torsdag, april 14, 2011

En Tranströmer på torsdagkvällen

Ibland sker det sammanträffanden - eller så är det bara fråga om någon sorts naturlag. För i kväll har jag, på förhand, valt ut dikten April och tystnad, bland annat för raderna med skuggan, fiolen och svarta lådan men också för att dikten handlar om april och om våren och känns därför superaktuell. Jag är ute efter den där vårkänslan! Men så tittar jag på Babel i kväll och vad gör de i studion? Jo, de sitter och dissekerar just den fina strofen. Fast de gör det på ett intressant vis som tur är, inte på analysera-sönder-en-fin-dikt-vis. Jag tyckte också om vad Aris Fioretos sa i programmet, att det är dumt att välja ut favoritrader ur Tranströmers dikter eftersom man upptäcker nya favoritrader varje gång man läser hans poesi. Det håller jag med om, det är ju just det som är så magiskt med Tranströmer. Den här dikten är ett jättebra exempel på det, tycker jag.

Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.

De enda som lyser
är gula blommor.

Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.

(Ur: Sorgegondolen)

Inga kommentarer: