaren.

Jag tror att det är omöjligt att inte gilla Grand final i skojarbranschen, så fräck och inelligent som den är. En annorlunda Ekman men det märks att hon måste haft riktigt skojigt när hon skrev boken. Och Katarina Ewerlöfs uppläsning? Kanon, som alltid. Om man läser boken får man både underhållning och något att fundera över.

Romanen är nominerad till Sveriges Radios romanpris 2012.

Andra bokbloggare som också har läst och bloggat om romanen är t.ex. Boktokig, Dagens bok och Annika Koldenius.

Köp boken på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

Presentation av en spännande debutant från Tyskland



Rolf Bauerdick är aktuell med romanen hur Madonnan kom till månen (här).

tisdag, december 27, 2011

Lacrimosa

På nätbokhandeln FritzStåhl´s webb (jag är med i deras bokpanel) tipsade jag härom veckan om den Augustprisnominerade romanen Lacrimosa av Eva-Marie Liffner. Det var inte lätt att kort uttrycka handlingen i den här boken eftersom dess utmärkande drag är dubbelheter, mångtydigheter och återblickar. Tidsmässigt befinner man sig i början av 1800-talet, rumsmässigt i Finland, Sverige och Italien. En gård, en teater, en kust. Häftigt och intressant men också ganska ansträngande.

Lacrimosa är en vacker berättelse om övergivenhet, tårar, ensamhet, kärlek och arsenikens oskuldsfulla vithet. Huvudpersonen är den androgyna Tintomara från Carl Johan Love Almqvists Drottningens juvelsmycke och Liffner gestaltar henne först som vildungen som Almqvist tar han om, sedan Ros, Rose och slutligen mr Ross. Ros är kluven i sin relation till Almqvist och förlorad i kärlek till mamsell Emilie Högqvist från den Kungliga Teatern. I kulliserna skymtar vi Gustaf III, mordet på honom är en mordgåta som även den tar plats i boken, om än mest som rekvisita.


När jag läste Lacrimosa kändes det som om Liffners språk inte var av denna värld. Det är förtrollad och magisk och skapat att förföra. Det är stiligt och vackert och lagom almqvistiskt 1800-talsaktigt men tillsammans med dubbelheterna och glidningarna i tid och rum blev det tyvärr så att jag inte lyckades tränga igenom berättelsen fullt ut. Texten avkräver nämligen läsaren total uppmärksamhet och när man brister, går man genast vilse i läsningen, vilket jag tycker är synd.


Nu efteråt tänker jag att jag kanske borde läsa Drottningens juvelsmycke och sedan Lacrimosa en gång till (eller rent av skulle jag ha börjat med Almqvist för att ha hans bok i färskt minne). Undrar hur upplevelsen av boken skulle bli då? Nu blev jag i stället alldeles för överrumplad av all dekor och alla trådar för att kunna uppskatta Liffners roman på samma sätt som litteraturkritikerna. Jag gav boken betyget 3.

Har du läst Lacrimosa? Vad tyckte du då?

måndag, december 26, 2011

Kolla, vikken grej!

Tack vare Enligt O har jag fått kännedom om denna revolutionerande uppfinning. Visst är det en fantastisk grej, denna BOOK?

lördag, december 24, 2011

God Jul - och mormor gråter fortfarande

God Jul kära vänner, här kommer Bokmanias traditionella julhälsning. För mig skulle det nämligen inte vara någon julafton utan Gardells Mormor gråter, så håll till godo i år också. Jag älskar det stycket, skrattar alltid så tårarna rinner och kan man garva i grupp, är det alltid extra trevligt.

