Ramberättelsen är den att Haffners fru är död och han kämpar mot sluga jurister i syfte att ärva tillbaka fruns sommarhus som tidigare under årens lopp konfiskerats än av nazisterna, än av kommunisterna, än av Staten. Mot denna bakgrund vårdar vår gubbsjuke Haffner sina minnen av hustrun medan han helst inte tackar nej till diverse erotiska förlustelser. Haffner är nämligen alltid vänlig mot sina begär, kärleken till de egna drifterna är lagen. Han får ihop det med både en sjuttonåring och en äldre gift fru.
Romanen känns som en oändlig svit av olika haffnerupplagor. Det finns många kapitel i boken och varje kapitel beskriver en viss sida av gubben. Berättarrösten är alltid närvarande, det är författaren som är Haffners historieskrivare. Ironin utgör bläcket i pennan.
Ibland stannar jag upp vid formuleringar som utmanar tanken och sinnet men blir tyvärr grymt besviken när jag i slutet av boken ser en lång tacklista med namn på författare ur vars verk Thirlwell lånat citat. Som han stöpt om! Vad återstår? En kroppsvätskekladdig historia berättad med hjälp av citat. Den kan jag vara utan.
(Recensionen publicerades ursprungligen i Eskilstuna Kuriren 2011-05-31)
Boken finns bl.a. att köpa på Bokus
