måndag, oktober 31, 2011

Indignation

Indignation - ett ord som betyder harm, vrede, upprördhet. Ett vackert ord. Det är också en roman av Philip Roth. När jag var klar med Indignation, när sista sidan var utläst, hade jag bara ett ord i huvudet, nämligen ett WOW! Så lyder således den korta versionen av recensionen. Wow! Jag överdriver inte, det här är en av årets största läsupplevelser för mig och den förblir oförglömlig.

Indignation, Roths senaste roman på svenska (i översättning av Nancy Westman), handlar om intelligente och känslosamme Markus. Han är 19 år gammal och död, dödad i Koreakriget. Året är 1951 och Markus berättar om en kedja av "regler" och sedvänjor som lade grunden till ett antal missöden och ödesdigra beslut som sedan ledde ända fram till hans död vid nitton års ålder. Det är den döde Markus som är jaget i boken, ett ganska ovanligt tillvägagångssätt att berätta en historia, men mycket effektivt och mycket spännande. Det finns ingen bitterhet i berättandet, bara indignation och möjligen en smula ungdomlig förvåning över hur livet kan svänga.

Kedjan med händelser som slutligen leder till Markus död i Koreakriget börjar oskyldigt med ett bråk med pappan och en flykt från Newark i New Jersey till ett college i Ohio. Målet är att komma så långt bort som möjligt från sin tjatige och ängslige far.

Tiden i Ohio blir inte lång men intensiv. Den rymmer olycklig kärlek och ett sexuellt uppvaknande tillsammans med en djupt trasig flicka, intellektuellt motstånd mot skolans traditioner och längtan efter att duga och bli respekterad för den man är. Det begås misstag, det lärs bittra läxor.

Ohiotiden blir livets hårda skola för Markus, denne begåvade pojke som endast skördar högsta betyg. Om han bara kunde hålla käften och inrätta sig i ledet utan att ifrågasätta, då hade han kunnat klara sig. För varje övertramp och ny erfarenhet rör han sig tvärtom mot sin ohyggliga död, tills ingen utväg längre finns. Som läsare kan man inget göra.

Detta att man från början vet att han kommer att dö, att han redan är död, det är så starkt. Det gör också att man som läsare blir smärtsamt medveten om alla små och stora milstolpar längs Markus väg.

Sammantaget uppfattar jag boken som en kraftig kritik mot gammaldags collegetraditioner som bygger på hierarki, straff och religiöst dravell. Men i ännu högre grad är Indignation ett förbannat vrål mot allt vad krig står för. Det meningslösa med ett krig, inte minst just Koreakriget. Det är en antikrigstext som biter sig fast och där USA får sina fiskar varma.

Indignation är sannerligenen en roman i nobelprisklass. Läs den, var inte rädd för mörkret i berättelsen. Philip Roth behärskar nämligen även konsten att balansera det sorgliga med humor och ett flertal dråpliga händelser. Markus är en hormonstinn nittonåring inhyst i ett hus med hundratals lika hormonstinna tonåringar så det är klart att det ibland blir kul också.

Lyssna: Bok: Indignation (2011)


Boken finns att köpa hos t.ex. Fritz & Ståhl, Bokus eller AdLibris.

söndag, oktober 30, 2011

Efter en problematisk start blev det premiär

Rika flickor

Rika flickor är mitt andra möte den tyska författarinnan Silke Scheuermann. Första gången jag läste något av henne var 2008 - romanen Timmen mellan hund och varg. Den här andra boken som nyligen kom ut är en novellsamling innehållande sju noveller.

Det löper en röd tråd genom novellerna. Inte på det sättet att handlingen hänger ihop men genom stämningen och genom att nästan alla noveller har en kvinna som huvudperson, en som är lite vilsen. De är av varierade åldrar och bor i storstäder. Två veckor efter att jag läst ut boken har jag en känsla kvar i mig när jag tänker på Rika flickor - och det är ledsamhet.

På vilket sätt är kvinnorna rika? Det försökte jag verkligen komma underfund med medan jag läste, för någon rikedom, varken konkret eller mental, kunde jag inte se. Enligt baksidestexten handlar rikedomen om frihet att göra sina val. Flickorna i berättelserna besitter all den frihet de kan tänka sig, men när det kommer till kritan har de ingen aning vad de ska göra med den. De har liksom fastnat i ett mönster.

Bokens tema är kärlek. Inte stor, inte passionerad, inte evig. Inte den sorten. Personerna i novellerna är må hända rika i fråga om valfrihet men också i fråga om strul med kärlek. En lider av saknad efter kärlek, en väljer alltid en fel karl, för en annan är kärleken farlig, för ytterligare en är kärleken lite av ett tumrum eller bara synonym med sex. De törstar efter tvåsamhet och beröring men fattar inte vad det kostar dem att släcka törsten.

Jag tycker synd om kvinnorna samtidigt som jag vill ryta åt dem att skärpa sig för fan och sluta att utsätta sig för sådana dumheter som de de håller på med. De är så himla till lags gentemot männen att man blir galen. Som till exempel i novellen "Krig och fred" eller i "Lisa och den himmelska kroppen".

"Krig och fred" handlar om vänsterprassel. För mannen är förhållandet verkligen bara ett litet knull vid sidan om men för kvinnan är det ett stort allvar i hjärtat. Problemet är att hon låtsas för mannen att relationen saknar djupare betydelse för henne också. Mötet som skildras i novellen blir en sorglig katastrof. I novellen "Lisa och den himmelska kroppen" är det ännu värre, det som händer där är verkligen smärtsamt att läsa. Tänk er att Lisa är ung och kärlekslängtande men i stället för romantik och passion hamnar hon frivilligt i ett schabbigt rum iklädd en äcklig gummidräkt och det går som det går. Hennes egen tröja med jordgubbsmotiv blir som ett grin i ansiktet på allt den smuts hon hamnat i. Var det inte lyckan hon sökte?

I novellen "Dockvärlden" möter vi i stället en övergiven man som försöker få dagarna och livet att gå genom att bygga ett dockskåp åt sin systerdotter medan hans väntan på att det ska ringa på dörren och frun kommer tillbaka blir allt intensivare.

En annan novell som gjorde rätt bra intryck på mig var "Omgiven av blixtrar". Den handlar om ett äkta par som har levt trettio år tillsammans och varit alltid så "lyckliga". Om det inte var så att kvinnan alltid behövt tävla med allt möjligt viktigt som maken för tillfället ägnat sig åt. I novellens nu är det klotblixtar hon måste konkurrera med. Som läsare vet man inte riktigt om man ska skratta eller gråta.

Det är dessa fyra noveller som jag minns bäst, de tre övriga har fallit i glömska.

