onsdag, mars 23, 2011

Hur kan man karaktärisera den tjeckiska litteraturen?

I dagarna får Tora Hedin, översättare från tjeckiska och förläggare på Aspekt Förlag samt språkforskare på Slaviska institutionen vid Stockholms universitet, ta emot Elsa Swensons stipendium, som hon tilldelats för sina insatser för att lyfta fram den tjeckiska litteraturen och kulturen i Sverige. Tora Hedins arbete som översättare spelar en stor roll när det gäller möjligheten för svenska läsare att stifta bekantskap med samtida tjeckiska författare - som t.ex. Jáchym Topol, för att nämna åtminstone en (här på bloggen recenserar jag t.ex. hans roman Nattarbete).

I förlagets senaste nyhetsbrev finns en intervju med Tora Hedin som jag tycker är läsvärt för alla litteraturintresserade, eftersom hon dels berättar om sitt översättningsarbete i stort, dels berör den tjeckiska litteraturens egenheter - både språkliga och kulturella. En av frågorna handlar om hur hon skulle vilja karaktärisera den tjeckiska litteraturen och om det finns något som gör den speciell. Så här svarar hon:

"Den tjeckiska litteraturen är förankrad i en centraleuropeisk tradition, det finns ett sätt att se på litteratur som jag kan känna saknas hos oss ibland. Man tar upp andra aspekter, eftersom historien har en tydlig närvaro, kriget, kommunistdiktaturen, censuren och förtrycket. Men det finns samtidigt ofta en ton av ironi, vilket skiljer den tjeckiska litteraturen från t.ex. den ryska. Jag tror att författarna Michal Ajvaz och Jaroslav Rudiš kom nära ett svar under ett samtal i Stockholm i höstas. Ajvaz betonade att Tjeckien inte har något hav och såg det som en av anledningarna till att man skyr patos och storslagna berättelser. Man berättar i stället de många små historierna. Jag tycker att det ligger mycket i det – om det nu beror på avsaknad av hav eller något annat – och alla som har läst Bohumil Hrabals böcker eller sett Miloš Formans filmer kan förstå vad han menar."

Att man i tjeckisk litteratur skyr patos och storslagna berättelser är nog sant, när jag tänker på saken; och att havets frånvaro skulle vara orsaken till det är en intressant tanke, originell i alla fall. Jag gillar den. Alltså, varför inte?


Vilka tjeckiska författare har du läst?