måndag, november 15, 2010

Sju författare till maten



Sedan 21 år tillbaka, i oktober eller november, anordnas det en härlig kväll i litteraturens tecknen i Eskilstuna då man först intar en festlig middag och dricker ett glas vin för att sedan luta sig tillbaka och lyssna på några svenska författare som varit aktuella under året. Årets upplaga ägde rum igår och författarna som närvarade var Nicklas Rådström (Månens anförvant), Louise Boije af Gennäs (Högre än alla himlar), Paolo Roberto (Italiensk fastfood), Maria Sveland (Att springa), Christina Jutterström (Uppfostrad av män) och Morgan Alling (Kriget är slut). Fredrik Lindström var med i egenskap av kulturpristagare och en uppfriskande bonus. Notera att deckarförfattare lyste med sin frånvaro. Måste vara ovanligt i dessa tider.

Det är svårt att sammanfatta en fem timmar lång författar- och bokkväll men några av godbitarna har förstås hamnat i anteckningsblocket.

Nickals Rådström var först ut. Han presenterade sin roman Månens anförvant och läste ett ganska långt stycke ur den. Jag minns formuleringen "det finns plats för allt i musiken" som jag tycker klingar vackert, men något större sug att läsa Rådströms bok fick jag inte, tyvärr. Kanske för att han verkade smått oengagerad?

Louise Boije av Gennäs var trevlig att lyssna på och det märktes tydligt att hon njöt av att träffa sina läsare, även de potentiella. I romanen Högre än alla himlar skriver hon om människor som möts, hon vill framhäva vänskap som en central kraft i våra liv. Den här boken är första delen i en planerad trilogi och när moderatorn frågade Louise hur det känns att ha två böcker oskrivna, svarade hon "tryck inte på min ömma punkt" och så skrattade hon. Eftersom boken är över 500 sidor tjock kan den förslagsvis användas som en dörrstopp, menade hon också. Men där höll moderatorn inte med, det vore på tok för dyrt. Haha, det förstås. Louise pratade också kort om sina litterära förebilder, främst klassikerna. Trots att det kan verka pretantiöst. Jane Austen är favoriten, för att hon är en sådan fantastisk betraktare av sin samtid.

Paolo Roberto, aktuell som kockboksförfattare. En skojig typ, lite kaxig. Men trevlig. För närvarande är han, anförtrodde han publiken, rätt upptagen med funderingar kring vem som ska spela Paolo Roberto i Hollywoodversionen av Millenium-filmerna. Brad Pitt? Danny DeVito?
Jag gillade Paolos tankar kringen maten och matlagningen. Det måste vara fel på människors prioriteringar när man renoverar köket för hundratusentals kronor och sedan bara lagar snabbmakaroner och värmer köttbullar i mikron. Att äta är en viktig handling i en familj, en kärlekshandling. Man borde ägna mer omsorg åt matlagning. Förresten tar det bara fyra minuter längre tid att koka riktig pasta i stället för snabbmakaroner. Och folk som säger att de inte kan laga mat? Fan heller, matlagning är ingen raketforskning, dessutom finns det hjälpmedel - kockböcker heter dem. I hans kockbok Italiensk fastfood finns det recept som tar max 30 minuter att fixa.

Maria Sveland å sin sida inledde med ett tacktal till snabbmakaronerna och köttbullarna. Utan dem hade hon knappast kunnat skriva någon av sina böcker. Förutom om sin bok Att springa pratade hon (som vanligt) om feminismen och om vikten att inte vara tysta, att våga vara arga. Inte acceptera orättvisor. "Det finns mycket att vara förbannat över här i världen och det är ett under att vi inte är mer förbannade än så här", sa hon. Ibland undrar jag om det inte är för jobbigt för Maria Sveland att gå omkring och vara så där arg hela tiden. Men någon måste göre det också. Hon ser till och med arg ut.

Christina Jutterström citerade vid ett tillfälle drottning Kristina: "Jag ägde makten, jag lämnade den med lätthet." Men så tillade hon: "Men fan tro´t när det gäller mig." Annars tyckte jag att hon gjorde ett lite skrytigt intryck där hon stod och radade upp alla sina toppjobb, trots att allt hon berättade var intressant. En värld man inte har inblick i som en vanlig dödlig.

Morgan Alling, maskrosbarnet och överlevaren. Vilken berättare och underhållare. Och klok, ödmjuk. Honom gillade jag skarpt. Han hoppas att hans självbiografiska bok Kriget är slut ska ge kraft och mod åt alla som delar hans erfarenhet av en otrygg uppväxt. Idag finns det 350 000 barn som lever i alkoholiserade familjer. "Ta inte skit!" rådde han oss alla i salongen.
Jag kom faktiskt hem med Morgans bok, signerad så klart. Jag vann den i boklotteriet, jippiii! Har aldrig vunnit förut. Är glad åt boken, själv ett maskrosbarn.

Och så var det Fredrik Lindström, vinnare av Eskilstuna-Kurirens Kulturpris 2010. För 30 år sedan jobbade han som springpojke på tidningen så priset på 40 000 kronor är ett slags försenad semesterersättning för den tiden. "Kul att ni inte skjuter budbäraren utan ger honom ett pris i stället", sa han. Av hans tacktal som var fullspäckat med lindströmsk humor, fyndigheter och knasigheter kommer jag inte ihåg så mycket (är omöjligt, karln är ju en språkspruta) definitionen av vad människan är för något: "Människan är den enda djurarten som snyter sig i underbyxorna för de ska ju ändå tvättas." Vad kan man invända?

Så där ja, det var årets litterära gästabud och senhöstens stora begivenhet i lilla Eskilstuna. Najs, najs.


7 kommentarer:

ewa sa...

Åh, vad trevligt det låter!!
Och visst har Sveland rätt, det finns mycket att vara förbannad över i vårt samhälle! Som när Alling påpekade i något TVprogram att politiker pratar RUTavdrag när det finns så oerhört många ungar som har det som han hade det..
mvh ewa

enligt O sa...

Låter riktigt trevligt! Jag har lite svårt att få till de där litterära utekvällarna. Måste bli bättre på att planera.

Calliope sa...

Låter ju supertrevligt!
Jag hörde också Morgan Allings kommentar - så rätt han har. Omprioritering, någon?

snowflake sa...

Det låter som en superkväll och grattis till vinsten!
Det där med att äta & dricka först och lyssna sen låter också rätt bra. Här i Linkan gör vi tvärtom, först författare sen mat och vin. Då är i och för sig ett par författare med så att man kan prata med dem om man hamnar vid rätt bord, men det blir ändå sent och man blir trött och sådär.
Så jag undrar: är författarna med på maten i Eskilstuna?

Bokmania / Ivana Eklund sa...

snowflake: Författarna rör sig runt i lokalen men de har ett eget bord vid middagen. Har man tur så sitter man vid bordet bredvid.

Miaswing sa...

Kul att läsa om detta.
MiaSwing
http://miaswing.blogg.se

snowflake sa...

Det låter bra det också. Om de rör sig så att man kan byta några ord ifall man vill.