Undertiteln till Den goda jorden är En kinesisk folklivsskildring, vilket beskriver innehållet rätt så bra. Pearl Buck växte upp i Kina eftersom hennes far var missionär där. Även som vuxen levde hon i landet under lång tid och på så sätt skaffade hon sig egna erfarenheter av vardagslivet i Kina under1900-talets första hälft. Därför är det inte så konstigt att berättelsen i Den goda jorden är så verklighetsnära. Jordnära, skulle jag vilja säga. Jorden betyder nämligen allt för huvudpersonen.
Boken börjar med den unge och fattige bonden Wang Lungs bröllopsadag, han ska snart gå till det stora palatset i staden och hämta sin blivande hustru, slavinnan O-lan. I slutet av boken är Wang Lung en skröplig åldring. Det som utspelar sig mellan första och sista sidan är ett helt liv präglat av arbetet för brödfödan och omsorgen för familjens fortlevnad. Mycket fascinerande, jag lovar!
Man läser om Wang Lungs och O-lans äktenskap, hur de tar hand om sin växande barnaskara och sliter på åkern. Tänk till exempel att när tiden är inne för O-lan att föda ett barn, lägger hon bara ifrån sig hackan, traskar hem, föder barnet, lagar middagen och återvänder till maken på åkern för att fortsätta skörden. Fattar ni? Inte? Men det är så de lever i alla fall.
Fast slitet lönar sig, för varje intjänad och sparad slant köper Wang Lung mer jord, för jorden är livets enda säkerhet. Det går upp och ner för familjen genom årens lopp, de upplever allt från svält i början till rikedom i slutet. Från att först vara ingen blir Wang Lung slutligen en av stadens främsta, en stor jordägare.
Detta medför så klart att Wang Lungs attityder förändras på vägen. Han inser vikten av att kunna läsa och skriva och skickar sina söner till skolan. Han blir mån om att uppföra sig efter sitt nya stånd, det blir viktigt att umgås med rätt folk. Han tröttnar på sin O-lan som han plötsligt finner tråkig och ful och skaffar sig en ung frilla. Ja, otack är kvinnans lott. Han skaffar slavinnor och tjänare till huset. Sönerna ska gifta sig fördelaktigt. Och så vidare och så vidare.
Allt detta beskrivs med en djup inlevelse och känsla, det är som att se Kinas hela samhällsutveckling komprimerad till ett enda livsöde präglat av historiska skeenden i landet på den tiden. Jag tycker också att trots att huvudpersonen i boken är en man så finns det mycket att hämta för den som vill läsa om kvinnans ställning i Kina på den tiden. Något som jag tycker är helt sjukt är det rådande skönhetsidealet som Buck beskriver, liksom kvinnas huvudsakliga roll som en maskin som ska föda söner. Det finns tveklöst ett feministiskt perspektiv i romanen.
Bäst tyckte jag om att läsa om Wang Lungs relation till den tystlåtna, strävsamma och trogna O-lan och hur detta med nöd och lust avspeglar sig i deras äktenskap. Finns kärleken där trots allt eller ser han på henne endast som sina söners mor och arbetskompanjon? När det gäller den sidan av boken tycker jag att Pearl Buck verkligen lyckades skapa levande karaktärer. De utvecklas och förändras, de känner och tänker. Wang Lung är verkligen en man med så väl goda sidor som brister.
En annan sak som jag tycker är intressant i boken är förhållandet till barnen, hur man uppfostrar och behandlar dem. Det är söner som räknas, döttrarna får man stå ut med tills man kan gifta bort dem eller sälja som slavinnor vid hungersnöd. Så är den rådande samhällssynen. Wang Lung får tre söner och två döttrar, varav den ena dottern är efterbliven och jag tycker att det är mycket rörande att läsa hur föräldrarna trots allt älskar sin svagsinta dotter och ser till att hon alltid har det bra. Också den gamle faderns relation till sina vuxna söner är spännande, det finns en intressant rollfördelning där.
Den goda jorden är en fängslande bok om människorna, förhållandena och ödets växlingar i Kina för hundra år sedan och Pearl Bucks berättelse är i lika hög grad verklighetstrogen som konstnärlig. Det är med all rätt en odödlig bok som jag varmt rekommenderar. Man får mycket att tänka på.
Pearl Buck tilldelades Nobelpriset 1938.
