Aktuell lässtatus

Så blev det då läge att återkomma till Roberto Bolaños 2666 som jag av olika skäl tvingades prioritera bort de senaste tre veckorna. Idag har jag försökt hetsläsa, har nu bara 150 sidor kvar. Visserligen blir inte boken utläst idag, troligen inte i morgon heller, då lästiden snart måste klippas av till förmån för efterlängtat familjeumgänge, men jag börjar se slutet klart och tydligt. 2666 är en bra bok, men i ärlighetens namn måste jag säga att jag trots allt redan är trött på den, 1053 sidor är 1053 sidor.

Under dagens läsning kom jag till ett intressant avsnitt som handlar om en författares rädsla för att misslyckas med sitt skrivande. En sak är säker: Om Bolaño oroade sig för sin duglighet som författare medan han höll på med sitt skrivande, kan han lugn skörda sina lagrar och le lyckligt där han sitter i sin himmel.

"Hans rädsla var alltså den rädsla som är välbekant för de flesta som en vacker (eller inte så vacker) dag bestämmer sig för att göra skrivandet, och framför allt skrivandet av skönlitteratur, till en del av sitt liv. Rädslan för att vara dålig. Och rädslan för att inte bli erkänd. Men framför allt rädslan för att vara dålig. Rädslan för att ens ansträngningar och bemödanden ska bli bortglömda. Rädslan för fotavtrycket som inte lämnar spår. Rädslan för att slumpen och de fyra elementen ska sudda ut ens spår som inte är djupa nog. Rädslan för att äta middag ensam och att ingen ska lägga märke till en. Rädslan för att inte mötas av uppskattning. Rädslan för misslyckandet, för att göra bort sig. Men framför allt rädslan för att vara dålig. Rädslan för att för all framtid hamna i de dåliga författarnas helvete."