Hjärtblad handlar om barnet-unga flickan-kvinnan Hulda från Malung i Dalarna, i en tid då Sverige befinner sig i brytningstiden mellan bondesamhället och industrisamhället, det vill säga under de sista decennierna av 1800-talet.
När boken börjar är Hulda sju år och nära att drunkna i floden, den som är så kall så kall. Men hon klarar sig, hennes livsvilja och livsglädje vinner över döden. Inte ens den rådande hungersnöden rår på henne, tvärtom uppbådar hon så mycket styrka i sig att hon känslomässigt håller sina småsyskon över hungerns vattenyta. Hon råkar höra någon säga att så länge småbarnen skrattar och busar, dör de inte av hunger och därför ser Hulda till att berätta historier för ungarna och leka med dem. Och vad de skrattar! Förmågan att berätta historier blir Huldas signum, den följer henne livet igenom och gör att hon utmärker sig, blir speciell. Så småningom blir det herrskapet i Stockhom som skrattar åt Huldas berättelser. I Stockholm, din den unga Hulda beger sig efter att ha brutit upp med sitt liv i Dalarna. Först som vandringskulla, sedan som tjänsteflicka hos ett herrskapsfolk i Stockholm. Hennes envishet, karisma, nyfikenhet och medvetenhet om sitt eget värde för henne långt från barndomens Malung men ändå kommer hon inte längre bort än att det finns en väg tillbaka, om än krokig. I alla liv finns det cirklar som förr eller senare måste slutas.
Hjärtblad är en utvecklingsroman och som sådan följer den upp olika stadier av Huldas liv och leverne men jag tycker att de delarna som handlar om barndomen och den tidiga ungdomen är bäst, mest fängslande. Där upplever jag att jag har störst kontakt med texten, berättarglädjen och språket följer liksom berättelsens gång och ger den värme som en mjuk vante värmer en frusen hand. Men ju längre romanen pågår händer något med språket. Som om Aino Trosell inte längre hade tålamod att välja ord med samma omsorg, de blir bitvis för moderna för att passa bra i Huldas mun, det skaver lite. Transportsträckorna blir också fler.
På det stora hela är Hjärtblad en mer än läsvärd roman om människor i Sverige i en svunnen tid men ändå inte för så förfärligt länge sedan. Jag tycker om böcker som berättar om människors levnadsvillkor. Som Hulda uttrycker det: "en gång kommer jag att vara den som gick före". Och det är hon ju, den som gick före oss och banade vägen. Därför är Hjärtblad en spännande bok att läsa. Kanske är det därför den också är nominerad till Sveriges radios romanpris 2011 (lyssnarjuryns diskussioner börjar den 1 mars).
Köp boken på Bokus