Ha en riktigt skön, god, glad och stressfri julhelg. Kram på er!

lördag, december 17, 2011

Blad ur höstens arkiv

Tidigt i höstas fick jag i min hand en nätt och oansenlig bok som heter Blad ur höstens arkiv av den tidigare i år avlidne Bo Carpelan (1926-2011). Jag har aldrig förut läst något av Carpelan och när Eskilstuna Kuriren gav mig uppdraget att recensera boken hade jag, uppriktigt sagt, inga speciella förväntningar. Jag får väl läsa boken och sedan skriva 1500 tecken så blir det klart, tänkte jag. Föga anade jag att jag snart skulle sitta som trollbunden och bara sluka boken och att den också skulle placera sig på topplistan över årets vackraste läsupplevelser. Så kan det gå när magin sätter in. Och så här skrev jag om boken i tidningen:

Finns det en bättre tid för melankoli än hösten? Det är då vi gladeligen vältrar oss i vemodet över alla gångna solskensdagar och mörkret som nalkas. En lagom dos av sådant är inte farlig, tvärtom kan man finna mycket skönhet i tempot som plötsligt går i saktare mak. Färgerna, ljuset, tystnaden, eftertanken. Romanen Blad ur höstens arkiv handlar om hösten på två plan, som årstid och som ålderns höst.

Tomas Skarfelt, snart 80 år, är ännu ett tag kvar på sommarstället Udda. Dagarna fyller han med att se tillbaka på sitt liv samt med att umgås med sin gamla mor och sin nyvunne 5-årige vän Slanten. Tröttheten ”är en skymning som kommer redan om morgonen och hakar fast vid hälen” vart steg han tar. Men han skriver. Och bokstäverna han präntar ner är varma och minnesångande.

Blad ur höstens arkiv är en bok som man kanske inte läser så mycket för handlingens skull som för skönhetens, språkets, tankens och sorgsenhetens skull. Naturen är här en kraftkälla, överallt närvarande och inspirerande, ett mysterium att förundras över. Jag blir stum av språket, skönheten i det känns som en mjuk hand kring mitt hjärta. Jag har sällan läst något så vackert om hur det är att bli gammal! Här finns allt, liv och förgängelse, ljus och natt, på en gång, i en upplevelse som kanske är något av erfarenhet, möjligen Bo Carpelans egna, vad vet vi.


Jag har i alla fall svårt att tänka mig en mer storslagen avslutning på ett författarskap än denna bok.

(Recensionen publicerades först i Eskilstuna Kuriren 2011-11-29. Här på bloggen återges den med tidningens samtycke.)

Boken finns att köpa hos FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

onsdag, december 14, 2011

Det våras för mini novellböcker

Novellix och Brevnoveller är inte längre ensamma när det gäller utgivningen av små novellböcker med endast en novell i varje bok. Nu har även Astor förlag hakat på novelltrenden och gett ut sin första omgång med färgglada små novellhäften.


Astor-serien har inletts nu i december med fem noveller från Spanien: Efter oss syndafloden av Andrés Barba, Slippa se regnet av Nuria Labari, Leken av Elvira NavarroBlanca , La noche sucks av Riestra och Överlevaren av Sònia Hernández. Under nästa år fortsätter utgivningen med ytterligare fem noveller från Italien och fem från Portugal.

Förlagets målsättning är att introducera unga, samtida europeiska författarskap i ett nytt och lättillgängligt format, dvs enskilt utgivna noveller. Sådana har blivit lite av en trend på sistone - men varför inte. Jag gillar att Astor hittar sin nisch genom att publicera noveller av icke svenska författare, vilket är vad både Novellix och Brevnoveller huvudsakligen riktar in sig på, så det finns ett hål att fylla och det är bra. Att deras författare kommer från det icke engelskspråkiga området är även det ett plus i mina ögon.

Jag har tyvärr ännu inte hunnit läsa någon av Astor-novellerna, men alla fem ligger prydligt upplagda på borden bredvid läsfåtöljen. Vilken färg ska jag ta först, hm...

Jag är Arne Anka. Vem är du?

Nationalencyklopedins hemsida finns ett roligt test att göra, det heter Vilken fiktiv figur är du? och går ut på att ta reda på vilken fiktiv figur som mest påminner om en själv (eller tvärtom, snarare). Jag blev Arne Anka, haha: "Arne Anka är en cynisk stockholmsbohem och misslyckad poet. Hänger gärna med kompisar på krogen där han sprider sina tankar om livet."