Det är något speciellt med Silke Scheuermanns berättarstil och språk. Hon fångar detaljer och skeenden i människors liv som visar sig vara signifikativa för personernas tillvaro. Det banala och det avgörande smälter samman i hennes berättelser, tycker jag. Språket är osminkat och inte sällan som ett tankeflöde och bjuder också på liknelser som matchar stämningen perfekt. Betrakta till exempel detta stycke ur "Krig och fred" som andas ånger och skam:

"... jag använder hans ord som en lånad reservoarpenna, men det fungerar inte lika bra när jag skriver med och därför blir skriften inte heller lika vacker, intrycket inte lika gott, åtminstone skulle varenda grafolog kunna utläsa både förställning och osäkerhet, och med obehag inser jag att de skulle haft rätt. Jag borde skämmas över alla dagar jag slösat bort genom att vänta, som om mitt liv inte vore värt någonting, det känns som en synd, och ett skov av dåligt samvete drar igenom mig som ett kallt luftdrag, som om mitt förflutna var ett kylskap jag just tittat in i."

Rika flickor är en läsvärd novellsamling med ett innehåll som har något viktigt att förmedla. Översättaren heter Lena Hammargren.

Boken finns att köpa på Fritz & Ståhl, Bokus eller AdLibris.

torsdag, oktober 27, 2011

Norstedts citerar Bokmania

På baksidan av pocketutgåvan av "Att föda ett barn" citerar förlaget Bokmania. Jag hade ingen aning om det, utan en kompis uppmärksammade mig på citatet igår. Lite kul är det, det ska ju erkännas. Därför hade jag efter jobbet mycket bråttom till närmaste bokhandel för att kolla. Och det var sant, hihi.

tisdag, oktober 25, 2011

Gyrdir Eliasson i Biblioteket i P1

Gyrdir Eliasson signerar "Bland träden" på Bokmässan.

Författaren Gyrdir Eliasson har för sin senaste novellsamling Bland träden (översättning John Swedenmark) tilldelats Nordiska Rådets litteraturpris 2011. I början av november får han ta emot 350 000 danska kronor för sin ”stilistiskt högtstående ordkonst som skildrar inre och yttre hot i dialog med världslitteraturen”.

I radioprogrammet Biblioteket i P1 kan man höra honom prata om bland annat naturens roll i hans texter. Man kan också höra några citat från boken.


Lyssna: Kulturradion: Biblioteket

måndag, oktober 24, 2011

Roligt att vara älsklingsblogg

Erika som bloggar på Erikas bokprat har gett Bokmania-bloggen varma bokbloggskramar samt awarden Liebster blogg. Det är självklart jätteroligt.

Tack Erika för den fina motiveringen, hoppas att du aldrig kommer att förbanna mig för att jag har dragit ner dig i bokbloggarträsket, själv kan jag inte göra annat än känna mig en smula stolt.

"Bokmania är den bokbloggare som kittlar och utmanar mig med böcker och författare som jag inte annars skulle ha hittat. Recensionerna som levereras är välskrivna. Det finns ofta en ton av humor och underfundighet i det du skriver. Din blogg är en av de första jag börjat följa och som inspirerat mig till att börja bokblogga."

Så fint!

Fast nu börjar den delen av awardutdelningen som alltid bekymrar mig. Man ska nämligen, allt som oftast, uppmärksamma fem andra (bok)bloggar.

Reglerna för att dela ut Liebster award är följande:
1. Klistra in awarden på din blogg check
2. Tacka personen som gav dig Awarden och länka till bloggen check
3. Välj ut fem personer/bloggar som du vill ge awarden till panik!
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare det gör jag
5.Och det viktigaste : Ha roligt och stötta varandra ja, i alla lägen

Nu ska jag försöka att lite snyggt komma runt punkt 3, eftersom ett sådant krav resulterar ändå alltid till slut i att alla har fått awarden av någon annan minst en gång.

Därför skickar jag en Liebster Award till alla som tillsammans med mig var Bokmässans bloggambassadörer 2011. Motivering: För att ni är sådana hyvens bokmässeentusiaster och obotliga boknördar. Kram på er allesammans!

(Orkar tyvärr inte länka till er alla, men ni vet vilka ni är.)

lördag, oktober 22, 2011

Vad sägs om en dikt rakt in i ditt öra? Podpoesi gör entré!

Ännu en av gångna veckans intressanta lanseringar: www.podpoesi.nu . Podpoesi är en sajt där du kan lyssna på poeter som läser sina egna dikter och det går också att ladda ner sina favoriter i mobilen samt dela dem med andra på facebook eller via e-post. Lite som Spotify, fast dikter.


Målet med denna lovvärda digitala satsning är att hjälpa poesin att nå en större läsekrets genom att göra den lättillgänglig och okonstlad. Att lyssna på en dikt i mobilen eller på datorn när man har en stund över behöver inte vara så mycket annorlunda än att lyssna på en låt. Avdramatisering är ledordet. Lyssna, känna sig för, testa vad man gillar eller inte gillar, svårare än så är det inte. Kostar inget heller.

Bakom satsningen står Bonnierförlagen tillsammans med flera av Sveriges mest tongivande poeter just nu som till exempel Malte Persson, för att nämna en (bakom länken döljer sig hela listan).

Själv är jag ganska dålig på samtida poesi - Malte Persson är egentligen den enda av podpoeterna som jag känner till och vars dikter jag sporadiskt smakat på. Jag köpte inte hans senaste samling Underjorden, det blev liksom inte av, fast jag var nyfiken på den redan när den kom. Nu kan jag lyssna på den och det ska bli roligt. Heja podpoesi!

Fördelen med podpoesi är att man kan, om man vill, köra dagens-dikt-stuket, om än bara för sig själv. Och om man upptäcker en godbit, kan man bjuda andra på den via facebook. Men kom ihåg en viktig regel om du är nybörjare som poesikonsument: Du behöver inte begripa allt, det går att gilla en dikt ändå!

Vad sägs, ska vi testa? Här kommer ett smakprov, dikten Jag ser duvan fly av Malte Persson. Den är fin, tycker jag.

Akademibokhandeln och Bokus satsar stort på e-böcker

Under den gångna veckan lanserade paret Akademibokhandeln & Bokus www.dito.se. Enligt reklamen är Dito ett nytt och enkelt sätt att läsa och köpa e-böcker och ljudböcker genom att samla allt på ett ställe. Vad är då "allt"? Jo, på e-bokhandeln Dito finns både e-böcker, mp3-böcker att ladda ner och läsplattor att köpa samt boktips och hjälp att komma igång. Självklart finns även appar för iPhone, iPad och Android tillgängliga direkt på sidan. Här hänger verkligen allt ihop och det tycker jag är bra.

Utbudet är baserat på Akademibokhandelns och Bokus sortiment och innehåller flera tusen titlar, än så länge främst svenska men även engelska. Det engelska sortimentet är ännu inte utbyggt fullt ut.

I Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Lund finns även fysiska butiker som en del av Akademibokhandeln.

