Sommarvykort 30 juli: Kafka & regn

Vad har Franz Kafka och regn gemensamt? Hur långsökt det än kan verka så existerar sambandet.

Häromdagen, just när regnperioden började i Sverige, blev det klart att inga nya texter från Kafka kommer att publiceras, vilket många Kafkaentusiaster naturligtvis hoppades på efter att nyheten om ett antal nya Kafkamanuskript kom. Mest hoppades man på att Kafkas dagböcker från hans sista levnadsår hade hittats. Men tyvärr. Det lär röra sig om sammanlagt tjugo anteckningsböcker som Gestapo beslagtog i Berlin i början av trettiotalet och som fortfarande är på villovägar. Vissa tror att de är förstörda, andra har spekulerat i att de ligger gömda i ett arkiv i Polen. "Om de skulle hittas, då kan vi snacka om litterär sensation. Vi har inga dagboksanteckningar från Kafkas sista år", sa översättaren Hans Blomqvist.

Däremot finns Kafkas tidigare dagböcker tillgängliga (i Hans Blomqvists nyöversättning), samlade i Franz Kafka: Dagböcker 1914-1923 (utgivna på Bakhåll förlag 2008). Dessa dagboksanteckningar täcker perioden fram till ett år innan Kafka dog år 1924. Eftersom jag som av en händelse har boken i min bokhylla, så var det bara att plocka fram den. Den har ändå stått i hyllan ett bra tag! Men plötsligt kändes det oerhört spännande för mig att börja bläddra och ströläsa i Dagböckerna. (Att småläsa i dagböcker är bra när man lider av en lässvacka för man behöver inte anstränga sig för att minnas och hänga med i någon handling, utan man kan faktiskt läsa en sida här och en sida där när man har lust, lite som en läsuppehållande verksamhet. För att inte komma av sig helt, menar jag.)

Ja, och hur var det då med Kafka och regnet? På sidan 40 i Dagböcker 1914-1923 står dessa nästan lite poetiska och inte alls kafkalika rader att läsa:

"Störtregn. Ställ dig vänd mot regnet, låt de järnhårda strålarna genomtränga dig, ge efter för vattnet som vill spola bort dig, men håll dig ändå kvar, invänta rakryggad solen som plötsligt bryter igenom med full kraft."

Är det inte vackert? Medan jag läste raderna hördes ett kraftigt trumsolo av störtregn mot taket. Jag älskar sådana sammanträffanden! Gissa om jag hade lust att rusa ut...

Se gärna även sommarvykortet från den 12 juli som även det handlar om Kafka. Slump, slump, slump.

Sapfo - kärlekspoesins urmoder

Natt

jungfrur

hela natten

måtte sjunga om kärleken mellan dig

och bruden med det violsmyckade bröstet

Men vakna! Sök upp de unga männen,

dina jämnåriga, så att vi

får se mindre av sömn än

den klart sjungande näktergalen

För mig är Sapfo (år 600/500 f.Kr.) kärlekspoesins coolaste urmoder, så det är klart att jag i min bokhylla har en samling med hennes dikter och fragment. Dikten Gudars like tycks mig den mannen vara känner nog alla till, antagligen mest för skildringen av hur kroppen reagerar på en stark erotisk upplevelse vilket för alltid har gett boken en säker plats i skolantologierna. Men det finns faktiskt mer i Sapfo-samlingen som är läs- och citatvänligt, fast det bara är fråga om fragment. Man kan då bara fantisera om ordens fullständiga kraftfullhet...

*
Eros skakade mitt
hjärta liksom vinden drabbar ekarna på berget

*
Du kom, som jag längtade!
och kylde av mitt hjärta som brann av begär

*
Och nyligen gryningen, med gyllene sandaler

*
Ty den som är vacker är vacker då man betraktar honom,
men den som är god skall samtidigt vara vacker

*
Jag förväntar mig inte att vidröra himlen

*
Käraste mor, jag kan inte arbeta med väven,
ty smidiga Afrodite lät åtrån till en yngling övermanna mig

Det sist citerade fragmentet är så där tonårstypiskt, att man nästan baxnar. Inte mycket tycks ha förändrats på 2500 år, eller hur. Och när jag läser "jag förväntar mig inte att vidröra himlen" blir jag alltid väldigt nyfiken på vad jaget förväntar sig i stället och det är spännande att i sitt eget huvud skapa egna alternativa fortsättningar... Det finns en fantasieggande laddning i dessa fragment, därför tycker jag om dem.

