tisdag, september 28, 2010

Syster varg

Syster varg är en barnbok för barn i 8-12 års åldern, skriven av Anette Skåhlberg och rikt illustrerad av Katarina Dahlquist.

Sandra är elva år men känner sig som hundraelva, för det senaste året känns som om hon har åldrats hundra år. Det har hänt märkliga saker och hon har sett sådant hon inte trodde fanns, inte var möjligt. Och allt började samma dag som hon fyllde tio. Hon hade en fest, men den fick avbrytas plötsligt efter att polisen kom hem till dem och hade henne själv med sig, naken och smutsig och alldeles vild. De trodde att det var Sandra som några jägare hittade i skogen, men i själva verket var det Sandras tvilligsyster Tea som försvann sex år tidigare. Det visar sig att Tea levde med vargar, blivit som en varg hela hon. Sandra är först vettskrämd, sedan arg och avvisande och slutligen fast besluten att hjälpa sin vargsyster tillbaka till det mänskliga livet, steg för steg. Hur kan hon få Tea att minnas henne? Vart tog Teas språk vägen? Är Tea fortfarande en människa eller har hon blivit för mycket varg?

Boken skildrar systrarnas relation och hur familjen hanterar den nya situationen, även i förhållande till sin omgivning. Oron. Konflikten. Tvivlet. Anpassningen. Kärleken. Blodet som är tjockare än vatten. Sandras insikt om att människor ibland kan vara betydligt farligare än vilda djur.

När jag läste boken var jag först tveksam till berättelsem, hade svårt att köpa den. Tyckte att den var rörig, för mångbottnad och inte alldeles logisk och språket fann jag platt och hackigt. Jag berördes inte så som jag hade förväntat mig att jag skulle bli berörd. Jag undrade mycket varför. Jag tror att anledningen var att jag inte kunde ta på mig tioåringens läsglasögon och följaktligen hittade jag inte den rätta ingången till berättelsen. Jag var en vuxen som läste så som man läser en vuxenbok, jag ställde fel krav. Det var bara att läsa om eftersom jag kände att jag inte gav boken en rättvis chans.

Vid omläsningen tog jag till en annan strategi - jag valde att lyssna på boken i stället (jättebra att boken finns som ljudbok också)... och då hände något. Anette Skåhlbergs sätt att läsa gjorde att jag plötsligt förvandlades till en tioåring. Hon fångade mig med sin röst, så med ens tyckte jag att boken var jättespännande! De korta meningarna satt helt rätt och berättelsen flöt fram, så obehindrat och snabbt att den var slut innan jag visste ordet av. Tänk så det kan gå. Är det inte smått fantastiskt?

Katarina Dahlquists illustrationer av Syster Varg är i svartvitt och mycket effektfulla (se gärna här). Valet av färgskalan är ett lyckat drag, tycker jag, för den svartvita tonen gör att boken inte upplevs som barnslig, vilket nog är viktigt i den åldern den är avsedd för. Några av bilderna väcker till och med lite varulvskänsla, vilket är lite kusligt. Skönt kusligt.

Mitt slutomdöme är alltså positivt eftersom mitt initiala ogillande förvandlades tack vare ljudboksversionen till gillande. Så slutet gott, allting gott. Men ändå måste jag erkänna att jag är betydligt mer förtjust i småbarnsböckerna som duon Skåhlberg & Dahlquist producerar. Jag vågar påstå att deras styrka ligger i böcker för ungefär 2/3- till 6/8-åringar, både vad gäller text och bild.

2 kommentarer:

Pia sa...

Min snart åttaåriga dotter lyssnade på ljudboken och hon gillade boken skarpt. Hon har pratat om den då och då efter att hon läst den.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Pia: Jag tvivlar inte en sekund på att barnen gillar boken. Jag har hört att den rent av är en succé hos ungarna, vilket är jättebra. Den är ju spännande.