lördag, april 30, 2011

Niceville

Niceville av Kahryn Stockett är en roman som alla verkar älska och vet du vad? Det gör jag också, på alla sätt och vis. Niceville är precis så underbar, oemotståndlig, charmig, spännande, berättarglad, livsklok och fängslande som alla säger. Eller, kanske inte precis alla, men nästan.

Niceville utspelar sig i staden Jackson i Mississippi i början av sextiotalet, alltså i en tid då rasmotsättningar var en allrådande verklighet stödd av delstatens lagar och förordningar. Att vara svart där och då var ingen vinstlott precis.

Först möter vi den unga societetsfröken Skeeter som har författardrömmar, ett öppet sinne, sunt förnuft och en ärlighet som inte sällan krånglar till det för henne. Skeeter tillhör skaran av unga vita kvinnor som är ämnade att ägna sina liv åt bridge, tennis och välgörenhetsaktiviteter till förmån för svarta barn i Afrika medan de på hemmaplan utnyttjar och ser ner på sina svarta hemhjälpar. Fast Skeeter börjar se orättvisorna som blir allt tydligare för henne allt eftersom tiden går och genom sitt skrivande i lokaltidningen kommer hon så småningom i kontakt med två svarta hemhjälpar, Aibileen och Minny. Häftiga tanter båda två! Man kan säga att romanen handlar om dessa tre kvinnors liv.

Skeeter som vill bli författare bestämmer sig för att skriva en bok om de svartas situation i de vitas hem och lyckas efter mycket om och men att övertala Aibileen och Minny och några kvinnor till att medverka. De träffas i största hemlighet hemma hos Aibileen och kvinnorna berättar sina livshistorier för Skeeter. Det är mycket farligt, de måste vara mycket försiktiga för att inte bli avslöjade!

Kvinnornas berättelser öppnar Skeeters ögon fullt ut, genom kvinnorna får hon kika in bakom staden Jacksons fina husfasader och få inblick i sina vänninors och deras mödrars liv på ett sätt som blir omskakande för Skeeter. Rena rama sprängstoffet! Hon blir varse om bevekelsgrunderna till att vita och svarta behandlas olika och börjar alltmer förstå det ohållbara i systemet samtidigt som hon fortfarande är en del i det. Så klart är det en besvärlig mental process som Skeeter genomgår, det är inte lätt att plötsligt börja ifrågasätta uråldriga strukturer, om än i hemlighet. Fast det är lätt att försäga sig ibland.

Jag tycker mycket om Skeeter, Aibileen och Minny eftersom de är så levande beskrivna. Det är så fängslande att läsa om hur trion försiktigt närmar sig varandra, hur tafatt de umgås i början men hur goda kompanjoner de slutligen blir. Det är gripande att läsa om de tre kvinnornas liv, erfarenheter, kärlekar, förluster, sorger och drömmar.

Niceville är en trovärdig berättelse som varken är sockersöt eller romantiserad. Om jag skulle beskriva boken med ett enda ord så skulle jag välja ordet mänsklig. Personerna är levande, de har sina goda sidor och sina brister, de utvecklas, de vill gärna vara goda och trevliga med gör fel och sårar andra ibland. De är helt enkelt mänskliga.

Niceville är Kathryn Stocketts debutroman från 2009 (heter The help i original) och en sann framgångssaga. Boken refuserades av 50 agenter innan den slutligen publicerades och blev en enorm succé i USA och så småningom i hela världen. Till svenska översattes boken av Dorothee Sporrong och jag skulle vilja fråga henne varför boken har fått titeln Niceville på svenska, för det är en sak som jag inte riktigt begriper.

Niceville finns också som ljudbok i en mycket njutbar uppläsning av Anna Maria Käll. Jag lyssnade på Niceville och det var härliga 18 timmar, kan jag säga. Och i juni kommer den ut i pocket, lagom till sommaren.

Andra som har läst Niceville är t.ex. Enbokcirlekföralla, Flygarens bokblogg eller Bokbrus. Läs den du också, eller lyssna på den. Det vore synd att missa en skön läsupplevelse, eller?

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.

3 kommentarer:

Erika sa...

Det är en fantastisk bok, en av de bästa böcker jag läst på länge. Jag lyssnade också på den. Lyckliga de som har den kvar!!

Joanna sa...

Riktigt härlig bok! Läste den på engelska och det var också riktigt njutbart. Talspråket var lite trickigt att komma in i till en början men sedan blev det del av behållningen.

Makena sa...

Läser den just nu och gillar den med. Precis som du säger är personerna så levande. Dock stör jag mig på översättningen som jag tycker är lite mystisk ibland.