Sapfo-boken som jag har hemma och som syns på bilden är utgiven som FIB:s Lyrikklubbs årsbok 1999. För tolkning från grekiskan, inledning och kommentarer står Vasilis Papageorgiou och Magnus William-Olsson. En utgåva som jag skattar högt. Det var tack vare antiken-inlägget på Hej litteraturen! som jag har plockat fram Sapfo ur bokhyllan idag för att ströläsa lite och för att dela med mig av mina understrukna favoriter till er.

Hej Litteraturen! - ett nytt program i svt

"Den västerländska litteraturen från antiken till våra dagar presenteras på ett seriöst och samtidigt roligt sätt. I längre reportage beskrivs epoker, författarskap och teman som binds ihop med nutida litteratur och företeelser", står det i presentationstexten till UR:s nya programserie om litteraturen och dess historia. Programmet heter Hej Litteraturen! och ska sändas i sju avsnitt med början den 18 juli. Epokerna som presenteras i serien är antiken, medeltiden, renässansen, romantiken, upplysningen, realismen och modernismen. Programledaren är från radio kända Rebecca Vinterbarn Elg, en ung kvinna med stort litteraturintresse, god analytisk förmåga, härligt språk, glimten i ögat och förmågan att se samband på oväntade ställen. Dessutom betraktar jag henne som fördomsfri och öppen. Jag har gillat henne länge och har goda förhoppningar om programmets kvalité under hennes flagg.

Eftersom programmets ambition är att dels nå ungdomar i gymnasieåldern, dels nå den breda läsande massan, kommer man att även använda sig av en egen kanal på YouTube och sociala medier som komplement. På facebook har redan nu startat ett bokskrivarprojekt som vem som helst kan delta i genom att skriva ett inlägg och på så sätt föra den blivande bokens handling framåt. Och på hejlitteraturen.se lämnar bland annat inbjudna bokbloggare boktips till varje litterär epok. Det var meningen att jag också skulle gästblogga där men avböjde då jag inte kan delta just nu, men kanske hoppar jag på hej-litteraturen-tåget lite senare under seriens gång. Får se... I alla fall tycker jag att konceptet verkar intressant. Hej Litteraturen! finns också på twitter.

Det finns mycket inom ramen för "dammiga" klassiker som fortfarande är i hög grad levande litteratur, inte minst eftersom böcker vi läser idag (en del av dem) har sina rötter i den äldre litteraturen. Tydligast syns det litteraturhistoriska arvet när det gäller konstformerformer och genrer, men ibland också när det gäller tema.

Jag hoppas att programmet lyckas väl med att belysa kopplingar mellan det gamla och det moderna och inte minst hur det gamla fortfarande kan vara aktuellt för oss idag. Människan har som bekannt inte förändrats särskilt mycket genom århundraden och många av litteraturens ämnen återfinns därför på nytt och på nytt, även om i en ny tappning varje gång. Och ibland kan man identifiera arvet och se spåren efter någon föregångare - om man har det rätta kunskapen - vilket kan vara oerhört stimulerande och roligt. Förhoppningsvis kan programmet bidra till att ge läsare utan litteraturvetenskapliga studier i bagaget de rätta verktygen. Jag önskar det.

Hej Litteraturen! sänds i svt 1 söndagar klockan 21.55. Men det blir repriser plus att det finns UR play. Jag ska med stor iver följa både serien och bloggen.

Läs gärna mera om serien i Svd.

Dagens underbara sommardikt

Sommarkvällen försjunker i sig själv.

Solen lutar huvudet mot skogsbrynet

och lägger sig ner för att läsa en bok.

Den är skriven som rinnande vatten.

De flesta människor styrs mer av ord

än av verkliga begär eller behov. Solen

styrs av sin lust att ligga stilla och se

när jorden och vattnet vrider sig runt den.

