tisdag, augusti 24, 2010

Jag lever. Alltså har jag huvudvärk.

Det fantastiska med Werner Aspenströms poesi är, tycker jag, att jag nästan alltid lyckas hitta om inte en hel dikt så åtminstone en rad som på något vis illustrerar och förgyller min dag. Sedan jag fyndade två Aspenström-samlingar på loppis för två veckor sedan har han blivit min huspoet och vardagsskildrare. Som idag till exempel: ett migränanfall. Då kommer farbror Aspenström till undsättning med raden "Jag lever. Alltså har jag huvudvärk." Hur jobbigt det än är med migrän, måste jag le vid tanken där jag ligger och dåsar i soffan. Dikten som raden kommer ifrån heter Kvarnen och är så bra, så bra. Rena rama medicinen. Till på köpet med bara positiva biverkningar.

Jag lever. Alltså har jag huvudvärk.
Jag anser mig inte dummare än hunden
men kan inte skilja mellan subjekt och objekt.
Kronan på verket, vilken besynnerlig kvarn
som gör mjöl av kvarnägarn!
Den där muskeln till vänster:
är det hjärtat som bultar mig
eller jag som bultar hjärtat?
Ljudens retsamma värld:
den stumma visselpipan hörs av hunden.

(Ur: Tidigt en morgon sent på jorden)

3 kommentarer:

enligt O sa...

Underbar! Gillar Aspenström, men har inte läst den här innan.

Calliope sa...

Helt rätt! Migrän suger, Aspenström rockar! :)

Tekoppen sa...

Aspenström, Aspenström, Aspenström! Mina favoritsamlingar är nog Trappan, Litania och Israpport.