Jag tycker att det är jättebra att det börjar statsas på att utveckla och utvidga den svenska e-boksmarknaden så att fler får upp ögonen för e-bokens och ljudbokens fördelar som alternativ.

Jag anser inte att e-boken kan tränga ut pappersboken, det är ett scenario som jag inte kan föreställa mig, men själv ser jag som sagt vissa fördelar när man vill ha alternativ till pappersböcker - på resor, i sängen innan man somnar, slippa ha en tjock bok i handväskan...

När det gäller ljudböcker är de ju oslagbara för människor som av olika anledningar inte kan läsa en tryckt text men också för de som vill läsa med öronen när det inte passar sig att läsa på vanligt sätt så som vid bil- och bokresor, vid promenader eller vid städning.

När det gäller Dito-satsningen blir det intressant att se AdLibris svar på tal. Enligt det jag hört planerar de inte en liknande sepparat satsning utan tänker snarare utveckla e-bokshandeln på sin ordinarie AdLibris-plats.

För övrigt väntar jag otåligt på att min första läsplatta ska levereras, det är sagt i slutet av oktober. Nästa vecka alltså. Ska bli så spännande. Att läsa e-böcker i iPhonen fungerar bra men inte helt utan anmärkningar. Därför vill jag ha en läsplatta.

onsdag, oktober 19, 2011

Nordisk litteratur - inventering

INVENTERING PÅGÅR skulle det kunna stå på skylten på dörren till rummet där mina bokhyllor står. Vad som inventeras är böcker skrivna av nordiska författare som jag läst - eller åtminstone kommer ihåg att jag läst - och anledningen till inventeringen är den nordiska läsutmaningen som jag på fullt allvar tänker delta i. Till min hjälp vid inventeringen har jag läsdagböckerna som går åtminstone tillbaka till 2004. Jag har läst ganska mycket norskt och danskt och hyfsat med finskt och isländskt även om författarvariationen är så där. Det framgår tydligt att det är författarfavoriter jag har i de nordiska länderna och främst i Finland och på Island - men å andra sidan, varför inte.

Här kommer hela listan på läsa böcker (när det gäller äldre klassisk nordisk litteratur så förmodar jag att jag läst ett och annat under litteraturvetenskapsutbildningen men har nu svårt att plocka fram titlarna, tyvärr). Grönland och Färöarna ligger hur som helst mycket risigt till. Det är så att röd lampa blinkar och låter sig inte släckas förrän jag läst åtminstone en liten ynklig bokstackare från vardera land.


Norge
Åsne Seierstad: Bokhandlaren i Kabul
Åsne Seierstad: Ängelen i Grozny
Linn Ullmann: Nåd
Linn Ullman: Innan du somnar
Karin Fossum: Natt till den fjärde september
Karin Fossum: Jonas Eckel
Karin Fossum: Mordet på Harriet Krohn
Karin Fossum: Älskade Poona
Cora Sandell: Alberte-trillogi
Erlend Loe: Doppler
Erlend Loe: Volvo lastvagnar
Erlend Loe: Maria & José
Hanne Ørstavik: Kallet romanen
Henrik Ibsen: Gengångare
Henrik Ibsen: Vildanden
Henrik Ibsen: Per Gynt
Anne B Ragde: Berlinerpopplarna-trillogi
Jan Kjærstad: Tecken till kärlek
Trude Marstrand: Göra gott
Per Petterson: Ut och stjäla hästar
Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter
Sigrid Undset: Jenny
Beate Grimsrud: En dåre fri
Karl Ove Knausgård: Min kamp (1)
Jostein Gaarder: Sofies värld

Vill läsa på sikt: mera Knausgård och mera Petterson och gärna också en omäsning av Alberte-trilogin.


Danmark
Hanne-Vibeke Holst: Kronprincessan
Janne Teller: Intet
Christina Hesselholdt: En trädgård utan slut
Ida Jessen: ABC
Mårten Ramsland: Hundhuvud
Peter Høeg: De kanske lämpade
Peter Høeg: Fröken Smillas känsla för snö
Peter Høeg: Kvinnan och apan
Inger Christensen: Det
Inger Christensen: Alfabet
Inger Christensen: Fjärilsdalen
Naja Marie Aidt: Babian

Vill läsa: Carsten Jensen: De drunknade (finns här hemma, bara att plocka fram)


Island
Snorre Sturlasson: Egil Skallagrimssons saga
Jón Kalman Stefánsson: Sommarljus, och sen kommer natten
Jón Kalman Stefánsson: Himmel och helvete
Jón Kalman Stefánsson: Änglarnas sorg

Vill läsa: Bland träden av Gyrdir Elíasson och Fria män av Halldór Laxness (båda står i bokhyllan och väntar)


Finland
Johan Ludvig Runeberg: Fänrik Ståhls sägner
Sofi Oksanen: Baby Jane
Sofi Oksanen: Stalins kossor
Sofi Oksanen: Utrensning
Anna-Leena Härkönen: Nej tack

Vill läsa nu och/eller på sikt: Något av Monika Fagerholm, Kjell Westö, Märta Tikkanen  och/eller Arto Paasilinna.


Grönland
Vill läsa: Ole Korneliussen: Saltstoden


Färöarna
Vill läsa: Oddvør Johansen: Livets sommar

Enligt körschemat för läsutmaningen är Finland först på tur (november), sedan kommer Island (december) och Färöarna (januari). Så nu är frågan inför novemberläsningen: Fagerholm, Westö, Tikkanen eller Paasilinna? I fråga om titlarna tar jag kanske hjälp av Lyrans lista. Hm, ska jag ta Tikkanen först, vad säger ni?


Hela körschemat:

November: Finland
December: Island
Januari: Färöarna
Februari: Danmark
Mars: Norge
April: Åland
Maj: Finland
Juni: Island
Juli: Grönland
Augusti: Norge
September: Danmark

måndag, oktober 17, 2011

Augustprisnomineringar 2011

Idag släpptes namnen på de nominerade till Augustpriset 2011. Eftersom priset omfattar svensk skönlitteratur, facklitteratur och barn- och ungdomslitteratur är listan med alla (18) namnen ganska lång och därför begränsar jag mig till att endast rapportera om nomineringarna i den skönlitterära klassen. För att se hela listan (inklusive bokpresentationer) klicka på länken ovan.

Augustpridet 2011 i kategori årets bästa svenska skönlitterära bok för vuxna kommer att gå till någon av dessa författare:

Tomas Bannerhed: Korparna
Sören Bondeson: En kubikmeter jord
Carolina Fredriksson: Flod
Eva-Marie Liffner: Lacrimosa
Bengt Ohlsson: Rekviem för John Cummings
Amanda Svensson: Välkommen till den här världen







Prisutdelningen sker vid Augustgalan måndagen den 21 november 2011. Priset består förutom äran av en bronsstatyett och 100 000 kronor till var och en av vinnarna.

