Mannen som planterade träd börjar sig strax innan första världskriget bryter ut och slutar på fyrtiotalet. Den handlar om en herde vid namn Elzéard Bouffier som en gång hade fru och barn och en fin gård nere på slätten, men som förlorade allt. Då hade han dragit sig tillbaka till ett liv i ensamhet endast i sällskap av sina får och sin hund uppe på högslätterna i Provance. Men när han en dag hade märkt att hela trakten höll på att dö av trädbrist och eftersom han ändå inte hade något viktigare för sig, hade han bestämt sig för att rätta till sakernas tillstånd. Han skulle sätta igång och plantera träd, ekar och bokar.
"Etthundratusen träd hade han planterat. Av dessa etthundratusen hade tjugotusen kommit upp. Och av dessa tjugotusen räknade han med att förlora ytterligare hälften på grund av gnagare eller försynens oförutsägbara skickelse. Återstod tiotusen ekar som skulle växa på denna plats där dittills ingenting hade funnits."
Jag ser Mannen som planterade träd som en vacker allegori om människans förmåga att förändra världen till det bättre bara man använder sina krafter, sin envishet och sin övertygelse på rätt sätt. Jag ser den också som en bild av att varaktiga förändringar måste få ta tid och att man måste ha tålamod under tiden. Stora förändringar i livet sker ofta sakta och vägen kantas av otaliga misslyckanden. Den här berättelsen låter läsaren förstå att för att lyckas förverkliga sin passion måste man lära sig att bemästra misslyckanden och övervinna sin egen förtvivlan.
Elzéard Bouffier höll på att plantera träd i flera decennier. Ekar, bokar, lönnar. Tusentals och åter tusentals träd, en stor skog. Och genom det lyckades han rädda en döende trakt tillbaka till livet.
Jean Giono berättar om sina fiktiva möten med Elzéard med mycket kärlek, respekt och beundran. Tänk att ha fått ynnesten att träffa en sådan människa, om än i fantasin. Trots att Elzéard Bouffier bara var en gammal och obildad bonde förmådde han att genomföra ett verk värdigt Gud själv.
Jag tror att det är omöjligt att inte bli förtjust i Mannen som planterade träd, så det är inte så konstigt att den har blivit en modern klassiker. Knappt trettio sidor lång är den som en godisbit vars läckra smak stannar länge kvar i munnen. Illustrationer av Patrik Ollivier-Elliott är enkla teckningar, men fina.
Läs gärna också vad Dagensbok tycker om boken.
Så, nu till det roliga som jag har sparat till sist. I morgon och på fredag (23-24/6) ska Kulturradion sända Mannen som planterade träd som radioföljetong i uppläsning av Anders Tolergård. Programmet börjar kl. 11.35 och pågår fram till tolv. Eftersåt finns det i arkivet så egentligen kan man lyssna när man vill.
Här kan du höra ett smakprov:
Du kan köpa boken t.ex. på Bokus
