Äntligen har jag läst Drömfakulteten (2006), denna fantastiska, häftiga och fängslande roman av Sara Stridsberg. Vilken bok! Gud va´bra den är! Inte konstigt att hon fick Nordiska rådets litteraturpris för den.Drömfakulteten är en litterär fantasi över Valerie Solanas liv som i mina ögon ter sig mycket tragiskt. Det är sorgligt att läsa om hur en hyperbegåvad människas chanser till framgång går till spillo på grund av taskiga förutsättningar. Hon var ett sexuellt utnyttjatt och misshandlat skillsmässobarn som tidigt tvingades att klara sig själv, med psykisk sjukdom, drogmissbruk och prostitution som följd. Ändå tog hon universitetsexamen i psykologi och arbetade till och med ett tag som forskare. Innan de positiva krafterna tog slut, så att säga. Solanas är kanske mest känd för att hon försökte skjuta Andy Warhol eftersom han inte visade något större intresse för att sätta upp hennes pjäs Up Your Ass som handlar om en manshatande kvinna som tigger och prostituerar sig. Ungefär som Solanas själv. Hon hatade män hon också. Skrev till och med ett manifest som kalls för SCUM-manifestet som uttrycker tanken att män är en genetisk olycka och att de är ofullständiga kvinnor eftersom Y-kromosomen bara är en ofullständig X-kromosom.
Boken Drömfakulteten börjar med Valerie Solanas ensamma död på ett sjabbigt socialfallshotell i San Francisco i april 1988 och utvecklas till en resa genom den amerikanska historien mellan ungefär 1930- och 1980-tal. Sara Stridsberg skapar ett starkt drama där författarens vackert poetiska språk, säregna stil och det tragiska och hemska i Solanas öde korsbefruktar varandra så att det uppstår en enhet som inte kan kallas annat än litteratur med stort L.
När jag läste Drömfakulteten fick jag ibland känsla av att befinna mig i en teaterpjäs, kanske för att stilen bygger mycket på stiliserade dialoger med direkt angivna repliker. En av parterna i samtalet är alltid Valerie medan den andra parten kan vara berättaren, Andy Warhol, läkaren, Valeries väninna Cosmogirl, modern eller sonen (Silkespojken) med flera. Det är som att få syn på Valerie från flera olika håll; man kommer nära henne. In i hennes huvud och in i hennes hjärta. Mycket lyckat.
Drömfakulteten är Sara Stridsbergs andra bok i ordningen, alltså den som kom ut före Darling River och efter Happy Sally. Den första bok som jag har läst av Sara Stridsberg var då bok nummer tre, Darling River (läs min recension här). Och nu kommer det intressanta: Jag tycker mig ha uppmärksammat motiv i Drömfakulteten som vidareutvecklas i Darling River. Som om Drömfakulteten förebådade Darling River, eller som om dessa motiv fungerade som ett slags stafettpinne mellan roman två och tre. Vad har jag då i åtanke? Jo, det är sönderklippta och brända klänningar, incest under bilfärder, havets och strändernas roll i berättelsen och till och med detta märkvärdiga med att med flit köra på djur på vägen. Mycket intressant, tycker jag. Undrar om det finns likande silkestrådar mellan Happy Sally och Drömfakulteten också? Kan tänkas, eftersom om jag förstår det rätt så är de tre böckerna lite av en trillogi om kvinnor som inte kan slå sig till ro utan som hela tiden är i rörelse och på väg någon annanstans. Det slår mig nu att jag helt enkelt måste läsa Happy Sally också.
Drömfakulteten har redan nu kvalat in som en av årets största och bästa läsupplevelser.
Köp boken på Bokus
