söndag, juni 19, 2011

"De imperfekta" var inte min kopp te

Bäst att jag säger som det är: jag gillade ïnte De imperfekta av Tom Rachman. Jag kom aldrig riktigt in i boken och efter drygt 200 sidor gav jag upp läsningen helt och hållet fast jag bara hade typ 140 sidor kvar. Det var omöjligt för mig att engagera mig i personerna och de eviga dialogerna tråkade ut mig mer än roade. Visst, ibland skrattade jag åt en och annan replik men helheten var ganska så intetsägande för mig.

Men nej, jag tror inte att mitt ogillande beror på för höga förväntningar på grund av alla hyllningar och översvallande positiva recensioner hit och dit under de föregående veckorna. Jag tror helt enkelt att De imperfekta inte är min kopp te. Det kanske är en jättebra bok precis som de flesta säger, men inte för mig. Om jag tycker att boken är överreklamerad? Svar: ja.

Har du läst De imperfekta? Vad tyckte du?

6 kommentarer:

Fru E sa...

Jag har läst och jag gillade jättemycket! Ska snart skriva ett inlägg om den, men det jag gillade framförallt var hur författaren lyckades ge en egen röst åt alla personer - skickligt!

Petter Eremiten sa...

Jag håller med fru E. Boken var mycket bra. De olika personernas levnadsöden var intressanta.
Många har varit ganska ljumma till boken. En del har tyckt, att det handlar för mycket om tidningen. Personligen skulle jag ha velat läsa mera om tidningen och dess öde.
Det roligaste kapitlet tyckte jag var det om kvinnan, som läste varje nummer så noga, att hon till slut låg tretton år efter. 2007 fruktade hon att behöva läsa tidningen för den 24 april 1994, då något tragiskt inträffade i hennes liv.

Mathias sa...

Jag tyckte väldigt mycket om boken, även om det fanns vissa inslag i berättandet jag inte var lika förtjust i. Bloggar om den så småningom (och recenserar för Ny Tid här i Svenskfinland, texten borde ligga på deras sajt småningom).

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Jag förstår er alla tre, det är bara det att boken inte vidrörde de rätta strängarna i min läsarsjäl. Det blev liksom ingen respons hos mig, helt tyst var det, utan att jag kan peka på något konkret "fel".

Anonym sa...

Jag gillade den. Framför allt de ca 200 första sidorna. Jag har bloggat om den här: http://annikakoldenius.wordpress.com/2011/05/31/de-imperfekta-av-tom-rachman/

Åsa Söderström sa...

Pratigt, splittrat och lite klichéartat, tycker jag.