torsdag, juni 09, 2011

Happy Sally

Sara Stridsberg har så här långt skrivit tre romaner som jag nu har läst alla tre men i stället för att vara glad och nöjd befinner jag mig i en djup sorgekris över att jag inte längre har någon av hennes böcker att se fram emot. Tills hon kommer med en ny roman, vill säga, och när det blir har jag ingen aning om. Få andra svenska författare, om någon, brukar lämna så djupa spår i mig som när jag läser Sara Stridsberg. Debutromanen Happy Sally är boken som jag precis har läst ut, jag har nämligen läst hennes författarskap baklänges. Först Darling river (2010, recenseras här), sedan Drömfakulteten (2006, recenseras här) och nu alltså Happy Sally (2004).

Hennes språk och sättet att uttrycka sig, att ta sig an berättelsen, fascinerar mig. I mina drömmar önskar jag att jag kunde skriva så som hon gör, men det kan ingen, Sara Stridsberg är alldeles egen. Möjligen står hon och Sofi Oksanen varandra nära. Båda kan liksom skriva mjukt om det hårda.

Happy Sally är en fiktiv berättelse om två kvinnor som delar samma dröm och besatthet. Den första är simmerskan Sally Bauer som som första skandinav simmade över Engelska kanalen sommaren 1939. Hennes tid var då 15:22. Den andra är Ellen som många år senare, 1983, försöker att göra samma sak men misslyckas trots en envis kamp, vilket får sorgliga konsekvenser för hela hennes familj eftersom nederlaget blir svårt att förlika sig med.

Fast egentligen handlar boken om att en av Ellens söner åtevänder i vuxen ålder till Dover för att minnas sommaren 1983 - mors simning och allt som hände före, under och efteråt. Han minns mamman som i sin iver att besegra havet valde bort att vara mamma. Han minns pappa Victor som envisades med att segla över Atlanten till Amerika och lillebror som mest var ledsen. I sonens minnen blandas Ellens och Sallys drömmar och öden, all sorg och frågor som under årens lopp fyllt hjärtat likt kanalens mörka vatten och som nu rinner över.

Med hjälp av sitt sparsamma språk berättar Sara Stridsberg en historia som tar struptag eftersom konflikten bygger på Ellens (och även Sallys) kompromisslösa vilja att nå sitt mål, kosta det vad det kosta vill. Kärleken offras, barn offras. Satsa allt, aldrig ge upp, inte visa sig svag, aldrig aldrig. Denna närmast sjukliga besatthet, så obehaglig och så sorglig. Att inte vilja höra de närståendes rop på kärlek och närvaro.

Motivet av kvinnor som på grund av sin besatthet inte klarar av att vara mödrar är en gemensam nämnare för alla tre romanerna, tycker jag. Ett återkommande ämne, bara i olika varianter och olika hög grad. Nästan som en trillogi eller en svit.

Jag tycker att Sara Stridsbergs böcker tillhör det bästa som skrivits i Sverige under de senaste tio åren och jag hoppas att hon snart kommer med en ny bok. För Drömfakulteten belönades hon med Nordiska rådets litteraturpris och även Aftonbladets litteraturpris. Så visst är hon bra Sara! Eller vad tycker du?

Läs, läs, läs! Alla tre romanerna finns i pocket.

7 kommentarer:

Annika sa...

Borde kanske vidga mina vyer lite då Stridsbergs namn dyker upp lite här och var.

Tål onekligen att tänkas på i alla fall ...

Anonym sa...

Jag ääääälskade Happy Sally! Jag läste den på en flygresa och drömde mig bort, bort... Läs den, läs sedan Darling River och sist Drömfakulteten. Stridsberg är en av mina absoluta favvoförfattare!

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Annika: jag instämmer helt med annikakoldenius. Läs Sara Stridsberg för annars går du misste om fantastiska läsupplevelser.

Mats H sa...

Kul att du hyllar Sara Stridsberg - hon är ju verkligen bra. Jag läste Drömfakulteten för några år sedan och Happy Sally för ett par år se'n - och storgillade dem båda. Har ännu inte läst Darling River...
Solanas "SCUM-manifestet" med förord av Stridsberg är också klart läsvärt, med Drömfakulteten i bagaget.
Annars måste jag bara tipsa om en bok av en annan Sara, nämligen Lidman. Är fortfarande tämligen uppfylld av fantastiska "Tjärdalen" (hennes debut från 1953) som jag och mina fyra vänner i bokcirkeln avhandlade över en härlig värdshusmiddag häromkvällen. Läs den, om du inte redan gjort det!

Bokmania sa...

Mats: "Darling river" är både bra och speciell och det underlättar om du har läst "Lolita" tidigare, men är inget måste.

Jag har inte läst något alls av sara Lidman, pinsamt nog. Men känner pressen...

Och SCUM-manifestet hade jag funderingar på, men kom av mig.

Sofia Oldin Cederwall sa...

Men visst är det väl Ellens dotter som återvänder? Eller var de två pojkar?

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Jo du, nu blir jag osäker. Svårt att minnas efter så lång tid.