
Lubna Ahmad Al-Hussein kommer från Sudan och är journalist till yrket. Hon var en känd skribent i Sudan tills hon tvingades sluta på grund av censuren. År 2009 blev hon tillsammans med fjorton andra kvinnor gripen av ordningspolisen p.g.a. att de hade byxor på sig på en restaurang. Det var fredagkväll, restaurangen var full med folk men den orientaliska festen tog ett abrupt slut i och med att polisen stormade lokalen för att slå till mot de oanständiga kvinnorna.
Vid denna tidpunkt arbetade Lubna Ahmad Al-Hussein på det lokala FN-kontoret i Khartoum. Anställningen gav henne diplomatisk immunitet men hon sa upp sig för att kunna bli dömd för brottet mot sedligheten. Lubna kunde ha tagit sitt straff under tyst lydnad men hon valde att göra uppror. Inte bara för sin egen skull utan även för alla de ca 43 000 andra kvinnors skull som varje år grips i Sudan för att de kränker den offentliga moralen. Straffet är då fyrtio piskrapp, fängelse eller böter eller ibland till och med både och.
Efter att jag läst boken är jag full med beundran inför Lubna och hennes mentala stryrka, mod och beslutsamhet. Det var jättespännande att läsa om hur hon bar sig åt för att vända världens blickar mot Sudan, rättegången och kvinnornas situation. Vilken smart kvinna! Och rolig. Det blev bitvis nästan komiskt att läsa hur hon lyckades lura systemet till sin fördel (d.v.s. att informera världsmedia om sin situation och till och med framträda i direktsänd tv medan hon satt i fängelsecellen).
Jag blev också gripen av Lubnas berättelser om kvinnor som blev piskade för att de hade burit byxor och hur dessa kvinnor skämdes för det, som om det var deras fel. Lubna kämpar hårt även idag för att avhjälpa kvinnorna skamkänslan. "40 piskrapp" innehåller också skildringar av Lubnas privata ögonblick så som till exempel hennes bröllop och äktenskap eller tankar kring hennes yrke och arbete. Vi får även glimtar från hennes barndom. Dessa pasager utgör en kullis för en djupare förståelse av förhållanderna i Sudan.
Jag tycker också att det är viktigt att påpeka att Lubna ger en nyanserad bild av män. Hon är ingen manshaterska. Tvärtom talar hon med kärlek och aktning om så väl sin man som sina manliga vänner och ett flertal kollegor. Lubna är inte heller någon feminist, det är bara så enkelt som att hon blev skitförbannad och kränkt när hon greps för ett par brallor. Då blev hennes gräns överskriden, det blev dags att börja slåss.
Lubna Ahmad Al-Hussein skriver okonstlat och utan språkliga krussiduller, hennes språk är enkelt och tydligt. Boken är en bladvändare som går åt på knappt ett par kvällar. Om du vill få lite perspektiv på svenssonlivet, läs boken!
Köp boken på Bokus