lördag, juli 30, 2011

Blonde

Gåtan Marylin Monroe i romanform, det är vad Blonde av Joyce Carol Oates är. Jag bloggade lite grann om min upplevelse av boken redan medan jag läste den (sommarläsning 1 och 2) och nu tänker jag bara knyta ihop påsen. Eller något i den stilen, får se hur det går.
Blonde är en mycket speciell bok och det är fascinerande att läsa den. Eftersom Oates är så noga med att påpeka att det inte är fråga om någon biografi, förstår man att man inte kan tro på allting som står i boken, hur mycket man än frestas av att göra just det. De avgörande livsögonblicken är förstås sanna men jag förstår också att Oates lägger till och drar ifrån ganska mycket, fast det är omöjligt för mig som lekman att avgöra vad och när. Till exempel hur Oates handskas med namnen på männen i Monroes liv - hennes första make heter något helt annat i boken, hennes andra och tredje man benämns endast som Idrottsmannen respektive Dramatikern och Kennedy figurerar kort och gott som Presidenten. Monroe själv avpersonifieras ibland genom att kallas Den blonda skådespelerskan. Det är märkligt, kan man tycka, men det fungerar. Ett fiffigt författarknep. Effekten blir ju att man läser om Monroe, fast det inte är Monroe. Eller? Sanningshalten är i fallet Blonde ett relativt begrepp. Det kittlar fantasin och sätter igång tankar och berättelsen hamnar nästan på ett symboliskt plan. Det enda man till slut vet om Marylin Monroe är att man antagligen inte vet ett dugg men vad gör det? Det är läsupplevelsen som räknas...
Blonde är ett makalöst romanbygge med ett flertal "berättarstämmor" och bilden av Monroe belyses från olika håll. Det som kanske har slagit mig mest, påverkat mig mest, är framställningen av Marylin Monroe och Norma Jeane Baker som nästan två helt olika personer - det är objekten, sexsymbolen och produkten Marylin mot den osäkra och kärlekshungrande flickungen Norma Jeane, så öförenliga i sitt väsen. Den blonda skådespelerskans enorma begåvning och filmsuccéer i kontrast mot Norma Jeanes relation till sin psykiskt sjuka mamma och längan efter pappan som hon aldrig ens fått veta namnet på. Det finns så många bottnar i en människas liv...

"I verkliga livet var den här kvinnan ett rent helvete, på film var hon gudomlig. Det fanns inget samband. Konstigare än så är det inte."

Jag tycker att Blonde är en utomordentligt bra bok och det är all möda värt att ge sig i kast med bokens 861 sidor. Ett fantastiskt stycke litteratur, ett fängslande konstverk. Som en saga, trots att slutet är allt annat än lyckligt. Hädanefter kommer jag att avundas alla som har läsningen av Blonde framför sig för första gången.

Köp boken t.ex. på Bokus eller på AdLibris. Finns som inbunden, pocket eller e-bok.

2 kommentarer:

Helena Milton sa...

Då avundas du mig... :-) Jag har precis fått hem den från Ad Libris och den ligger och väntar på att avnjutas, när sommar blir till höst. (Det var när du skrev om den här på bloggen senast som jag inspirerades, så pass att jag beställde den direkt).

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Lyllo dig!