Tyvärr måste jag erkänna att jag generellt aldrig har varit så dåligt insatt i vad de nominerade böckerna står för något som i år. Viss har jag hört talas mycket om Bengt Ohlssons roman och ganska mycket om Amanda Svenssons liksom om Tomas Bannerheds, men jag har inte ens hållit någon av böckerna i handen. Jag har nog också hört nämnas Flod och Lacrimosa i något sammanhang. En kubikmeter jord som är en diktsamling är fullständigt okänd för mig.

Så frågan är: Vad gör jag nu? Vilken av böckerna ska jag kasta mig över så fort som möjligt? Spontant känner jag mest för Välkommen till den här världen och Lacrimosa.

Du kanske har bättre koll på de nominerade böckerna och kan ge mig lite tips och synpunkter på vilken jag borde satsa på att läsa?

Tillökning i familjen Bokmärken-jag-är-rädd-om


Från vänster till höger:
  • Ett persiskt handvävt bokmärke, från Iran. Det påminner om en flygande matta ur Tusen och en natt och är mycket fint. Fick det i present i lördags.
  • Ett bokmärke av gyllenne metall med ett påklistrat handgjort broderi, från Kambodja. Vackert som ett smycke. En present från ifjol.
  • Ett papyrusbokmärke från Egypten. Säkert ett vanligt souvenir men jag gillar det också. Tyvärr är det för skört för att användas regelbundet, så det ligger mest stilla i sin permanenta värdbok.
Jag är mycket glad åt de här bokmärkena eftersom de är vackra och jag har fått dem av människor som jag älskar. Det är också roligt att de kommer från länder dit jag troligen aldrig kommer att resa själv, det är kittlande att tänka på.

Är det så att när man har tre stycken av en sak så samlar på dem? Kanske har jag då precis börjat samla på bokmärken från fjärran länder? Jag menar, varför inte.

söndag, oktober 16, 2011

Hur är jag som läsare? Några snabba enkätsvar.

Hur är du som läsare?

snabb långsam
Jag upplever mig själv som en långsam läsare.

läser alla ord skummar en del
Oftast läser jag alla ord i alla fall, men i ärlighetens namn måste jag säga att skumning förekommer i sällsynta fall.

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt
Generellt gillar jag beskrivningar, det är där man kan vila i texten och njuta av språket.

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag
Mest kommer jag nog ihåg böcker i stora drag. I de fall jag kommer ihåg någon detalj är det alltid något mycket speciellt. Däremot hjälper mig detaljer att minnas helheten. Därför för jag alltid anteckningar om intressanta ställen, beskrivningar, citat mm.

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar
Jag gillar tegelstenar, plockat nästan alltid fram någon när jag jag har en längre ledighet framför mig, som sommarsemester eller julledighet. Det är skönt att sjunka in i en lång berättelse som varar länge.

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något
Det är inget fel på tunna böcker. Tycker egentligen att det är mycket svårare att skriva kort och bra än långt och bra.

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor
Absolut. 250-400 sidor är lagom och lagom är bäst, i alla fall till vardags när man jobbar och sånt.

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut
Skämmigt, men det händer. Inte ofta, bara ibland. För mig blir inte läsupplevelsen sämre om jag vet hur det slutar, det kan faktiskt vara tvärtom också.  

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan
Första intrycket är viktigt, det är svårt att förneka.

läser baksidetexter undviker baksidetexter
Alltid. Men tror inte alltid på vad som står där.

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv
En boks goda rykta är avgörande i säkert 8 fall av 10.

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker
Rekommenderar? Jag tjatar hål i huvudet på folk!

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser
Ja, det gör jag. Tror också att det är en av anledningarna till att jag läser så pass sakta som jag gör. Det tar tid att läsa "högt" i huvudet.

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker
Ljudböcker är sedan 10 år tillbaka en självklar del av mitt bokliv. Har alltid en ljudbok på gång. Lyssnar när jag promenerar och när jag kör bil.

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning
Läser främst romaner men gillar även poesi och dramatik.

läser alltid på svenska läser på flera språk
Främst läser jag på svenska men även på tjeckiska och tyska.

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare
Tja, ganska bra i alla fall.

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser
Jag skriver alltid upp det jag läser, men jag bloggar inte om alla böcker. Om det hinner gå för lång tid blir boken inte ombloggad.

läser varje dag läser mer sällan
Det är målet, även om det inte alltid går att leva upp till det. Men i princip läser jag varje dag.

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande
I allra högsta grad. Det finns inget bättre sätt att somna än med näsan i en bok, inte sant.


Den här enkäten har Enligt O skapat efter en intressant föreläsning hon var på.

Nordisk läsutmaning

Bokbloggare är som bekannt überförtjusta i läsutmaningar - att de på personlig nivå (gäller mig) inte alltid fullföljs är en annan sak, det viktiga är att försöka hänga med och något läst blir det ju alltid. Det finns dock en stor drivmotor för att läsa extra målmedvetet böcker från ett visst område och den drivmotorn heter Bokmässan. Så redan nu, tre veckor efter att årets Bokmässa avslutades, är bokbloggarmaffian igång med att köra igång en nordisk läsutmaning. Bokmässan 2012 har nordisk litteratur som tema, så det är därför.

Dantes bibliotek står bakom en lagom "besvärlig" variant som känns som att den kan jag utan omsvep gå med på. Man håller sig till ett land och en bok i månaden med start i november och boktitlarna är helt valfria. Det är bra, tycker jag, att få välja böckerna själv.

Norge, Danmark, Finland och Island ska få två böcker var under perioden november - september och de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland får en bok var. Svensk litteratur läser man liksom ändå, den behöver inte stödjas med en läsutmaning. Tidsschemat är följande:

November: Finland
December: Island
Januari: Färöarna
Februari: Danmark
Mars: Norge
April: Åland
Maj: Finland
Juni: Island
Juli: Grönland
Augusti: Norge
September: Danmark

Eftersom jag anser mig ha läst ganska många böcker skrivna av norska, danska, isländska och/eller finska författare (jag ska göra en inventering i ett senare inlägg, läsdagböckerna är redan framplockade och bokhyllan kontrollerad) men har däremot aldrig läst någon bok skriven av en författare som kommer från de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland så gissar jag att det är dem jag kommer att fokusera på. Det blir kärnan i den nordiska läsutmaningen för mig själv. Om och när jag klämmer in en ny isländs, norsk, dansk eller finsk författare blir det lite bonus. Tre böcker allt som allt ska således kvoteras in i min läsplan. Plus 2-3 titlar från de stora nordiska länderna som redan ligger i min läshög och väntar på sin tur, oavsett vad nästa Bokmässa handlar om eller inte handlar om.

Perfekt! Lättare kan det inte bli att läsutmana sig själv när man vet hur usel man normalt är på att komma i mål med dylika tidsfördriv. Pepp, pepp, pepp!

