tisdag, november 09, 2010

Kungaboken säger nog mer om vårt samhälle än om kungen

Jag tycker att det är beklämmande med all uppståndelse som varit kring boken Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer. Jag har inte läst boken, det skulle faktiskt aldrig falla mig in. Jag blir så himla illamående av spektakullära mediadrev som bara går ut på att kittla människors skvaller- och skandalsugna magar. Fy fan! Min lästid är alltför dyrbar för att spenderas på skvallerdrypande kommersiella smörjor mest byggda på rykten. Det är ju totalt vansinnigt. (Och ja, min initialt endast spontana uppfattning har fått gödning av tidningsrecensionerna.)

Dagarna innan utgivningen gjorde förlaget Lind & Co gällande att det mycket snart skulle komma ut en kunglig biografi som avslöjar att kungen under 80- 0ch 90- talen hade för vana att bedriva utomäktenskapliga relationer, vistas på porrklubbar och umgås med kriminellt belastade personer. För övrigt "hemligstämplades" boken fram till utgivningsdatumet, inga recensionsexemplar skickades ut på förhand (har jag hört). Det gällde att piska upp stämningen. Naturligtvis kallades boken för en b i o g r a f i. Och svisch svisch var hela första upplagan såld redan på vägen från tryckeriet. Folk går på allt, ta mig sjutton. Förlaget och författartrion gnuggar nu sina händer och skrattar högljutt hela vägen till banken.

Men jag undrar om alla dessa människor som slängde sig över kungaboken utan att en enda sekund reflektera över vad det var för en bok, egentligen, de höll på att köpa, forfarande anser att de har gjort ett bra köp. Är inte alla dessa transkriberade intervjuer rätt tråkiga i längden? Saknar de inte helhetsbilden? En biografi ska(!) ju ge helhetsbillden över en persons liv. Blir man inte skeptisk mot att majoriteten av all "fakta" antingen kommer från anonyma källor eller från Expressen och Aftonbladet? Tidningsrecensionerna är inte nådiga, läs till exempel i DN, SvD, GP eller i SsvD.

Jag tror att hela spektaklet säger något viktigt - och föga smickrande - om det samhälle vi lever i. Mer än om kungen. Av någon anledning upplevs det som upplyftande att offentligt kunna kasta skit på någon annan, och ju kändare människan är desto bättre. Har 1600-talets häxprocesser fått en nyrenessans? På den tiden behövdes inte heller någon bevisföring utan det räckte gott och väl med rykten. För mig är det här också bara en variant av dokusåpor där det alltid måste finnas någon stackars sate som blir utröstad.

Recensenten i EK avslutar sin recension i dagens papperstidning med orden som säger att "om boken lyckas med något är det att frammana bilden av ett olyckligt djur i bur". Och jag ser framför mig kungens flackande blick under presskonferensen, den som redan hunnit bli klassisk.

Författarna? Är de stolta över sitt journalistiska arbete?

9 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med dig tull fullo. Ger ett ganska bra bild vilket jäkla smutsig samhälle vi lever i. Ibland tappar jag tron på människor som sägs vara smartare än djur....

Blomman sa...

Boken är väl ett typexempel på hur feminism fungerar. Anonymt skvaller från kvinnor ses som absoluta sanningar som inte får ifrågasättas. Ännu en i raden av alla feministiska häxprocesser som drivs i media. Vem granskar "journalisterna" bakom boken?

EvaB sa...

Ett bra inlägg! Skulle heller inte lägga tid på att läsa en sådan upphaussad skvallerbok.

Ingrid sa...

Kan inte sägas bättre. Här i Sverige har vi hittills varit förskonade från den "engelska varianten" av drev/skvaller. Jag hoppas innerligt att vi inte hamnar där- boken är tyvärr illavarslande. Jag saknar en seriös debatt om monarkins vara eller icke-vara- och den borde man sannerligen kunna föra utan att ta till rena tarvligheter.

Karin Berg sa...

Vad är det som man tycker är hemskt. Att kungen och hans manliga vänner beter sig som de gör eller att ngn skriver om det?

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Karin B: Jag är i första hand kritisk till att det saknas trovärdiga belägg och att boken kallas för biografi och att folk är så blodtörstiga och kravlösa. När det gäller själva det kungliga beteendet så är det en annan fråga. Om allt det påståda är sant, ja då har monarkin och Sverige ett allvarligt problem.

Karin Berg/enbokcirkelforalla sa...

Jag tycker att det mer är synen på det han har gjort som är förfärlig. Att det på ngt vis godtas. Hans beetende är något som överhuvudtaget inte borde existera. Det handlar också om synen på kvinnor. Jag kan inflika att jag har hört mycket än värre om honom. Jag är helt säker på att det är sant det som står i boken. Jag har dock inte läst den själv.

Lustigkulle sa...

Ge oss en seriös diskussion om monarkin i stället! Kungens handel och vandel är inte den tyngsta eller avgörande invändningen mot monarkin och debatten om det svenska statsskicket bedrivs inte särskilt effektivt av sensationslystna skvallerskribenter.

Det verkar vara så att kungen har betett sig som vilken playboy som helst. Inte är det särskilt snyggt, tvärtom, men knappast någon överraskning.

Anonym sa...

Monarkin är en vacker dröm som svävar högt över jorden men har inget samband med kungen, drottningen, deras lakejer.
Eller hur?
Det är bara förtal.
Den blågula byken är alltid ren och nyslickad