lördag, april 23, 2011

Jag ser världen. Ser du? - tankar om varför jag läser

Påskafton eller inte, det är Världsbokdagen idag, den riktiga! Den 23 april varje år sedan 1995 ska Boken firas och för den som inte vet varför dagen infaller på just den 23 april kan jag berätta att traditionen har sitt ursprung i spanska Katalonien där man sedan 1900-talets början firat skyddshelgonet St Görans (St Georges) dag den 23 april genom att ge en bok i gåva till dem man tycker om. Och sedan gav det ena det andra och Världsbokdagen blev till.

Den här seden att ge en bok till någon man tycker om skulle man faktiskt lätt kunna koppla ihop med påsken - lägg en bok i påskägget i stället för godis och simsallabim så är det som i Spanien. Och om det inte skulle räcka med att fira St Göran kan du välja några andra tuffa skyddshelgon att tillbe.

Jag ser världen. Ser du? är slogan på Unescos officiella Världsbokdagen-vykort som jag hittade på biblioteket. Det bästa med vykortet är att man på baksidan kan ge sitt bästa boktips till mottagaren, det finns en extra rad för det. Jag gillar idén och jag gillar vykortet. Jättemycket! "En bok kan öppna din fantasi och du får hela världen till dig" står det också och ja, ta mig tusan, visst är det i alla fall en av anledningarna till att jag själv läser.

Varför läser jag? Jag har så klart funderat över det tidigare, inte minst här på bloggen, och kan bara upprepa: Jag gillar att läsa och jag gillar böcker som jag kan umgås med, gärna under en längre tid, inte sådana som bara är ett tidsfördriv. Jag försöker att undvika böcker som inte lämnar avtryck, som jag bara skulle hasta igenom på jakt efter spänning eller tillfällig underhållning och när jag har läst klart så skulle jag visserligen minnas handlingen ett tag, i bästa fall, men aldrig komma på tanken att återvända till boken i fråga. Fast det är inte lätt alla gånger att ignorera en bok som "alla" pratar om eller som ligger på bästsäljarlistorna.

Livet är för kort för att kastas bort på dåliga böcker och slöläsning. Men visst har jag slöläst också, självklart, många gånger. Jag skulle ljuga om jag påstod något annat. Det finns dagar i livet då slöläsning är det enda rätta, precis det man behöver, just då. Det är ungefär som att äta chips. Jag köper dem ytterst sällan, men det finns tillfällen då det är gott att smaska i sig ett par nävar, även om man får ågren efteråt.

Ibland tycker jag om att under en period fördjupa mig i ett visst författarskap, skapa mig överblick över en viss period eller ett tema. Det är skönt att ge sig tid och möjlighet att fundera över varför vissa böcker lämnar djupa spår i ens liv. Varför vissa böcker blir ens vänner för resten av livet. Det är just det som för mig är att umgås med en text. Sedan några år tillbaka skriver jag av hela stycken ur böcker som på något sätt har drabbat mig, ord och tankar som jag vill göra till mina och aldrig mer glömma. Ibland räcker det inte, eller går inte, att bara stryka under intressanta passager direkt i boken. Att för hand eller på datorn skriva av viktiga citat är verkligen som att intimt umgås med texten, det blir på sätt och vis en meditativ handling, en inre dialog med det lästa. Författaren Owe Wikström kallar detta för "en liten akt av koncentrerad läsglädje". Och det är just vad det är.

Owe Wikström som är författare och professor i religionspsykologi säger i sin bok Sonjas godhet att det är viktigt att umgås med texter som inte reducerar mänsklig oro till populär psykologi och betonar framgång, välbefinnande och harmoni. Han menar att det finns gott om förenklade kategorier och att det i stället behövs motsträviga texter och berättelser som visar att varje människa är en del av ett moraliskt universum och att vi förr eller senare tvingas inse både vårt eget personliga ansvar och vårt beroende av andra människor. Våra personliga livsberättelser är sprungna ur och delar av de stora gamla berättelserna om ont och gott, kärlek och hat, krig och fred, brott och straff. Vi är inte ensamma och vi är inte som oskrivna blad.

Många bokälskare hävdar, enligt Wikström, att läsning skapar empati eller inlevelse i andra människors livsöden, ger tillgång till ett rikare språk, ett differentierat känsloregister samt att läsning ger möjlighet till vila från den ständiga självupptagenheten, vilket han menar stämmer säkert på ett allmänt plan, medan det är svårare att föreställa sig att det skulle fungera på individnivå. Man lär knappast bli en moraliskt bättre människa bara för att man ägnar sig åt skönlitteratur, det vore alldeles för enkelt. Det håller jag med om. Att det inte är så enkelt bevisas av att diktatorer som Mao Zedong, Stalin, Saddam Hussein eller Hitler var alla flitiga läsare och ändå alltigenom onda personligheter.

Jag vet att jag måste läsa, att läsning är ett behov, men jag vet inte riktigt varför jag läser. Har inget entydigt svar. För att jag känner igen mig? Kanske ibland. För att jag kan leva mig in i andra människors liv och världar som jag annars inte skulle ha tillgång till? Säkert ofta. För att lära mig nya saker om hur det är att vara människa? Absolut. För att njuta av ett vackert språk? Javisst. Det är enligt mig fascinerande med böcker vars värld inte försvinner i samma stund som man har slagit igen pärmarna. Det är en magisk upplevelse när "vissa levnadsöden kan leva vidare i läsarens inre i timmar, dagar, månader, år. Ja, somliga scener kan följa oss genom livet, de kan påverka våra livsval, peka ut en livsväg. Vi kan få vänner för livet. Av dem får vi tröst eller vägledning. Vi nickar igenkännande. Av andra blir vi ifrågasatta i vår självupptagenhet, de rubbar våra älsklingstankar, krossar våra livslögner. Vi tror att vi läser en bok. Kanske läser vi i själva verket om delar av oss själva." (av Wikström)


Länge leve boken och grattis alla bokmalar på Världsbokdagen! Jag önskar er många trevliga bokstunder idag och alla andra dagar.

2 kommentarer:

enligt O sa...

Det finns många bra skäl att läsa bra böcker! Gillar också vykortet väldigt mycket för visst handlar det om att se världen genom både sina egna ögon och med hjälp av böcker.

mimmimarie sa...

Håller med dig. Länge leven boken!