Några ord om fjolårets misslyckade novelläsningsprojekt

Novellutmaningen (se även bildlänken i menyn till höger här på bloggen) som jag drog igång i början av förra året gick åt pipan, rent ut sagt. Stora planer hade jag! Noveller skulle läsas och presenteras på bloggen flera gånger varje månad. Hahaha, jag skrattar åt mig själv. Först bestämde jag att läsperioden skulle pågå fram till sommaren men eftersom det inte hände särskilt mycket på novellfronten förlängde jag lästiden året ut. Och vad hände då? Inte ett smack. Helt dött. Nada. Jag tror inte jag läste en endaste pyttekort novell på hela hösten. Hur kunde det gå så himla snett? En orsak är säkert den att jag har lite svårt för novellen som genre. De tar liksom slut innan jag knappt hunnit komma in i texten, med efterföljande förvirring i skallen och ett stort frågetecken inristat i pannan Hoppsan, är det redan slut?. Hm, i och för sig var just detta en av anledningarna till att jag ville utmana mig själv med att läsa noveller - jag ville ju lära mig att läsa dem och att uppskatta upplevelsen av dem. Jag vill inte säga att jag misslyckades med att upptäcka tjusningen med noveller, fast problemet kvarstår. Jag har helt enkelt inte gett novellböckerna en rättvis chans då ja inte grävde tillräckligt djupt. Alltså, om till och med alla de fina novellsamlingarna som står i bokhyllan här hemma förblev olästa, så är felet mitt och inte novellernas. Okej, jag är en dålig, dålig, dålig läserska. Fast jag försökte, det gjorde jag. En och annan novell blev läst till en början, både klassisk och modern, men sedan kom mycket annat emellan. Så: Vad gör jag nu? Ska jag ge upp hela projektet eller ska jag förlänga läsutmaningen på obestämd tid framåt? Förresten håller jag just nu på med Alice Munros novellsamling För mycket lycka - som jag gillar. Kanske det ger sig?