Och du? Har du också nappat på den nordiska läsutmaningen?

torsdag, oktober 13, 2011

Två barnboksnyheter med genus- och mångfaldsperspektiv

När jag var på Bokmässan i september träffade jag Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist som skriver, illustrerar och på eget förlag publicerar fantasifulla barnböcker med genus- och mångfaldsperspektiv. Jag gillar deras utgivning eftersom den utmanar traditionella könsroller och familjemönster och barnen i böckerna får alltid vara sig själva.



Med mig hem fick jag två boknyheter för de allra minsta och lite större barnen: Junior vill ha syskon (2-6 år) och Måste ha monster (4-8 år).

Junior vill ha syskon är tredje delen i serien om giraffpapporna Jösta och Johan och deras adoptivdotter krokodilen Junior. Jag recenserade de tidigare böckerna här och här. Bok nummer tre handlar om att Junior helst av allt vill få en lillasyster, men.... hur ska det gå till den här gången? Jag kan lugna er med att det löser sig, nu också. Det blir en lillasyster, med lååååång hals som sig bör.

Måste ha monster handlar om lilla Moni som inte vill äta mat, trots att hennes mammor anstränger sig hur mycket som helst blir det alltid besvärligt när hon ska äta. Tills den dag hon upptäcker att det bor monster under sängen och att de är smaskens. Hon börjar äta upp dem, den lilla tuffingen! Monster blir favoriträtten.

Båda utgåvorna är en kombinerad bok och cd och skivorna innehåller såväl en "vanlig" version som en godnattsversion i lugnare tempo. Texterna är rimmade och precis som tidigare gör sig rimmen bäst i Anettes egen uppläsning. Själv kanske man behöver läsa sagorna högt några gånger för att få orden och rimmen att ligga rätt i munnen, så att säga. Illustrationerna är som alltid tidigare helt underbara.

Nu måste jag snarast se till att båda böckerna kommer fram till sin rättmätiga läsarinna - en fyraåring vid namn Linea. Hoppas hon blir glad. Så vitt jag vet gillar hon giraffböckerna jättemycket.

onsdag, oktober 12, 2011

Frihet

Jag läser första meningen - och blir fångad. Efter första stycket anar jag att jag kommer att sluka boken. Efter första kapitlet finns det inte minsta tvivel om saken. Det är romanen Frihet av Jonathan Franzen jag pratar om.

Jonathan Franzen (1959) har sedan genombrottet med romanen Tillrättalägganden för tio år sedan blivit en av USA:s största och mest omtalade författare - en som vågat tacka nej till Oprah Winfrey, hamnat på Times omslag och blivit inbjuden till Vita huset.
Romanen kom ut i USA 2010 och kallas redan för en modern klassiker, alla verkar ha läst den, förmodligen för att den skärskådar det amerikanska medelklasslivet så som ingen annan skönlitterär bok hittills har gjort. Och nu har den kommit på svenska, i översättning av Rebecca Alsberg.


I berättelsens centrum står makarna Patty och Walter samt deras barn Jessica och Joey och i grunden handlar boken om medelklassfamiljen Berglunds uppkomst och fall. Patty och Walter är utbildade och medvetna medborgare, alltid närvarande som föräldrar när barnen var små. De anstränger sig för att dra sitt strå till stacken: sopsorterar, betalar skatt och intresserar sig för politik och miljöfrågor. Så länge barnen bor hemma är allt frid och fröjd men när de lämnar boet växer sig skuggorna i Pattys och Walters förhållande allt större och mörkare. De älskar varandra, har alltid gjort det, men vållar ändå dagligen varandra mycket smärta. Och barnen har blivit främlingar.


Hemmafrun Patty börjar tycka synd om sig själv för att hon plötsligt är för fri, det kommer en tid präglad av fylla, depression och självömkan. I Pattylandet blir alla upptänkliga misstag gjorda och det egna skuldbeläggandet kommer som ett brev på posten. I Pattys romanfigur gör Franzen en fantastisk djupdykning i olika sinnesstämningars gruvschakt.
Hur är det då med Walter? Innan han ”gick med i medelklassen”, blev demokrat och en blödig miljökämpe med stort fågelintresse var han en svenskättad landsbygdspojke med taskig uppväxt. Ändå vill det sig inte bättre till slut än att hans son blir republikan och själv råkar han hamna i den smutsiga kolindustrin.

Jonathan Franzens intention med boken är att ge bilden av den amerikanska medelklassen som i hans ögon utgör ”stöttepelaren för alla jordens ekonomier”. Medelklassen står för tillväxten i världen och tillväxt är själva poängen med kapitalismen, på samma sätt som frihet. Synd bara att medelklasslivet tär så mycket på jordens resurser att tillväxten förvandlas till en cancersvulst i mänsklighetens ansikte. Och friheten? Kanske är inte heller den endast av godo. Eller som Walter uttrycker det: ”Folk kom till det här landet antingen för pengarnas skull eller för frihetens. Om man inte har några pengar håller man fast vid sin frihet ännu mer förbittrat. Även om rökning dödar, även om man inte har råd att ge sina barn mat, även om ungarna mejas ner på gatan av galningar med stridsvapen. Man kanske är fattig, men det enda ingen kan ta ifrån en är friheten att sumpa sitt eget liv om man vill.”


Titeln är ingen slump. Franzen vänder och vrider på frihetsbegreppet, berättelsen är byggd kring det och resonemanget är intressant. Vi gör våra val för att vi kan, även om friheten att välja störtar oss i fördärvet ibland. Alla personer i Franzens bok gör sina val, vare sig det gäller sättet att tjäna sina pengar på, vilken kvinna man vill tillbringa natten med eller friheten att avsäga sig ansvaret som medborgare. Bara man är beredd på konsekvenserna och villig att betala priset.


Alla i familjen Berglund kommer till tals. Även om fokus ligger på konflikter på familje- och individnivå skildrar Franzen berglundarnas liv med det nutida amerikanska samhället som fond. Allt finns där: 11 september, Irakkriget och Afghanistan, klimatkrisen, valet av Obama som president. Det globala och nationella och det individuella förenar sig i berättelsen.


Frihet är en intelligent bladvändare till roman, en på alla sätt fantastisk bok som bränner till både i hjärnan och i hjärtat.



(Den här recensionen var ursprungligen skriven åt Eskilstuna Kuriren där den publicerades 2011-09-27. Här på bloggen återges texten i sin helhet med tidningens samtycke.)



Boken finns att köpa på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

Lyssna: Bok: Frihet (2010)

Blogginlägg nr 1500: firar med att lotta ut en bok

Det känns lite speciellt att skriva det här inlägget för det är INLÄGG NUMMER 1500. Ett tusen fem hundra blogginlägg har det alltså blivit sedan Bokmania föddes i sin nuvarande form den 30 januari 2007 - vilket också betyder att Bokmania fyller fem år om några få månader, gudihimmelen.