Testets vetenskaplighet går säkert att ifrågasätta men kul är det. Prova!

måndag, december 12, 2011

Den här bloggposten innehåller inga boktips, bara nötkräm

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Foto: UNICEF

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Foto: UNICEF/Pelle Bergström

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

söndag, december 11, 2011

Medlemskap i bokklubben Gondol i julklapp?

Sedan jag i våras blivit ett slags hedersmedlem i Bonniers litterära klubb Gondol, har jag fått hem flera nya böcker som jag verkligen är glad över. Gondol har böcker från alla möjliga förlag stora som små, inte bara från Bonniers, även om just månadsböckerna är övervägande deras.



Det är författare som Steve Sem-Sandberg, Elin Boardy, Philip Roth, Joyce Carol Oates, Jonas Karlsson, Mia Ajvide och Tomas Tranströmer som under tiden haft sina böcker som månadens böcker. Man ser direkt att det handlar om litterär litteratur och inte kommersiell litteratur och det är just vad jag gillar och uppskattar med Gondol eftersom det är den typen av böcker som jag själv helst läser och skriver om på Bokmania.



Medlemstidningen som medföljer varje månadens bok innehåller alltid en lång artikel som fokuserar på den akuella författaren och hans bok samt tipsar om en mängd andra titlar ur bokklubbens hyllor. Artiklarna är intressanta att läsa och välskrivna. (Jag sparar tidningarna till och med, har de ihop med ViLäser som jag inte heller kan göra mig av med efter att jag är klar med ett nummer.) Senaste numret av Gondol-tidningen finns här, om du vill titta.

Kanske kan medlemskap i Gondol vara en julklapp till dig själv eller någon annan? Då får du helt klart ett urval av det bästa ur aktuell bokutgivning. De har också rätt schyssta medlemsregler, se gärna själv. Och om du vill bli medlem, kan du smidigt använda bannern som ligger här på bloggsidan till höger. God BokJul :-)


Tre signerade nytillskott i bokhyllan - varav en dyrgrip

I den här Brombergs-kassen som jag hade med mig hem från julbazaren den 1 december ligger två författarsignerade böcker och det är den översta som jag kommer att vörda särskilt ömt.
Kärleken historia är en av de bästa böckerna jag läst.

Hallonbåtsflyktingen ser jag mycket fram emot att läsa i jul.

På Litterära Gästabudet i Eskilstuna i november kunde man bl.a. lyssna på Jonas Karlsson och eftersom jag gillar hans noveller (har läst all tre böckerna) passade jag på att få Spelreglerna signerade.

Jonas leker viss lite när han signerar...


fredag, december 09, 2011

Strindbersåret 2012

Nästa år, alltså 2012, är det hundra år sedan August Strindberg dog och med anledning av detta har det utlysts ett helt minnesår: Strindbergsåret 2012. Det blir Strindberg på längden och tvären säkert överallt och risken att vi så här dags om ett år kommer att "kräkas" så snart vi hör skalden omnämnas är överhängande. Men missförstå mig rätt, jag gillar gamle August och är glad åt han får ett eget år. Samtidigt kan jag ändå inte låta bli att undra varför Selma inte hade ett eget år när det var hennes tur.

I vilket fall har en ny Strindberg-webbsida skådat dagens ljus och den är tänkt som en samlingsplats för information om Strindberg och alla aktiviteter som ska äga rum under 2012.

Augusti, oktober

Augusti, oktober är skriven av Andrés Barba (född 1975) som anses vara en av den spanska samtidsprosans mest betydelsefulla författare. Detta är hans första roman översatt till svenska (av Annakarin Thorburn) och att läsa den var ett spännande första litterärt möte med Barba.

