söndag, januari 02, 2011

Några ord om fjolårets misslyckade novelläsningsprojekt

Novellutmaningen (se även bildlänken i menyn till höger här på bloggen) som jag drog igång i början av förra året gick åt pipan, rent ut sagt. Stora planer hade jag! Noveller skulle läsas och presenteras på bloggen flera gånger varje månad. Hahaha, jag skrattar åt mig själv. Först bestämde jag att läsperioden skulle pågå fram till sommaren men eftersom det inte hände särskilt mycket på novellfronten förlängde jag lästiden året ut. Och vad hände då? Inte ett smack. Helt dött. Nada. Jag tror inte jag läste en endaste pyttekort novell på hela hösten. Hur kunde det gå så himla snett? En orsak är säkert den att jag har lite svårt för novellen som genre. De tar liksom slut innan jag knappt hunnit komma in i texten, med efterföljande förvirring i skallen och ett stort frågetecken inristat i pannan Hoppsan, är det redan slut?. Hm, i och för sig var just detta en av anledningarna till att jag ville utmana mig själv med att läsa noveller - jag ville ju lära mig att läsa dem och att uppskatta upplevelsen av dem. Jag vill inte säga att jag misslyckades med att upptäcka tjusningen med noveller, fast problemet kvarstår. Jag har helt enkelt inte gett novellböckerna en rättvis chans då ja inte grävde tillräckligt djupt. Alltså, om till och med alla de fina novellsamlingarna som står i bokhyllan här hemma förblev olästa, så är felet mitt och inte novellernas. Okej, jag är en dålig, dålig, dålig läserska. Fast jag försökte, det gjorde jag. En och annan novell blev läst till en början, både klassisk och modern, men sedan kom mycket annat emellan. Så: Vad gör jag nu? Ska jag ge upp hela projektet eller ska jag förlänga läsutmaningen på obestämd tid framåt? Förresten håller jag just nu på med Alice Munros novellsamling För mycket lycka - som jag gillar. Kanske det ger sig?

7 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Jag är heller ingen novellälskare, av ungefär samma skäl som du. Om det är en riktigt bra novell så vill man ju läsa mer just när den tar slut, och om det är en sämre novell, så finns det ingen chans att den tar sig på slutet, liksom.

Men då och då blir det nån novellsamling som jag trycker ner i alla fall. Förra året läste jag till exempel Leva i synd av Margaret Atwood, och jag kan verkligen rekommendera den, därför att det var en novellsamling som kan läsas som en roman om man vill det. En ypperlig lösning för den som inte är så förtjust i noveller :-)

Munro tycker jag också är väldigt bra, men varje novell av henne rymmer ju en hel roman, så det är enormt kognitivt ansträngande att läsa.

Bokbrus sa...

Jag är rätt ny på det här med noveller men under året som gick läste jag några. Bland annat Munros För mycket lycka. En mycket bra novellsamling som dessutom fungerade väldigt bra som ljudbok.

Blir spännande att se vad du tycker om den när du är färdig?

Lyrans Noblesser sa...

Jag har läst och gillat Munro och Lahiri, men ändå inte fastnat för formatet. Kanske är det för att varje novell, som Vixxan säger, innehåller en roman. Under hösten läste jag däremot En spik, en ros av Madeleine Bourdouxhe med en helt annan upplevelse. Novellerna är korta och ger upplysta ögonblicksbilder, jag upplevde inte att jag saknade något före eller efter! Kanske kan vara ngt för dig.

Bai sa...

Eg begynner å skjønne at det er mykje som er uoppdaga på novellefronten, så eg har sett i gang mi eiga utfordring (eg trur eg mumla noko om at eg skulle vere med på di i fjor, men eg kom aldri i gang). Men i år skal det lesast 52 noveller på 52 veker. Du må gjerne bli med, om du vil!

Joanna sa...

Noveller är svårt tycker också jag. Under året läste jag dock Munro som jag tyckte så mycket om -hennes noveller rymmer verkligen så mycket. Sorgesång för Easterly av Pettina Gappah och åtta procent av ingenting, Etgar Keret var andra novellsamlingar som jag gillade. Lycka Till och läs det du har lust med. Livet är för kort för att läsa det man inte egentligen vill!

Evas värld sa...

Jag känner mig ofta snopen när jag läst en novell, vill ha mer! Men kanske är Bokbrus idé med att lyssna på novellen som ljudbok något att testa. Jag läste Nam Le och Munro förra året.... De är så bra, men får jag välja blir det ändå en roman.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Lahiris noveller tyckte jag också mycket om, liksom "Båten" eller "Babianen". Munro har fångat mig, jag trivs med att lyssna på hennes noveller medan jag är ute med hunden.

Annars blir det nog som det blir men novellutmaningen. Om jag kommer att känna för några noveller, kommer jag att läsa dem - som Pettina Gappahs noveller, de väntar och pockar på uppmärksamhet. Och mera Munro, tror jag.