måndag, april 11, 2011

När jag tänker på Tomas Tranströmer...

När jag tänker på Tomas Tranströmer tänker jag på vad hans poesi betydde för mig då i mitten av 90-talet när jag som vuxen höll på att erövra mitt språk, mitt svenska språk. Hur jag i hans dikter hittade några av nycklarna till svenskans skönhet och ordrikedom. Det är tack vare honom jag till exempel vet vad en spilta är. Och vad den kan vara - att en stjärnbild kan stampa i den. Och det vill inte säga lite, även om det låter banalt.

Kanske är det en efterkonstruktion, jag vet inte längre, men jag har för mig att den allra första dikten av Tomas Tranströmer som jag läste, och den enda som jag till och med lärde mig utantill (det är sant, jag skämtar inte), var dikten Storm ur samlingen 17 dikter (1954). I den dikten finns något som berör mig djupt. Kanske är det skönheten i uttrycket, stämningen, bilderna, innebörden, att mitt favoritträd eken är med. Dikten talar till mig helt enkelt, alltid.

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
                        svartgröna fästning.

Nordlig storm. det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
                        högt över trädet.

Tomas Tranströmer är en av mina kära "huspoeter" och för att hylla honom inför hans stundande 80-årsdag tänker jag citera en liten dikt av honom och/eller skriva något kort här på bloggen varje dag ända fram till fredagen då det är hans födelsedag. En Tranströmer-vecka, helt enkelt. Håll till godo.