Happy Sally

Sara Stridsberg har så här långt skrivit tre romaner som jag nu har läst alla tre men i stället för att vara glad och nöjd befinner jag mig i en djup sorgekris över att jag inte längre har någon av hennes böcker att se fram emot. Tills hon kommer med en ny roman, vill säga, och när det blir har jag ingen aning om. Få andra svenska författare, om någon, brukar lämna så djupa spår i mig som när jag läser Sara Stridsberg. Debutromanen Happy Sally är boken som jag precis har läst ut, jag har nämligen läst hennes författarskap baklänges. Först Darling river (2010, recenseras här), sedan Drömfakulteten (2006, recenseras här) och nu alltså Happy Sally (2004).

Hennes språk och sättet att uttrycka sig, att ta sig an berättelsen, fascinerar mig. I mina drömmar önskar jag att jag kunde skriva så som hon gör, men det kan ingen, Sara Stridsberg är alldeles egen. Möjligen står hon och Sofi Oksanen varandra nära. Båda kan liksom skriva mjukt om det hårda.

Happy Sally är en fiktiv berättelse om två kvinnor som delar samma dröm och besatthet. Den första är simmerskan Sally Bauer som som första skandinav simmade över Engelska kanalen sommaren 1939. Hennes tid var då 15:22. Den andra är Ellen som många år senare, 1983, försöker att göra samma sak men misslyckas trots en envis kamp, vilket får sorgliga konsekvenser för hela hennes familj eftersom nederlaget blir svårt att förlika sig med.

Fast egentligen handlar boken om att en av Ellens söner åtevänder i vuxen ålder till Dover för att minnas sommaren 1983 - mors simning och allt som hände före, under och efteråt. Han minns mamman som i sin iver att besegra havet valde bort att vara mamma. Han minns pappa Victor som envisades med att segla över Atlanten till Amerika och lillebror som mest var ledsen. I sonens minnen blandas Ellens och Sallys drömmar och öden, all sorg och frågor som under årens lopp fyllt hjärtat likt kanalens mörka vatten och som nu rinner över.

Med hjälp av sitt sparsamma språk berättar Sara Stridsberg en historia som tar struptag eftersom konflikten bygger på Ellens (och även Sallys) kompromisslösa vilja att nå sitt mål, kosta det vad det kosta vill. Kärleken offras, barn offras. Satsa allt, aldrig ge upp, inte visa sig svag, aldrig aldrig. Denna närmast sjukliga besatthet, så obehaglig och så sorglig. Att inte vilja höra de närståendes rop på kärlek och närvaro.

Motivet av kvinnor som på grund av sin besatthet inte klarar av att vara mödrar är en gemensam nämnare för alla tre romanerna, tycker jag. Ett återkommande ämne, bara i olika varianter och olika hög grad. Nästan som en trillogi eller en svit.

Jag tycker att Sara Stridsbergs böcker tillhör det bästa som skrivits i Sverige under de senaste tio åren och jag hoppas att hon snart kommer med en ny bok. För Drömfakulteten belönades hon med Nordiska rådets litteraturpris och även Aftonbladets litteraturpris. Så visst är hon bra Sara! Eller vad tycker du?

Läs, läs, läs! Alla tre romanerna finns i pocket.