måndag, september 20, 2010

Den täta elden


Förra julen när Vixxtoria delade ut virtuella julklappar fick jag till min glädje också en. Självklart var det en bok jag fick av henne, romanen Den täta elden av Inger Edelfeldt. Anledningen till att det blev just Den täta elden var det faktum att jag inte har läst något alls av Inger Edelfeldt tidigare, vilket Vixxtoria hade listat ut (som den trogna bokmaniabesökare hon är) och bestämde sig att råda bot på detta. Mycket bra idé.

Som tack för gåvan skrev jag upp boken på min att-läsa-lista och började leta efter den på loppis och antikvariat. För en månad sedan hittade jag den äntligen på Världens längsta bokbord i Stockholm och inhandlade den, glad som en lärka. Nu är den utläst. Verkligen en bra bok, Den täta elden!

Det var intressant att läsa om Petra som när vi möter henne i början av boken är ensam och smått deprimerad efter att hennes liv blivit upp och ner. Hennes förhållande har gått i kras och det mesta går fel just nu. Jobbet suger. I detta tillstånd av allmänt kaos möter Petra en gammal klasskomis som är på tillfälligt besök i Stockholm. Liss, som hon heter, övertalar Petra att lämna stadslivet och följa med till ett litet kollektiv någonstans i Dalarna. Detta kollektiv består av tre kvinnor och en man; fyra kvinnor med Petra. De bor mitt i skogen, i en liten stuga utan bekvämligheter. Böcker, papper och pennor är bannlysta för alla förutom för kollektivets ledare Alex. Redan det är konstigt men trots att Petra noterar det orkar hon inte riktigt bry sig, än mindre ifrågasätta.

Alex är ledaren och tuppen i hönshuset som genom sin karisma utövar makt över kvinnorna. Han påstår sig ha förbindelser med en högre andlig makt, kvinnorna är hans lärjungar, det är Alex ord och handling som gäller. Det är skrämmande att se hur han manipulerar kvinnorna genom att få de att tro att han har insikt i deras känsloliv.

När Petra kommer in i gemenskapen blir hon först skeptisk, arg och avvisnade gentemot Alex och de andra men allt eftersom tiden går suddas hennes egna gränser ut och även hon fastnar i spindelns nät.

Det fascinerande med Den täta elden är hur Edelfeldt beskriver mekanismerna som råder i en sekt och hur indoktrineringsprocessen av en ny medlem kan se ut. När Petra dyker upp rubbas balansen i gruppen och alla resurser måste sättas in för att återställa den igen.

Detta hur en för tillfället förvirrad människa lätt kan manipuleras och hjärntvättas för att få henne att ställa upp för gruppens och ledarens bästa är mycket bra beskrivet i boken. Petras oförmåga att ifrågasätta, hennes vilja att foga sig, att ge avkall på sig själv är av den sorten som gjorde mig nästan rasande medan jag läste. Skärp dig! Ryck upp dig! Ser du inte vad som händer? Allt det ville jag skrika åt Petra, fattade inte hur hon kunde vara så dum. Eller jo, jag fattade nog. Fast ändå...

Hur handlingen utvecklar sig och hur berättelsen slutar vill jag förstås inte avslöja men så mycket kan jag säga att det bitvis nästan råder deckarstämning.

Den täta elden är från 1987 och alltså ingen boknyhet precis men det är helt klart en bok utan bäst-före-datum. Jag är mycket glad att Vixxtoria tipsade mig om den - och om Inger Edelfeldt. Det är mycket troligt att jag kommer att läsa fler böcker av henne.

3 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Hej du, vad superkul att du tagit dig allt detta besvär med att få tag i boken. Och ännu roligare att du läst och gillat! Härligt!

Du beskriver också boken så bra, tycker jag. Det var (mycket) länge sen jag läste den (1988, närmare bestämt), men allt kommer tillbaka. Jag minns att jag blev väldigt arg på Petra som liksom kändes rätt osjälvständig och lättpåverkad, och bara lät saker hända med sig, utan att ta ansvar för sitt liv själv.

Om jag inte minns helt fel så var en förebild för Edelfeldt Hans Schejke och hans lilla kvinnokollektiv, som blev känt i pressen för att han smiskade dem. Han hamnade sedan i fängelse.

Marias bokliv sa...

Åh, den läste jag i samband med att den kom o älskade den. Har inte vågat läsa om den men jag måste nog jag a upp ett exemplar (eftersom jag lånade på biblioteket när det begav sig) så den kan vänta på mig hemma...

Therese sa...

Den boken har inte jag läst men tycker den verkar hur bra som helst. Sätter genast upp den på min att-läsa-lista!