* Mässplaneringen är fulltecknad och utskriven
* Entrébiljetten är betald och utskriven
* Bokmania-bokmärken och visitkorten är framlagda
* Ryggsäcken ligger och väntar
* En extra tygkasse att bära nya böcker i är instoppad i ryggsäcken
* Matsäcken för ditresan är planerad
* Tåglektyren är bestämd
Jag kan alltså gott påstå att läget är under kontroll. Risken att jag skulle glömma ladda batterierna till datorn eller mobilen inför resan ser jag som obefinntlig. Tekniken måste ju fungera! Tänker twittra och blogga så mycket jag hinner och orkar under hela dagen; och den kommer att bli lång.
Självklart har jag valt min reslektyr med största omsorg, drygt fyra timmar enkel resa till och från Göteborg är ingen lek. Jag borde plugga på tåget. Verkligen borde! (Denna ambition rättfärdigar delvis släpande av mini-pc:n fast det annars skulle duga att blogga och twittra från mobilen.) Men sedan, när jag har pluggat färdigt (jaja, inga menande leenden nu, tack), ska jag läsa Alice i Underlandet. Ett myyyyycket medvetet bokval.
Hur kommer det sig att jag vill läsa en så gammal bok (från 1865) som Alice i Underlandet när jag är på väg till boknyheternas högborg? Det finns fyra anledningar till det.
För det första har jag ännu inte läst Alice i Underlandet, vilket borde vara anledning nog. För det andra blev jag i augusti tagen av Johanna Koljonens sommarprogram där hon associerade en hel del kring kaninhålet som Alice råkar trilla in och satte det i samband med våra liv och vårt växande som människor. Hennes program gav mig den deffinitiva motivation att läsa Carrolls berättelse. Sedan ordnade slumpen att jag för en månad sedan hittade ett välbevarat pocketexemplar av Alice i Underlandet på loppis och till råga på allt är det ett exemplar som innehåller John Tenniels berömda illustrationer. En mycket fin bok som bara skriker efter att bli läst!
För det fjärde kommer jag säkert att känna mig som Alice i Underlandet när jag väl kommit igenom entrén till bokmässan. Så var det lite grann förra året. Bokmässan är en underlig miljö och att hamna där i trängseln är lite som att falla ner genom ett kaninhål, man sveps med och allt kan hända. I sitt sommarprogram menade Johanna Koljonen att när man kommer ut ur ett kaninhål är man inte längre samma människa som innan, utan har blivit någon annan. En ny person, liksom. Riktigt så är det nog inte med ett besök på bokmässan, men visst utvecklas man lite. Åtminstone i den mån att man blir mentalt rikare av alla spännande människomöten och samtal som man får vara med om.
Så det är därför jag vill läsa Alice i Underlandet på tåget till Göteborg - för att kunna känna mig som hon - och för att lära mig allt väsentligt om mystiska kaninhål.
En sak återstår dock att bestämma: klädsel. En (mycket enkel) variant är jeans och en svart t-shirt med rosaglittrigt "bokmania" på. Fördelen vore att lätt bli igenkänd av andra bokbloggare. En annan variant är.... tja, något annat. Typ en bekväm klänning. Fördelen vore att förbli anonym. Herregudvilkaproblemmanhar.
Eftersom bokmässan har afrikansk litteratur som tema i år, har jag förberedd mig lite bland annat genom att lyssna på Biblioteket i P1 som handlade om författare från södra Afrika. Mycket bra. Rekommenderas.
Här finns en lista på böcker av afrikanska författare.
Jag hoppas att träffa många bokbloggarkompisar i bloggkafét på lördag.
