måndag, augusti 15, 2011

En fager mö

Kortromanen En fager mö är den tredje boken som jag nånsin har läst av Joyce Carol Oates och jag kan inte påstå att den har lämnat något djupare intryck på mig. Den är inte dålig, inte så, JCO är för skicklig som författare för att skriva "dåliga" böcker men den lämnar mig likväl oberörd. Jag valde den här romanen för att jag hade läst att En fager mö skulle innehålla allt vad JCO:s författarskap står för när det gäller kortromaner, det vill säga en klassisk romanberättelse med en enkel dramaturgi samt vackra naturskildringar och sammansatta personporträtt. Plus ett finslipat språk. Den skulle vara perfekt för både den som vill upptäcka JCO och för den redan beroende JCO-läsaren. Hur har det gått för mig?

Hm... jag säger så här. Har man skrivit och publicerat över hundra böcker som JCO har gjort då kan man det hantverksmässiga kring att bygga upp en historia och att berätta den. En fager mö är ett utmärkt hantverk men som berättelse är den alldeles för förutsägbar för min smak, trots vändningen i slutet.

Handlingen kan sammanfattas på följande vis: En sextonårig flicka från New Jerseys lägre samhällsklass hamnar i klorna på den drygt sextioårige barnboksförfattaren och allkonstnären mr Kidder vars tjusiga villa vid havet Katya allt oftare besöker. Hon är naiv och oerfaren, han förslagen och världsvan. Hon är fattig, han är rik. Hon är ingen, han är en allmänrespekterad lokalkändis. Att mr Kidder har sexuella avsikter med flickan kan man gissa redan efter några sidor, frågan är snarare hur han tänker skrida till verket för att få till det. Mr Kidder är som en stor fet spindel som snärjer in sitt offer i allt snävare cirklar och han är mån om att inte skrämma flickan på flykt. Hans målmedvetenhet är lika tydlig som obehaglig.

Överraskningsmomentet inträffar någonstans runt sidan 170 (av 211) när mr Kidder avslöjar sitt motiv till att han har valt ut just Katya som "sin kära". Vändningen är sannerligen oväntad, liksom hur Katya reagerar. Mr Kidders egentliga avsikter är inte så jättetrevliga, men det kanske ni redan anar.

På omslaget står det att En fager mö är "en gåtfull saga i modern tappning, nära besläktad med Nabokovs klassiker Lolita". Det är lite att ta i, tycker jag. En fager mö ligger inte ens i närheten av Lolita om man beaktar romanens komplexitet och inte endast temat av en äldre man som utnyttjar en ung flicka.

Om jag har blivit Oates-frälst efter att ha läst En fager mö? Nej, det har jag inte. Det blev inte tredje gången gillt för mig och det kommer förmodligen att dröja tills jag återigen väljer att läsa någon av Oates romaner. Är jag möjligen immun mot Oates? Vem vet... Men Blonde som jag läste i somras var en höjdare, den är öförglömlig!

Andra bokbloggare som skrivit om En fager mö är t.ex. Dagensbok och Textappeal.
Boken finns att köpa på t.ex. Bokus eller AdLibris.

2 kommentarer:

Liselotte sa...

Jag tycker att Oates är mycket ojämn. En del böcker, som Blonde och Fallen, är väldigt bra, andra är nästan hafsiga och känns som om de hade mått bra av att ligga till sig och mogna. Jag tänker att hennes produktivitet ibland ligger i fatet för kvalitet, men det där vet jag inget om förstås, det är bara en tanke.

Böckerx3/Metta sa...

Lite tur att jag avbeställde just det gondol-paketet då, vill hellre läsa annat av henne.