Självklart tänker jag fira detta 1500:e inlägget! Hur? Genom att lotta ut en bok, något annat lämpligt sätt finns inte för en bokblogg.

Det du måste göra om du vill vinna boken är att:
a) senast på löndag (15/10) lämna en kommentar i kommentarsfältet och berätta varför du skulle vilja ha just den här boken
b) helst också vara med och gilla Bokmania-bokblogg på facebook


Boken som jag på detta sätt vill ge bort är den alldeles nyutkomna Änglarnas sorg av islänningen Jón Kalman StefánssonÄnglarnas sorg är den andra men fristående delen i en planerad romantrillogi som förra året inleddes med Himmel och helvete (här finns min recension av den).



Tiden – den ger oss allt, bara för att sen ta det ifrån oss.
Det har gått tre veckor sen Pojken kom tillbaka till det lilla samhället på nordvästra Island med en ödesdiger diktbok i ränseln för att berätta om bäste vännen Bardurs död ute på havet.


Jens, brevbäraren, är tillbaks i samhället. Tillsammans med Pojken beger han sig ut på en farofylld utbärningstur på det gudsförgätna näset och möter enslingar, olycksöden och gengångare. Det är i slutet av april men snön faller ändå och suddar ut alla skillnader mellan hav och himmel, norr och syd. Om djävulen har skapat någonting i denna värld, bortsett från penningen, så är det snöstormen i bergen.

måndag, oktober 10, 2011

En rolig nyhet

Nu kan jag äntligen berätta att jag från och med idag sitter i bokpanelen hos nätbokhandlen FritzStåhl. Jätteroligt, tycker jag. Första boken som jag tipsar om är en av mina stora favoriter, romanen Berättelsen om Pi av Yann Martel.

Sorgligt


Det är visst något mycket sorgligt över en nyligen nedlagd bokhandel.

Vargas Llosa, Knausgård, Franzen, Müller m.fl. nu i UR Play

Under veckan sänder Utbildningsradion Samtiden ett sextiotal samtal, debatter och seminarier från årets Bokmässa. Hela programtablån finns här.

På så sätt kan man så här i efterhand se och höra t.ex. ett samtal med Mario Vargas Llosa om kulturens definition och betydelse som sändes tidigare idag.

Fler litterära programtips är som följer:

I morgon tisdag är det dags för giganten Jonathan Franzen som talar om frihet (Kunskapskanalen kl. 16.00-16.40), sedan uppfylls tv-rutan av  Karl Ove Knausgård och hans kamp (Kunskapskanalen kl 17.55-18.35).

Onsdagens höjdarpunkt är Nina Hagens bekännelser (Kunskapskanalen kl. 17.30-18.15).

På torsdag kan man följa en debatt kring huruvida man kan bli författare genom att gå en skrivarkurs. I debatten deltar bl.a. Camilla Läckberg och Amanda Hellberg (Kunskapskanalen kl. 16.20-17.05).

fredag är återigen Mario Vargas Llosas tur (Kunskapskanalen kl. 17.00-17.45) men denna gång pratar han om kolonialismen. Efter det kan man se och höra Herta Müller och ta del av hennes berättande om minnet och sanningen i samband med boken Flackland (Kunskapskanalen kl. 17.45-18.15). Slutligen ges repris av Jonathan Franzens berättande om friheten (Kunskapskanalen kl. 18.15-19.00).

OBS! Direkt efter sändningen i Kunskapskanalen hamnar varje program i UR Play.

fredag, oktober 07, 2011

När en stor poet läses av en annan stor poet



Ko Un säger grattis till Tomas Tranströmer och läser en av hans dikter. Så fint! Dessutom är jag überförtjust i Ko Uns bokgrotta till arbetsrum. Man kan säga att han har många böcker!

torsdag, oktober 06, 2011

Tomas Tranströmer har fått Nobelpriset i litteratur

ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥ ÄNTLIGEN! ♥ ♥ ♥ ♥

En av mina favoritpoeter, som jag gillar så pass mycket att jag betraktar honom som min huspoet, har gått och blivit Nobelpristagare och det är så fantastiskt roligt att jag knappt vet vad jag ska ta till mig. Så jag är mest bara glad.

Tillkännagivande av årets Nobelpris i Litteratur




onsdag, oktober 05, 2011

Blogger´s Inn - ett konceptrum för bloggare

Från och med första oktober kan bloggare utnyttja möjligheten att bo gratis på Scandic Grand Central i Stockholm som har skapat ett konceptrum som bloggare kan ansöka om att få bo i alldeles gratis. Här om veckan ombads 200 av Sveriges största bloggare (haha, jag var en av dem) att besvara en enkät om vad man som bloggare har för behov när man vill/behöver bo på hotell. Och jag svarade.

Nu är det så att jag är inte dummare än att jag fattar att om en bloggare bor gratis på hotellet så är det antagligen underförstått att man "råkar" nämna det på sin blogg och på så sätt göra reklam åt Scandic. Men vaddå, varför inte? Den ena handen tvättar den andra, så är det ofta här i världen, och så länge ingen skada är skedd kommer jag knappast att ha några problem med att ansöka om gratis boende i Blogger´s Inn vid första bästa tillfälle. Jag har nämligen tvingats att avstå från ett flertal trevliga evenemang genom åren endast pga att jag inte hade något boende eller för att det var för dyrt. Så jag tycker att konceptidén är toppen.

Montedidio

Han är tretton år fyllda och hans pappa har satt honom i arbete för det är så det är i Neapel på femtiotalet, särskilt i fattigkvarteret Montedidio där uppe på berget och med utsikt över hela staden. Pojken, som är bokens jag-person, börjar göra anteckningar i en skrivbok för att hålla reda på de nya dagarna och gör det på italienska och inte på modersmålet neapolitanska som bara skulle väsnas runtomkring. Han kan italienska för han läser biblioteksböcker, så märkvärdig är han.

Kortromanen Montedidio är skriven av italienaren Erri De Luca och hans första bok på svenska (översatt av Viveca Melander), trots att författaren har genom åren skrivit ett tjugotal böcker.

I skrivboken ger pojken liv till sina betraktelser. Han berättar om sin pappa som går på stuveriarbetarnas kvällskurs för att lära sig läsa och skriva och om sin mamma som är svårt sjuk i cancer och ligger på sjukhus. Han ser kärleken och samhörigheten föräldrarna emellan, fast den liksom förpassar honom till en andra plats. Han känner att mammans sjukdom är endast deras angelägenhet, hans roll är att sköta om saker och ting där hemma och vänta, vänta, vänta.

