måndag, november 07, 2011

Cigaretten efteråt

"Världens undergång skulle vara en fullt uthärdlig tanke om det bara vore möjligt att ta en cigarett efteråt."
Cigaretten efteråt av Horace Engdahl är en samling mikrotexter om än det ena, än det andra: vardagliga saker, människonaturen, litteratur och litteraturkritik, bloggande, ord och språk... Många av texterna är underfundiga afforismer, andra är fragmentariska betraktelser av en mera filosofisk karaktär. Några sitter jag länge och funderar över, andra passerar nästan obemärkt förbi. Kanske beror vad man fastnar för på vad man som läsare själv funderar kring.

Anledningen till att jag ville läsa Cigaretten efteråt är Engdahls kvickheter och speciella humor i kombination med hans intellekt och kunskap som jag alltid har gillat. Om jag fann vad jag sökte? Ehm, ja, på det stora hela. Inte i varje text men tillräckligt ofta för att jag ska kunna känna mig nöjd.

"Om du får höra att någon har talat illa om dig, svara: ´Han tycks ha varit okunnig om mina övriga fel, eftersom han bara nämnde det här.´ På samma sätt borde författare svara sina kritiker. ´Säger ni det, intrigen verkar konstruerad? men vad tyckte ni om den usla personteckningen?´ De kloka kommer ändå att förstå att fläckarna har sin sol."
Och ja, jag har markerat en massa tänkvärda ställen - hur det ska gå med dem anteckningarna när e-bokslånet har försvunnit från läsplattan vet jag inte. Milda makter, måste jag skriva av alla smarta citat?!

"Beundran skiljer sig från avund genom att den fungerar som ett socialt kitt. Man förenas av att beundra samma föremål, men två förenas inte av att vara avundsjuka på en och samma."
Den här tanken gillar jag också:

"85% realister, 15% idealister: mänskligheten, på ett ungefär. Det är på något vis en lugnande proportion. Vore idealisterna väsentligt flera, skulle vi alla stryka med."

Och den här:

"Frid är underligt nog ett aktivt tillstånd: en ström av kraft som inte används till något. Den utmattade känner ingen frid."
Och den här:

"Gärna oordning, men på särskilda, därför avsedda platser!"

När jag nu bläddrar igenom de markerade sidorna (ganska många, ser jag) kan jag inte låta bli att tänka att det trots allt vore kul att äga boken för att när som helst kunna slå upp den på måfå eller plocka fram en bestämd afforism. De är faktiskt en kul läsning. Det känns också som att tankarna behöver mogna lite, att fragmenten kanske skulle må bra av att tuggas på lite grann, läsas om innan de sköljs ner och sväljs.

Det är svårt för mig att ge något samlat omdöme om Cigaretten efteråt, vad skulle jag hänga upp det på? Poängskala? Okej, 3 poäng av 5 får den. Mycket som är god tankenäring, men också en del intelektuell smörja, tycker jag.

Nu ska jag i alla fall lista ut hur jag på lättaste möjliga sätt ska "rädda" de elektroniska understrykningarna jag gjort. Eller blir de kvar i plattan även efter att boken "återlämnas" till bibblan? Någon som vet?

2 kommentarer:

Kurt sa...

"Microtexter"? Jag tycker att påminner mycket om blogg eller t o m twitterinlägg? Men Engdahl skriver ju också i boken att bloggandet är ”ett skrivandets återfall i adolescensen”, och han deklarerar stolt att han minsann inte läser läser nuvarande ständige sekreteraren Peter Englunds officiella Akademiblogg.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2615336/horace-engdahl-laser-inte-englunds-blogg

Anonym sa...

Det stämmer att Horace är skeptisk mot bloggare. Du har också rätt i att hans egna texter påminner om blogginlägg eller t.o.m. twitter.
/bokmania