onsdag, december 01, 2010

Vi barn från Bahnhof ZOO / Gänget i tunnelbanan

Jag slutade att läsa boken Gänget i tunnelbanan (Vi barn från bahnhof ZOO) av tyskan Christiane F. Trots att den är en djupt tragisk och autentisk skildring av Christianes väg rakt ner in i herointräsket (hon var bara 13 när allt började) och berättelsen så klart berör i sin råhet, hopplöshet och smutsiga nakenhet, känner jag starkt att den har åldrats litterärt och inte fångar fast mig. Man har läst den här typen av vittnesmål och jag-har-varit-i-helvetet-och-vänt-böcker förut och jag kan inte värja mig mot gäspningar. Med sting av dåligt samvete, förvisso (för det är ju så hemskt så hemskt, allting), men eftersom alla sprutor på smutsiga tunnelbanetoaletter, abstinensbesvär och prostitutionshandlingar avlöser varandra i en strid ström tröttnar jag just av den anledningen. Kanske är det en djupare reflektion kring det genomlevda jag saknar? Stilen i boken är mycket enkel, mest korta meningar med fokus på här och nu medan jag skulle vilja ha något mer. Boken är antagligen tänkt som en reportagebok för det finns även fotografier och kommentarer av poliser, socialarbetare och av mamman.

Jag har läst mer än halva boken, men nu räcker det. Gänget i tunnelbanan kom ut på 70-talet och filmatiserades 1981. Jag gissar att filmen står sig bättre gentemot tidens tand och dessutom är den känd för sina utmärkta skådespelarinsatser samt David Bowies musik.

Men som en ungdomsbok kan Gänget i tunnelbanan säkert fungera än idag, som ett inlägg i narkotikafrågan. För när det gäller beskrivningar av vad drogberoende gör med människor väjer Christiane F inte för något, hur obehagligt och människoovärdigt det än är. Förortsproblematiken finns också här.



9 kommentarer:

enligt O sa...

Det var nog 15 år sedan jag såg filmen, men då tyckte jag om den mycket.

Lyrans Noblesser sa...

Jag läste boken för ungefär 30 år sedan då var den bra. Misstänker att min åsikt inte skulle vara densamma idag.

En bok om dagen sa...

Jag tyckte också mycket bra om filmen då den kom, men boken har jag aldrig läst. Drogmissbruket och dess "mekanismer" är väl allmängiltigt, så kanske filmen skulle funka idag. Fast på många vis har missbruket tagit sig in i vardagslivet för unga idag, och ett missbruk är inte längre synonymt med ett smutsigt liv i sunkiga miljöer - åtminstone inte i ett inledningsskede. Den detaljer kan ju inte filmen ge, så bortsett från det kanske filmen håller..?

Amandla sa...

Jag läste den när jag var 16 och jag var helt uppslukad av berättelsen. Trots att den är väldigt lång och detaljerad så tycker jag att tonåringar bör läsa den.

MS CHANNEL BLACK sa...

Då tänker jag inte heller läsa den!

Pocketböcker till salu och (GHOST HORROR COLLECTION; 3dvd medföljer vid köp av alla pocket) - KIKA IN PÅ BLOGGEN!

It's all about Books/Bokbloggen sa...

Gud, jag hade helt glömt att jag hade läst den här boken tills du skrev om den nu! Det måste ha varit för minst 15 år sedan. Tack för påminnelsen!

Anonym sa...

Det var inte en särskilt hjälpsam recension av boken. För det första ÄR det en reportagebok, författad av två journalister på STERN och baserad på en serie intervjuer av Christiane F, som också är bokens jag. Det går väl knappast att missa? Vidare tror jag nog att graden av reflektion är exakt vad man bör förvänta sig av ett 15-årig herionberoende barn. Det är också en av anledningarna till att boken är så gipande, att jagets tilltal är så autetentiskt. Till er som inte har läst boken kna jag bara rekommendera att ni gör det. Det är absolut den mest gripande bok jag har läst och med en oerhört vacker kärlekshistoria mellan Christiane och hennes Detlev. Miljöerna är för all del smutsiga men de skildras rakt och chosefritt utan överdrifter, som ett barn gör.

Anonym sa...

Jag läste boken när jag var 14-15 år och minns den än idag. Inte många böcker som har satt sig så i minnet. Det är kanske ingen bok för vana vuxna läsare som vill ha lite mer litterärt djup, men för tonåringar borde den vara obligatorisk läsning. Den griper tag och drar dig ner i knarkträsket för en upplevelse av vad som kan hända.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Jag håller med dig om att den passar bättre för tonåringar än som omläsning för oss vuxna.