Boken består av två delar - Minnen av augusti och Minnen av oktober. Först är det sommar och fjortonårige Tomás från Madrid är på semester med sin familj. Som alla tidigare år är de i ett sommarhus vid havet men det här året blir semestervistelsen inte alls idyllisk, mest tvärtom. För Tomás blir det en sommar då han möter sexualitetens påträngande kraft och upptäcker kvinnokroppens djupa vrår som dock mest känns främmande och konstiga. Innuti Tomás kokar det av destruktiva krafter som så småningom för honom till byns fattigkvarter där han blir polare med en fyrklöver som det i alla lägen vore bättre att hålla sig undan för. Våld, narkotikamissbruk och stölder börjar prägla solskensdagarna och allt blir liksom bara värre och värre.

Att Tomás faster plötsligt blir allvarigt sjuk och dör bidrar inte precis till att spänningarna släpper och stabiliteten inträder, utan all den smärtsamma förvandling som grabben genomgår på väg till vuxenheten kulminerar till slut i att han närvarar vid en gruppvåldtäkt. Han närvarar, inte deltar, det finns en viss distinktion där (eller finns den?) men ändå blir skuldkänslorna honom nästan övermäktiga. När oktober kommer kan han inte längre annat än att möta sin skuld öga mot öga för det finns ju bara en person som antingen kan döma honom eller förlåta honom. Han åker tillbaka till byn för att söka försoning...

Det vilar en tryckt och pyrande känsla över berättelsen, som läsare förstår man ganska snart att killen kommer att trassla till det för sig. Barbas språk är mycket kraft- och uttryckstfullt samtidigt som det lämnar en del kvar åt läsaren att fundera kring, vilket jag tycker om.

Tomás är berättarjaget och han berättar utifrån sina minnen som av naturliga skäl inte är fullständiga. Det finns ingen allvetande berättare i texten. Behövs inte heller. Barba är jättebra på att gestalta det psykologiska och han ger tillräckligt många ledtrådar för att man ska kunna få fram bilden av vad som skedde med (och i) Tomás.

Augusti, oktober är en kort roman som är mycket läsvärd. Under läsningens gång fick jag lite stämningsvibbar av både Mot fyren (Virginia Woolf) och Försoning (Ian McEvan).

Köp boken på FritzStåhl, Bokus eller på AdLibris.

onsdag, december 07, 2011

När börjar det riktiga livet?

Fredrik Lindström. Ni vet vem han är, Eskilstunasonen som i fjol fick Eskilstuna-Kurirens Kulturpris. Känd från radio, tv och som författare. Han är den som underhåller oss och på köpet lär oss saker om vårt språk och vår mentalitet. Vi gillar honom trots att han genomskådar oss så fort vi öppnar munnen och alltid klär av oss tills vi står där huttrande i bara kalsingarna. Bildligt talat, förstås. Fredrik Lindström har visat oss många gånger förut att han har en röntgenblick när det gäller våra tillkortakommanden och i sin nya novellsamling som heter När börjar det riktiga livet får han i alla fall mig att undra vad det är för konstig tid vi lever i och vad det är vi egentligen håller på med. Det finns femton noveller i boken och i var och en av dem lider personerna valfrihetens alla kval.


Med road blick, medkänsla och förståelse skärskådar Fredrik Lindström våra vardagssträvanden, drömmar och förberedelser inför den dag då det riktiga livet ska göra entré. Carpe Diem? Glöm det! Först ska polackerna in och bygga nya altanen.


Kvinnan i novellen ”På riktigt” är ett typexempel. Alltid har hon en väska packad trots att det är osannolikt att hon ska få användning för den men hon vill vara redo om hon plötsligt måste ge sig iväg. Vart? Till ett mycket mer spännande liv på någon mycket mer spännande plats än dagisavdelningen Nyckelpigan där hon jobbar. Dessutom har hon en lång lista med saker hon väntar på ska hända för att göra livet lite mer på riktigt. Det eviga äta-sova-jobba är inget riktigt liv, bara ett skuggliv. Längtan att vilja fly skaver.

