Bokbloggare för Afrika

"Vad kan man säga om den kroniska hungern. Kan man säga att det finns en hunger som gör dig hungersjuk, när alltid en större hunger läggs till den hunger som man redan har. Den ständigt nya hungern som växer omättligt och tränger sig in i den evigt gamla, mödosamt tämjda hungern. Hur kan man vandra omkring i världen när man inte är i stånd att säga något annat om sig själv än att man är hungrig. När man inte längre kan tänka på något annat. Gommen är större än huvudet, en kupol, hög och lyhörd ända upp i huvudskålen. När man inte kan stå ut med hungern längre drar det ihop sig i gommen, som om man fått en färsk harhud uppspänd på tork bakom ansiktet. Kinderna förtorkar och man täcks av bleka fjun."

Det målande och uttrycksfulla citatet om hungerns väsen är hämtat från romanen Andningsgunga av Herta Müller som jag just nu läser, en bok som handlar mycket om just hunger. Längre än att läsa skönlitterära skildringar av hungersnöd kommer vi knappast i vårt försök att föreställa oss hur det är att svälta. Det kan vi inte heller, för vi är privilegierade genom att få leva med mätta magar. Och när vi ser nyhetssändningar som visar svältande människor på Afrikas horn blir vi bestämt bestörta, åtminstonne en liten stund så länge bilderna är synliga i teverutan. Sedan kanske vi återgår till att äta vår middag eller gör något annat i väntan på att ännu ett matlagningsprogram ska börja...

Nej, det är inte meningen att jag ska ge någon dåligt samvete, vi ska bara vara tacksamma för att vi har det så bra att vi har mat på våra tallrikar och tak över huvudet och en toalett att gå på när vi behöver.

Svälten i Afrika har inte kommit som någon överraskning, den har inte smygit sig på. Torkan där borta har varat länge men västvärlden har inte ägnat den någon större uppmärksamhet, inte förrän nu. Västvärlden, det är även du och jag.

Rädda barnen, Röda korset och UNHCR är tre av organisationerna som gör en insats i östra Afrika. Länkarna leder till sidor där man dels kan läsa mera fakta, dels få information om hur man kan skänka pengar: on-line, via pg/bg eller genom att skicka ett sms. Och vad flyktingarna får för pengarna
När Nelson Mandela fyllde 93 år alldeles nyss önskade han sig en present i form av tid. En tid som vi människor och världsmedborjare skulle ge och ägna åt att göra något nyttigt åt andra, de som behöver. Det tycker jag är en fin idé. Han talade om 67 minuter (=lika med antal år som han har kämpat för mänskliga rättigheter) men när jag nu vill uppmana dig att skicka iväg ett 100-kronors sms till någon av de ovanstående hjälporganisationerna, tar det knappt en minut av din tid. Att tjäna ihop en hundring tar inte heller en evighet. Så kom igen! Jag föreställer mig nu att alla som läser det här inlägget, bokbloggare eller ej, skänker en liten slant.

Sprid också gärna informationen om denna lilla kampanj vidare via era egna kanaler på twitter, facebook, bloggar eller bara genom att skrika ut budskapet från era balkonger. Då kan det bli ett skapligt bidrag till alla de hungriga stackare i östra Afrika. Eller?

Bokbloggare för Afrika - ta fram mobilen NU och SMS:a iväg 100 kronor. Det har jag gjort. Som en droppe i havet, men bättre än ingenting. Fast man brukar också säga att många bäckar små...

Ett hjärtligt tack!