I skrivboken berättar han också om puckelryggige fattigskomakaren Rafaniello som tror att det är vingar som håller på att växa i puckeln på hans rygg och att när de tagit sig ut kan de bära honom ända till Jerusalem. På nyårsnatten vill han flyga iväg. Under tiden börjar han likna en fågel, han magrar, benen sticker ut i ansiktet på honom. Det finns ett slags vänskap mellan pojken och Rafaniello, de pratar mycket med varandra och pojken får livsvisdom till skänks:

"När du grips av längtan efter något, är det inte saknad, utan en närvaro, en påhälsning, personer, länder långt bortifrån kommer och håller dig sällskap."

Medan Rafaniello väntar på att kunna bre ut sina vingar, väntar pojken på att bumerangen som han fått av sin pappa också ska flyga, lösgöra sig från honom när han slungar iväg den, förlora sig i vintermörkret, slå emot stjärnorna, fara in i deras nät. Kanske ska det också kunna ske på nyårsnatten, vem vet.

Montedidio är en barndomsskildring men också en skildring av vuxenblivande, om än i förtid med våra ögon sett. I en sådan berättelse får det inte saknas kärlek, och det gör det inte heller. Pojken förälskar sig i den nästan lika unga Maria som inviger honom i kärlekens konst och mysterier och den delen av berättelsen är så underbart underbar att man nästan slutar andas.

Det brukar inte sällan vara vanskligt med sexscener i böcker, men när Erri De Luca beskriver pojkens första riktiga sexuella upplevelse med Maria gör han det på ett språk som klingar av glädje, tillit och barnslig förvåning över vad det är som sker i kroppen och förundran över vart snoppen tagit vägen tills han "exploderar i rörelser som han inte känner igen". De Luca tar sig an ämnet med stor ömhet och mycket respekt.

Men allt är inte bara rosa sockervadd, det finns sorgligheter och oläkta sår hos alla, men det berättar jag inget om här, det finns i boken som jag bestämt tror att du nu gärna vill läsa.

Montedidio är en berättelse om en barndom i fattigdom men också om kärlekens kraft och skönhet och om drömmen att kunna göra något som vidrör stjärnorna. Med sitt språk och sin handling tar sig Montedidio raka vägen in i läsarens hjärta, från första sidan. Tyvärr är sidorna bara 114 till antalet.

Boken finns att köpa hos FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

Sämre kan man ha det

En tidig eftermiddag i oktober satt den lilla bokmalen i sin läshörna, smuttade på en kopp nyponte och kände sig väl till mods. Ingen tid att passa heller, tänkte hon...


tisdag, oktober 04, 2011

Nobelpriset i litteratur - Uppvärmning i Sveriges Radio

Sveriges Radio kör en serie med Nobelklipp ur radioarkivet för att värma upp i dagarna tre inför tillkännagivandet på torsdag. Serien heter Mycket väsen för Nobelpriset och då kan man t.ex. lyssna på avsnitt som handlar om hur Jean Paul Sartre sade "nej tack" 1964 eller hur Harry Matinson och Eyvind Johnson, som delade på priset 1974, ifrågasattes eftersom båda själva satt i Svenska Akademien. Det finns också inslag om Hemingway och Churchill.

Lyssna: Rapport i Dagens Eko om Sartres vägran att ta emot Nobelpriset.


Lyssna: Nobelpristagarna Eyvind Johnson och Harry Martinsson i Dagens Eko 1974.

I Nobelpristider läser jag...

I övermorgon får vi veta vilken författare som får årets Nobelpris i litteratur och jag är en av de som inte vågar gissa på något namn. Men jag skulle bli glad om någon av dessa författare vann (obs! utan ibördes ordning): Alice Munro, Amos Oz, Milan Kundera, Ko Un, Tomas Tranströmer eller Haruki Murakami. Allra gladast skulle jag bli om priset gick till Tomas Tranströmer eller Ko Un.

Men det finns säkert en uppsjö författare i världen som jag inte har den blekaste aning om, så det kan som vanligt bli vem som helst. Lika bra att vänta till torsdagen klockan 13.00.


Om ni undrar om jag läser något nobelprisrelaterat just nu så har ni alldeles rätt. En av böckerna på soffbordet är en gammal nobelprisklassiker: romanen Den goda jorden av amerikanskan Pearl Buck (1892-1973). Hon fick Nobelpriset 1938 och boken, som är från 1931 och har således 80 år på nacken, berättar om livet på den kinesiska landsbyggden i början av 1900-talet.

Ett lustigt sammanträffande är att Kulturradion i P1 sände ett program om Pearl Buck och Den goda jorden igår. Det var nämligen så att det ifrågasattes kraftigt att hon fick Nobelpriset 1938, många ansåg att Virginia Woolf skulle få det i stället. Du kan lyssna på programmet här:

Lyssna: Kulturradion: Klassikern

Ca en tredjedel in i Den goda jorden tycker jag att den är alldeles fantastisk och jag har svårt att släppa den i tankarna under tiden jag inte kan fortsätta läsningen. Jag känner att jag är med bonden Wang Lung, hans hustru O-lan och deras barn som bara blir fler och fler, jag oroar mig för dem när skörden slår fel och jag gläds med dem när skärden är god. De är mycket levande beskrivna, är som av kött och blod. Det dagliga livet är i fokus, liksom äktenskapet. Jag anar att allteftersom åren går kommer mycket att hända med Wang Lungs familj...

Har du läst Den goda jorden?

söndag, oktober 02, 2011

Vad är litteratur och hundra andra jätteviktiga frågor

Vad är litteratur? av Ulrika Kärnborg är en faktabok som med både allvar och en stor portion humor samt ironi försöker besvara frågan om litteraturens väsen. Den ingår i vad-är-serien och följer ett mönster som utstakades av Ernst Billgren i Vad är konst? Mönstret går ut på att Ulrika Kärnborg (i det här fallet) ställer 101 frågor i ämnet litteratur och genast själv besvarar dem med först ett kort svar och därefter ett långt. Båda ryms på en sida. Den kompletta titeln är förresten Vad är litteratur och 100 andra jätteviktiga frågor. Form, genre, skrivande, utgivning och marknadsföring berörs, plus en del annat mer eller mindre ovidkommande (som t.ex. om det finns Gud, vad nu han har med saken att göra).

I boken ger Ulrika Kärnborg en känga åt både författarna (de som är och de som skulle vilja), kritikerna och läsarna, men hon gör det alltid med glimten i ögat, det är aldrig meningen att såra någon. Som läsare fattar man direkt om det exempelvis är Haruki Murakami eller Lars Kepler som tjänar som förklaringsexempel, fast deras namn inte nämns, och man drar på mungiporna.

Vad är litteratur? är en blandning av en flummig självhjälpsbok och en allmänt hållen faktabok för gemene man med bok- eller skrivintresse i ämnet "litteratur och hur blir man en författare (alternativ kritiker) och hur går allting egentligen till". Vissa frågor, och svar, är mest bara tramsiga. Om det ingår i formen vet jag inte, men det är mycket möjligt att direktivet varit att vara lättsam. Men många frågor och svar rymmer ett allvar som jag önskar kunde få mer utrymme, men det ges inte. Formen är bunden så in i bomben.

Jag hade i alla fall roligt när jag läste boken, det vore skam att påstå något annat. Men om jag lärde mig något nytt om litteraturen? Nä, det vore också skam att påstå, trots att jag har gjort ganska många understrykningar och anteckningar och twittrade citat som jag fann intressanta (#vadärlitteratur).

Hur ska man då se på den här boken? Möjligen som litteraturvetenskap light, om man vidgar begreppet en smula. Underhållningsvärdet känns betydligt större än fakta- och bildningsvärdet. Så står det också i reklamtexten att det är fråga om "raka, intelligenta och humoristiska svar på omöjliga frågor för dig som är nyfiken".

Här kommer i alla fall tre citat som jag tyckt särskilt mycket om:
  1. "Det finns de som säger att en författare måste välja mellan att skriva för evigheten eller för marknaden, men genom att göra det valet utesluter författaren på förhand den möjlighet som nästan alla eftersträvar, nämligen att göra båda delarna." (Nr 99)
  2. "Lyrik är grundformen, prosan överkursen. Lyrik är låten, prosan hårdvaran. Lyriken är marsipanrosen, prosan vaniljkrämen." (Nr 29)
  3. "Jag gillar att tänka mig litteraturen som en stor damm. Poängen är inte att simma i land så fort man dykt ned i den, utan att stanna i vattnet, att som Keats en gång beskrev det, njuta av dess förnimmelse och uppleva det. Innesluten i språket och bortom det." (Nr 101)
Jag lyssnade på Ulrika Kärnborg som är litteraturkritiker och författare på Bokmässan och gillade hennes framträdande, vilket jag även bloggade om.

Om du vill köpa boken kan du göra det direkt hos förlaget som faktiskt är först ute med att introducera ett nytt sätt att beställa böcker på - via ett sms. Om du vill köpa Vad är litteratur? sms:ar du koden litteratur150kr. Numret är 72 120. Boken kommer till din hemadress inom en vecka och kostnaden dras på din mobilräkning. Frakten ingår i priset. Det är ju smart, ju!

lördag, oktober 01, 2011

Dödssynden (To Kill a Mockingbird)

För 51 år sedan kom den ut för första gången i USA, Dödssynden av Harper Lee, men den är inte mindre läsvärd eller aktuell idag. Vi lever ju fortfarande i en värld som präglas av rasism och fördomar. Men det är inte enbart därför man läser - borde läsa - Dödssynden, utan för att det är en så förbaskat bra bok. Den är just så bra som alla säger, fast ännu bättre. Vill jag påstå.

Det antirasistiska budskapet i all ära, men det jag har uppskattat mest med romanen är den underbara barndomsskildringen, syskonrelationen och barn- och föräldrarelationen som skildras i boken. På det planet kan man lätt skratta och gråta om vartannat.

Boken handlar om nioåriga Scout, hennes tre år äldre bror Jem och pappa Atticus, tillika advokat i den lilla amerikanska sömngångarstaden Maycomb. Samt ytterligare några personer ur Scouts närhet.

Jag älskar den här lilla tjejen, hon är så härlig. Tuff, smart, egensinnig, nyfiken och lite lillgammal tar hon sig fram i världen som hon söker begripa sig på fast det inte är det lättaste. De vuxna krånglar ju oftast till det - men inte pappan, han har alltid tid att prata med barnen och drar sig inte för att svara oavsett vad de frågar. Han har en enorm respekt för sina barn och deras tillit till honom är det viktigaste han har. Det finns bottenlöst med kärlek och ömhet mellan de tre och det är mycket fint att läsa om. Scout är en busunge som rätt som det är ställer till problem, men inte värre än att allt snart ordnar sig igen, som Atticus brukar säga. Jo, en viktig sak till: Scout och hennes familj tillhör de vita.

Det som utgör bokens tråd är en dramatisk händelse som ruskar om hela småstadsidyllen. Det är mitten på fyrtiotalet och en ung svart man anklagas för att ha våldtagit en vit kvinna. Det blir rättegång. Atticus, som är en man med starkt rättspatos, åtar sig att försvara mannen, trots att mannens utsikter på att få en rättvis rättegång och en rättvis dom är försvinnande små. Dessutom är Atticus övertygad om att mannen är oskyldig, något som invånarna i Maycomb starkt ogillar. Atticus och barnen tvingas utstå trakasserier och hantera alla möjliga otrevligheter på grund av hans ställningstagande. Hatet i småstaden växer och växer, tills det blir som en varböld.

Mycket måste lilla Scout och hennes bror hantera, det är inte lätt att begripa varför det måste vara skillnad på folk och folk, vilka som har rätt och vilka som har fel. I början av berättelsen är Scout en oskuldsfull unge med bus i blicken och spring i benen, i slutet har hon blivit mer mogen än hon skulle behöva vara för sin ålder. Man kan säga att hon har tagit examen i människokännedom. Det är spännande att följa Scouts mentala utveckling, se hur hennes blick sakta vässas mor orättvisorna hon noga observerar och noterar samtidigt som hon fortfarande är det barn hon är. Det är en av bokens styrkor hur Harper Lee hela tiden lyckas balansera Scouts "stora" tankar mot nioåringens referensramar. Här kommer ett exempel på vad jag menar:

"När jag gick hemåt kände jag mig mycket gammal, men när jag tittade på min nästipp såg jag små dimmiga pärlor, och jag blev så yr av att titta i kors så jag slutade. När jag gick hemåt, tänkte jag att jag verkligen något att berätta för Jem imorgon. Han skulle bli så arg för att han hade gått miste om det själv, att han inte skulle säga ett ord till mig på flera dagar. När jag gick hemåt, tänkte jag att Jem och jag skulle bli stora men det var inte mycket som återstod för oss att lära, utom möjligen algebra."

Dödssynden är den svenska titeln på To Kill a Mockingbird och efter att jag läst boken förstår jag precis varför boken heter så, både på svenska och på engelska. Att döda en härmfågel är nämligen en dödssynd enligt Atticus och resonemanget som han vid ett tillfälle har med barnen ganska så snart förflyttar sig upp en nivå och blir ett slags symbol för hela boken, bland annat för att Scout minns det och återkommer till tanken när det så att säga är dags att knyta ihop påsen. Också snyggt skrivet. Den svenska översättningen gjordes 1960 av Jadwiga P. Westrup.

Harper Lee belönades för Dödssynden med Pulitzerpriset och därefter publicerade hon inte ett ord mer. Romanen är hennes enda bok, men den är fulländad.

Dödssynden kom förra året ut på nytt, i Bonniers klassikerserie med förordet av Susanna Alakoski.