söndag, oktober 30, 2011

Rika flickor

Rika flickor är mitt andra möte den tyska författarinnan Silke Scheuermann. Första gången jag läste något av henne var 2008 - romanen Timmen mellan hund och varg. Den här andra boken som nyligen kom ut är en novellsamling innehållande sju noveller.

Det löper en röd tråd genom novellerna. Inte på det sättet att handlingen hänger ihop men genom stämningen och genom att nästan alla noveller har en kvinna som huvudperson, en som är lite vilsen. De är av varierade åldrar och bor i storstäder. Två veckor efter att jag läst ut boken har jag en känsla kvar i mig när jag tänker på Rika flickor - och det är ledsamhet.

På vilket sätt är kvinnorna rika? Det försökte jag verkligen komma underfund med medan jag läste, för någon rikedom, varken konkret eller mental, kunde jag inte se. Enligt baksidestexten handlar rikedomen om frihet att göra sina val. Flickorna i berättelserna besitter all den frihet de kan tänka sig, men när det kommer till kritan har de ingen aning vad de ska göra med den. De har liksom fastnat i ett mönster.

Bokens tema är kärlek. Inte stor, inte passionerad, inte evig. Inte den sorten. Personerna i novellerna är må hända rika i fråga om valfrihet men också i fråga om strul med kärlek. En lider av saknad efter kärlek, en väljer alltid en fel karl, för en annan är kärleken farlig, för ytterligare en är kärleken lite av ett tumrum eller bara synonym med sex. De törstar efter tvåsamhet och beröring men fattar inte vad det kostar dem att släcka törsten.

Jag tycker synd om kvinnorna samtidigt som jag vill ryta åt dem att skärpa sig för fan och sluta att utsätta sig för sådana dumheter som de de håller på med. De är så himla till lags gentemot männen att man blir galen. Som till exempel i novellen "Krig och fred" eller i "Lisa och den himmelska kroppen".

"Krig och fred" handlar om vänsterprassel. För mannen är förhållandet verkligen bara ett litet knull vid sidan om men för kvinnan är det ett stort allvar i hjärtat. Problemet är att hon låtsas för mannen att relationen saknar djupare betydelse för henne också. Mötet som skildras i novellen blir en sorglig katastrof. I novellen "Lisa och den himmelska kroppen" är det ännu värre, det som händer där är verkligen smärtsamt att läsa. Tänk er att Lisa är ung och kärlekslängtande men i stället för romantik och passion hamnar hon frivilligt i ett schabbigt rum iklädd en äcklig gummidräkt och det går som det går. Hennes egen tröja med jordgubbsmotiv blir som ett grin i ansiktet på allt den smuts hon hamnat i. Var det inte lyckan hon sökte?

I novellen "Dockvärlden" möter vi i stället en övergiven man som försöker få dagarna och livet att gå genom att bygga ett dockskåp åt sin systerdotter medan hans väntan på att det ska ringa på dörren och frun kommer tillbaka blir allt intensivare.

En annan novell som gjorde rätt bra intryck på mig var "Omgiven av blixtrar". Den handlar om ett äkta par som har levt trettio år tillsammans och varit alltid så "lyckliga". Om det inte var så att kvinnan alltid behövt tävla med allt möjligt viktigt som maken för tillfället ägnat sig åt. I novellens nu är det klotblixtar hon måste konkurrera med. Som läsare vet man inte riktigt om man ska skratta eller gråta.

Det är dessa fyra noveller som jag minns bäst, de tre övriga har fallit i glömska.

Det är något speciellt med Silke Scheuermanns berättarstil och språk. Hon fångar detaljer och skeenden i människors liv som visar sig vara signifikativa för personernas tillvaro. Det banala och det avgörande smälter samman i hennes berättelser, tycker jag. Språket är osminkat och inte sällan som ett tankeflöde och bjuder också på liknelser som matchar stämningen perfekt. Betrakta till exempel detta stycke ur "Krig och fred" som andas ånger och skam:

"... jag använder hans ord som en lånad reservoarpenna, men det fungerar inte lika bra när jag skriver med och därför blir skriften inte heller lika vacker, intrycket inte lika gott, åtminstone skulle varenda grafolog kunna utläsa både förställning och osäkerhet, och med obehag inser jag att de skulle haft rätt. Jag borde skämmas över alla dagar jag slösat bort genom att vänta, som om mitt liv inte vore värt någonting, det känns som en synd, och ett skov av dåligt samvete drar igenom mig som ett kallt luftdrag, som om mitt förflutna var ett kylskap jag just tittat in i."

Rika flickor är en läsvärd novellsamling med ett innehåll som har något viktigt att förmedla. Översättaren heter Lena Hammargren.

Boken finns att köpa på Fritz & Ståhl, Bokus eller AdLibris.

2 kommentarer:

violen sa...

Jag har läst Rika flickor och känner i mycket som du gör:
http://violensboksida.bloggplatsen.se/2011/10/04/6148868-scheuermann-silke-rika-flickor/

Sorgen och sanningen av Silke skulle jag kunna säga....

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Det är nog svårt att uppleva en annan grundkänsla när man läser "Rika flickor" än att man blir ledsen/sorgsen/ilsken.

Tack för länken.