Boken har två huvudpersoner: en gammal man vid namn Leopold Gursky och en fjortonårig flicka som heter Alma. Det finns en tredje "huvudperson" också, en bok med titeln Kärlekens historia och den är, kan man säga, romanens röda tråd, som en bok om en bok. Handlingen pendlar mellan Leo och Alma och förljaktligen även mellan olika tider.
Leo är polack och när han var ung älskade han en flicka som hette Alma men kriget satte stopp för kärleken, i alla fall i ordets fysiska mening. I Leos hjärta lever dock kärleken till Alma vidare, också fast det har gått mer än sextio år. Kärleken till sonen som han så småningom fått vetskap om men aldrig kunnat lära känna är också stark, liksom längtan efter att få kontakt med honom. Leo är mycket sorgsen och mycket ensam, så ensam att han till exempel medvetet måste strula och krångla i affärer för att kunna känna att han är sedd av andra människor. Det är ganska tragiskt.
Alma är också sorgsen. Hennes pappa har dött och hon letar efter en ny man åt sin mamma som är översättare och lite egen. En spännande möjlighet dyker upp den dagen då mamman av en privatperson får uppdraget att översätta boken Kärlekens historia. Det är en bok som inte längre finns att få tag på, men som mamman äger eftersom hon en gång för länge sedan fått den av sin man som en form av kärleksgåva. Och Alma är döpt efter flickan i boken. Alma förstår att boken på något sätt måste vara viktig för uppdragsgivaren och vill ta reda på varför. Letandet efter en ny man åt mamman förvandlas gradvis till ett sökande efter något helt annat, mycket större och gåtfullare.
Som läsare förstår man ganska snart att allt som händer i boken hänger ihop även om man till en början inte har en blekaste aning om på vilket sätt det ska ske. Små pusselbitar läggs till varandra, olika händelser får sina förklaringar och bilden klarnar allt mer. Boken i boken binder samman personer, öden och tiden. Kärlekens historia är en berättelse om kärlekens och litteraturens kraft.
Jag är imponerad över Nicole Krauss förmåga att konstruera sin berättelse, för det är mycket skickligt och sinnrikt gjort. Hon behärskar verkligen fictionens hantverk. Man rör sig i allt snävare cirklar mot berättelsens kärna och man läser och läser och hungrar efter mer. Språket är också en njutning - värmen, hoppfullheten, kärleken och sorgsenheten känns äkta och otvunget gestaltade. Humor, allvar och livsvisdom blandas till en charmig helhet. Alla originella tankar som personerna tänker - framför allt unga Alma och hennes lillebror Pippi - är som en fräsch krydda.
Kärlekens historia är en bok att vila i och att låta sig värmas och fängslas av. Man njuter av den från första till sista sidan. Om du inte har läst den och längtar efter en roman att fastna för, välj den. Jag kommer hädanefter att tjata på alla som ber mig om boktips att absolut läsa Kärleken historia. Och själv längtar jag redan efter Krauss nya roman som ska komma i april, Det stora huset.
Kärlekens historia kom ut 2005 i översättning av Ulla danielsson.
Köp boken på Bokus
