Kanske är det en efterkonstruktion, jag vet inte längre, men jag har för mig att den allra första dikten av Tomas Tranströmer som jag läste, och den enda som jag till och med lärde mig utantill (det är sant, jag skämtar inte), var dikten Storm ur samlingen 17 dikter (1954). I den dikten finns något som berör mig djupt. Kanske är det skönheten i uttrycket, stämningen, bilderna, innebörden, att mitt favoritträd eken är med. Dikten talar till mig helt enkelt, alltid.
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.
Nordlig storm. det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.
Tomas Tranströmer är en av mina kära "huspoeter" och för att hylla honom inför hans stundande 80-årsdag tänker jag citera en liten dikt av honom och/eller skriva något kort här på bloggen varje dag ända fram till fredagen då det är hans födelsedag. En Tranströmer-vecka, helt enkelt. Håll till godo.
