onsdag, oktober 05, 2011

Montedidio

Han är tretton år fyllda och hans pappa har satt honom i arbete för det är så det är i Neapel på femtiotalet, särskilt i fattigkvarteret Montedidio där uppe på berget och med utsikt över hela staden. Pojken, som är bokens jag-person, börjar göra anteckningar i en skrivbok för att hålla reda på de nya dagarna och gör det på italienska och inte på modersmålet neapolitanska som bara skulle väsnas runtomkring. Han kan italienska för han läser biblioteksböcker, så märkvärdig är han.

Kortromanen Montedidio är skriven av italienaren Erri De Luca och hans första bok på svenska (översatt av Viveca Melander), trots att författaren har genom åren skrivit ett tjugotal böcker.

I skrivboken ger pojken liv till sina betraktelser. Han berättar om sin pappa som går på stuveriarbetarnas kvällskurs för att lära sig läsa och skriva och om sin mamma som är svårt sjuk i cancer och ligger på sjukhus. Han ser kärleken och samhörigheten föräldrarna emellan, fast den liksom förpassar honom till en andra plats. Han känner att mammans sjukdom är endast deras angelägenhet, hans roll är att sköta om saker och ting där hemma och vänta, vänta, vänta.

I skrivboken berättar han också om puckelryggige fattigskomakaren Rafaniello som tror att det är vingar som håller på att växa i puckeln på hans rygg och att när de tagit sig ut kan de bära honom ända till Jerusalem. På nyårsnatten vill han flyga iväg. Under tiden börjar han likna en fågel, han magrar, benen sticker ut i ansiktet på honom. Det finns ett slags vänskap mellan pojken och Rafaniello, de pratar mycket med varandra och pojken får livsvisdom till skänks:

"När du grips av längtan efter något, är det inte saknad, utan en närvaro, en påhälsning, personer, länder långt bortifrån kommer och håller dig sällskap."

Medan Rafaniello väntar på att kunna bre ut sina vingar, väntar pojken på att bumerangen som han fått av sin pappa också ska flyga, lösgöra sig från honom när han slungar iväg den, förlora sig i vintermörkret, slå emot stjärnorna, fara in i deras nät. Kanske ska det också kunna ske på nyårsnatten, vem vet.

Montedidio är en barndomsskildring men också en skildring av vuxenblivande, om än i förtid med våra ögon sett. I en sådan berättelse får det inte saknas kärlek, och det gör det inte heller. Pojken förälskar sig i den nästan lika unga Maria som inviger honom i kärlekens konst och mysterier och den delen av berättelsen är så underbart underbar att man nästan slutar andas.

Det brukar inte sällan vara vanskligt med sexscener i böcker, men när Erri De Luca beskriver pojkens första riktiga sexuella upplevelse med Maria gör han det på ett språk som klingar av glädje, tillit och barnslig förvåning över vad det är som sker i kroppen och förundran över vart snoppen tagit vägen tills han "exploderar i rörelser som han inte känner igen". De Luca tar sig an ämnet med stor ömhet och mycket respekt.

Men allt är inte bara rosa sockervadd, det finns sorgligheter och oläkta sår hos alla, men det berättar jag inget om här, det finns i boken som jag bestämt tror att du nu gärna vill läsa.

Montedidio är en berättelse om en barndom i fattigdom men också om kärlekens kraft och skönhet och om drömmen att kunna göra något som vidrör stjärnorna. Med sitt språk och sin handling tar sig Montedidio raka vägen in i läsarens hjärta, från första sidan. Tyvärr är sidorna bara 114 till antalet.

Boken finns att köpa hos FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

Inga kommentarer: