måndag, september 12, 2011

Marilyn Monroe: Fragment (dikter, dagboksanteckningar, brev)


I ett avsnitt av Babel i våras såg jag ett reportage om den engelska utgåvan av Fragment och tänkte redan då att jag ville läsa den (videoklippet här ovan finns tillgängligt t.o.m. 1/10, så skynda dig att se det). Och i augusti kom boken på svenska. Fragment: dikter, dagboksanteckningar, brev är en praktfull bok om Marilyn Monroe (1926-1962), men inte så mycket om henne som filmstjärna och sexsymbol utan mera om henne som privatperson. Boken har sammanställts av den italienske författaren Antonio Tabucchi och redaktörerna Stanley Buchtal och Bernard Comment och alla texterna är publicerade för första gången.

"Ja, visserligen landstiger man på månen, men ingen verkar intresserad av det bultande människohjärtat." (Marilyn Monroe)
Texterna i Fragment utgör en salig blandning - det är dikter, inköps- och komihåglistor, brev och dagboksanteckningar som varvas med fotografier av Marilyn, gärna i privata situationer. Jag fångas många gånger av hennes blick och ansiktsuttryck på fotografierna, hennes anletsdrag kan säga så mycket. Det finns också flera foton där Marilyn läser en bok och det syns verkligen att hon är uppslukad av läsningen. Då är hennes sexobjektskap som bortblåst, hon blir likson bara hon, Norma Jeane.


Ibland läser hon Joyce, ibland Heine, ibland Whitman eller Miller. Hon var en sann bokmal och hade ett välfyllt bibliotek i sitt hem. Måste alltid ha en bok med sig på filminspelningarna. När boksamlingen såldes efter hennes död gick intäkterna pasande nog till välgörenhetsorganisationen Literary Partners. En rolig detalj i sammanhanget är att det finns en bild på bokomslagen från Marilyns samling, något som mitt bokbloggarjag särskilt uppsakttar eftersom det där med att fota bokomslag är lite av en bokbloggarsjukdom, inte sant.


Hur är dikterna, breven och dagboksanteckningarna? Intressanta. Det märks att Marilyn varken var poet eller författare men det finns en uppriktighet i dikterna och i de andra texterna.

En av Marilyns dikter i "Fragment"


Eftersom det alltid finns ett foto av den handskrivna texten med alla överstrykningar, ändringar, instuckna passager och pilar hit och dit kan man göra sig en bild av i vilken sinnesstämning Marilyn var när hon skrev just de raderna. Det vanliga intrycket är att hon bara var "tvungen" att plötsligt krafsa ner något i all hast.

Kanske är det därför som handstilen inte är så lätt att tyda alla gångerna eftersom den varierar så mycket på skalan från lugn och prydlig till upprörd och kaotisk. Som tur är ligger en "städad kopia" av texten på siduppslagets högra sida, varpå följer översättningen till svenska.

Allt finns således tre gånger - originalet, en läsbar avskrift inklusive pilarna mm samt översättningen. Man kan se hur sidorna ser ut genom att läsa ett smakprov ur Fragment. Jag måste säga att framställningen och layouten är ursnygg. Om redaktörerna hade för avsikt att skapa autenticitet och närhet till Marilyns texter, har de lyckats genom att visa originaltexternas nakenhet och uppriktighet.

Marilyn använde inte alltid i anteckningsböcker, utan skrev på allt möjligt så som kuvert eller hotellpapper. När hon skrev kämpade hon ofta med att ta sig själv på allvar, det syns tydligt i t.ex. de här raderna:

inte skämmas för mina
känslor, tankar - eller åsikter
inse att de faktiskt
existerar

Eller här där hon försöker fånga något i sig själv:

Vackra vemodiga träd - jag önskar er - vila men ni måste vara vaksamma

Vad var det nu igen - alldeles nyss - hade jag det men nu är det borta - svepte förbi svindlande snabbt som ett ögonblick - kanske kommer jag på det för det kändes som om det var på väg att bli mitt.

Och så självinsikt med bitter eftersmak:

Läser en gammal dagbok -
har alltid beundrat män som haft många kvinnor.
Det beror väl på att föreställningen om monogami ter sig ihålig för den som är barn till en otillfredsställd kvinna.

Några av de längre texterna och breven handlar om arbete, kontakten med psykvården eller är personliga tankar kring ett förhållande. Svar på skriftliga intervjufrågor från pressen förekommer också. Som sagt, det finns lite av varje i den här boken, daterat och odaterat. Allt är sammanställt i kapitel med korta förord av redaktörerna.

Ja just det, förordet får jag inte glömma! Förordet till boken är skrivet av Antonio Tabucchi, heter Stoftet på fjärilens vingar och är en vacker reflektion över Marilyns väsen. Tabucchis förord är översatt av Viveca melander medan boken som sådan av Marianne Öjerskog.

Fragment är kanske ingen bok som man sträckläser, även om jag gjorde just det. Det går alldeles utmärkt att läsa lite här och lite där om man har boken liggandes på soffbordet. Den är vacker att bläddra i, titta på fotografierna, småläsa några sidor medan man dricker en kopp kaffe eller tar ett glas vin.

Jag har läst den precis i anslutning till att jag hade läst ut Blonde av Joyce Carol Oates och det var ingen dålig kombination kan jag berätta för er. Mycket bra, rent av! Så var ju planen också...

Ett tips är alltså att eventuellt ge boken som present till någon som tyckte väldigt mycket om Oates roman. Eller varför inte göra ett presentpaket med båda böckerna?

 
Boken finns att köpa på t.ex. Bokus eller AdLibris.

2 kommentarer:

maja lundgren sa...

Hej!
Det första citatet du har - "Ja, visserligen landstiger man på månen" - har du hittat det i boken, eller någon annanstans? Jag undrar för jag tyckte att det var fint och hade det i min blogg. Men då påpekade en att Marilyn dog före den första månlandningen... Jag blev bara nyfiken - om det kan handla om en felöversättning, t.ex.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Konstigt, men en intressant synpunkt. Citatet kommer direkt från boken, jag noterade det medan jag läste boken och tyckte att det var fint skrivet.

Nu är jag på Bokmässan men när jag har kommit hem kan jag kolla närmare i boken.

Har mejlat tillbaka till dig.