Föräldrar och barn

Efter ett sommaruppehåll går bloggserien om tjeckisk litteratur vidare och det med romanen Föräldrar och barn av Emil Hakl. Föräldrar och barn som utkom i Tjeckien 2003 är Hakls kanske hittills största litterära framgång och boken har också blivit film. Den är översatt till ett flertal språk och prisbelönt.

Handlingen är enkel, för vad kan vara enklare än att en far och hans som går på promenad. De möts, umgås några timmar och skiljs åter åt. En gång i månaden träffas pappa Ivan som är drygt sjuttio år fyllda och sonen Honza, han i fyrtioårsåldern, och strosar genom Prags gator och parker från ölstuga till ölstuga. Det blir en öl här och några enbärslikör där medan samtalet flyter genom tid och rum som floden Vltavas tjocka, sakta framvälvande vatten.

- Hej, sade jag.
- Hej på dig, svarade han med blicken fäst någonstans ovanför trädkronorna.
- Något nytt? frågade jag.
- Det har inte hänt något nytt i världen på två miljarder år, allt är bara variationer på temat kol, väte, syre och kväve, svarade pappa.
Och så gav vi oss iväg på en promenad.

Det är inte mycket fadern och sonen har gemensamt i vardagen, har aldrig haft, men båda förenas i sitt kämpande för att förstå sig på det stora mysteriet som kallas livet. De är välutbildade och de pratar om allt mellan himmel och jord, stort som smått: gamla minnen, barndomen, kärleken, kvinnorna, ölet, litteraturen, ensamheten. Med sin ålders rätt berör fadern också Europas stormiga historia. Född på Balkan som han är, som tonåring omplanterad till efterkrigstidens Tjeckoslovakien och med erfarenheter av kommunismregimens represalier har han många minnen att dela med sig av till sonen. Männen pratar ömsom om sig själva, ömsom kommenterar de tillståndet i världen.

Båda männen är lite tilltufsade av livet, det framgår tydligt att varaktiga relationer inte är deras starka sida men de försöker. Hela livet har de försökt och så mycket fattar de att de måste försöka lite till. Inte minst när det gäller deras relation till varandra. Det vilar en värme och ett hopp över det faktum att faderns och sonens månatliga promenader är ett slags ritual som de värnar om och vill hålla liv i.

Jag tycker om hur författaren lyckas med konststycket att klämma in två liv under flera decennier i en berättelse vars händelsetid bara utgör några timmar. Eftersom grunden för handlingen är att två män promenerar, dricker öl och pratar består huvuddelen av texten av dialoger. Och det är inte tröttsamt alls. Ironi varvas med humor varvas med allvar varvas med filosofi. Jag gillar det. Det är ... vad ska jag säga... något tjeckiskt över det (möjligen inbillar jag mig bara, men låt gå). Jag ser snubbarna framför mig, hör deras snack. De är levande personer med känslor och sorger. Inget gulligull men ändå värme (läs gärna mer i ett annat inlägg).

Föräldrar och barn är en liten roman, bara 160 sidor, men den är fin och verkligen läsvärd. Jag tycker också att boken har lätt att tilltala även icke tjeckiska läsare eftersom den tar upp allmängilltiga ämnen. Ett extra plus får boken för de vackra illustrationerna av Anna Rex. Och översättaren Mats Larsson har också gjort ett bra jobb. Här kan man läsa ett utdrag ur boken.

Boken finns t.ex. att köpa på Bokus eller på AdLibris.