”Gosedjuren” är en novell som handlar om ett barn som är mycket älskat av sina föräldrar, vilket resulterar i att han redan som tvååring äger över tusen saker. Som fyraåring har han prylar till förbannelse, bland annat 84 mjukisdjur (riksgenomsnittet är 47). Pappan inser problemet, ett utsorteringsprocess påbörjas. Grabben är inte alls med på noterna och mamman befarar att pojkstackarn kan få men för livet av separationstvånget. Fredrik Lindström skruvar upp situationen ett varv extra, det blir roligt och absurt och problemet framträder med all önskvärd sjuklighet. Igenkänning, någon?

Många av novellerna sätter vår samtid och våra värderingar i fokus. Vi möter känslomässigt vilsna människor som sitter i sina överutrustade hypermoderna kök och äter hämtmat dag ut och dag in (”Ett fullutrustat kök”) eller jagar efter den perfekta soffan, en som visar attityd, att inreda vardagsrummet med för det är så trist med opersonliga ikeahem. När de sedan ligger och ryser i mörkret på natten känns det som att livet rusar förbi (”Soffan”). Novellen ”Stanna kvar” berättar om en vanlig familj vars hus ligger ute till försäljning. Veckan innan visningen härjar homestylisten hemma hos dem och när hon har gått kan familjen helt sanningsenligt hävda att de har ett hem de aldrig förut varit i. Begäret att förvandlas till någon som lever smul-, gräl- och svettfria liv utan gamla lappar på kylskåpsdörren sätter in. För det måste väl gå att leva så på riktigt, eller? Novellen ”Kvalitetstid” är också en som har fängslad mig. Mannen i berättelsen delar sitt liv i transportsträckor som är ett nödvändigt ont och det där andra, det man egentligen vill åt. Man vill ju njuta av livet och helst bara göra saker som känns meningsfulla, inte sant. Vändningen på slutet är klockren.


Jag kan fortsätta så, berätta om novell efter novell som med lättsam humor och stor skärpa avslöjar vår sorgliga oförmåga att känna förnöjsamhet i vardagen. Om du är en läsare som vågar ta risken att eventuellt se din egen spegelbild i Fredrik Lindströms noveller så har du en underbar lässtund framför dig för novellerna är mycket underhållande. Och sedan, när du har läst färdigt, kan du ta dig en funderare över vad som verkligen – jag menar VERKLIGEN – är väsentligt i livet. Litteratur ger ju oss ibland en vink om det.

(Recensionen publicerades först i Eskilstuna Kuriren 2011-11-22. Här återges den med tidningens samtycke.)

 
Köp boken på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

tisdag, december 06, 2011

Bullar & Böcker & Boknördsbabbel samt tips på hårda julklappar

Jag hade så roligt igår kväll när jag var på besök på landsortsbiblioteket i Alberga utanför Eskilstuna. Jag var inbjuden dit för att dels kåsera om mitt liv som boknörd (ojojoj, jag rodnar nästan), dels för att ge lite boktips inför julen. Myyyycket trevligt allting. Det var andra gången jag besökte Alberga och jag hoppas verkligen få komma tillbaka fler gånger. Bokflöden sinar ju aldrig, så det borde inte vara ont om böcker att tipsa om.

Mina boktips från igår syns uppstaplade på bilderna och på listan här nedan men de är så klart att betrakta som Bokmanias boktips inför julen till var och envar som är i behov av några.




Och här kommer hela listan (länkarna går till recensionerna/mer info här på bloggen):
Jag tipsade också om det nya bokformatet Excess och visade "Hundraåringen" som exempel. Sedan kunde jag förstås inte heller låta bli och berätta om Novellixerna som man nu till och med kan prenumerera på. Och naturligtvis visade jag också den underbara samlingsutgåvan med Tomas Tranströmers dikter och prosa. Den kommer säkert att ligga under många julgranar - eller hoppas jag i alla fall.

Om du vill köpa några av böckerna så kan du göra t.ex. på nätbokhandlen Fritz & Ståhl (fraktfritt före jul).