Världen är ingen skrift, men vi försöker

tyda den skrift som den inte är. Kvällens

mättade ljus slickar rönnbären glödröda.

Jag har ingen aning om varför jag är här.

(Sommarkvällens ljus av Tommy Olofsson, ur Tigerhjärtats sånger, 1999)

Sommarvykort 12 juli: Café Franz Kafka

I den norska kuststaden Bodö finns ett café som heter Franz Kafka och det utmärker sig genom sitt lite speciella stuk. På husets ena för övrigt intetsägande fasad finns en annan påmonterad, som ett stilleben - några små fönster och en gammal dörr med namnskylten Franz Kafka. Ett trevligt fejk som ramar in caféts uteservering och höjer mysfaktorn. Jag gillar särskilt det gamla handfatet med blommorna. Jag skulle gärna ta en kopp kaffe där och fundera över livet ...

Här kommer några citat av Franz Kafka:

* Livet är omåttligt stort och djupt, som stjärnornas avgrund över oss. Vi kan bara se det genom ett litet kikhål - vårt eget personliga liv.

* Människan läser för att fråga.

* En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss.

* Att rätt uppfatta en sak och att missförstå samma sak utesluter inte helt vartannat.

Sommarvykort 2 juli: Konst och poesi

Tänk att jag inte har läst en bok på nästan två veckor, det känns smått overkligt, men ändå sant. Fast det är skönt att då och då slå upp en favoritdikt som jag vill vila tanken i en liten stund. Igår målade jag ganska intensivt, min målarpalett blev snart helt täckt att färgklickar som nästan var självlysande i sin intensiva klarhet. Inte konstigt att jag efteråt sökte igenom mina gamla anteckningsböcker på jakt efter en alldeles speciell dikt - den färgsprakande En konstnärs testamente, skriven av konstnären Maria Helena Vieira da Silva. Varsågod, här kommer mitt sommarvykort nummer två.

Jag efterlämnar till mina vänner

himmelsblått för att flyga högt
koboltblått för lyckan
ultramarin för att väcka anden
cinnober, högrött för att blodet ska strömma
glatt
mossgrönt för att stilla oron
guldgult: rikedom
koboltviolett för drömmandet
krapplack som väcker cellomusik
kadmiumgult: fantasy, gnistor, glans
ljusockra för att ta emot jorden
Veronesergrönt som minne av våren
indigo för att bringa sinnet i samklang med
åskvädret
orange för att ställa in blicken mot ett citronträd
på avstånd
citrongult för behaget
rent vitt: renhet
rå sienna: guldets förvandling
sammetssvart för att se Tizian
rå umbra för att lättare uthärda den svarta
melankolin
bränd umbra för känslan av varaktighet


Visst är det spännande med färgernas magiska namn, och att de betyder något...

Små krig

Engelskan Sadie Jones nya roman Små krig utspelar sig på Cypern när ön fortfarande var en brittisk koloni, under ett 50-tal då grekcypriotiska rebeller orsakade många rynkor på kolonialmaktens panna. En i litteraturen ovanlig tid och plats men inte desto mindre spännande.

Boken handlar om majoren Hal Treherne som kommenderas till Cypern som befälhavare, hans hustru Clara och deras tvillingdöttrar. Hal är en man med fast moral och stort ansvar inför att tjäna fosterlandet. Clara i sin tur trivs med att vara arméhustru, men tids nog erfar hon hur svår rollen är.

När euforin över att äntligen hamna i en händelserik konflikt har lagt sig upptäcker Hal missförhållanden. Britternas brutalitet gentemot grekerna blir för mycket för Hal, då tortyr och brott mot civilbefolkningen inte är förenliga med hans värderingar. Likt en tsunami som först obemärkt närmar sig kusten för att sedan ödelägga allt drabbar Hals moraliska dilemma både hans psyke och äktenskap. Det sorgliga är att Hal själv inte märker någonting av förändringen, det är bara den kärleksfulla Clara och läsaren som har full insikt i åt vilket håll glidningen sker och att sammanbrottet närmar sig.

Hal och Claras äktenskap hamnar i ett skede där nåden är svår att finna eftersom ensamheten i förhållandet blivit svart som natten. Efter att Clara skadas svårt i en terrorattack accelererar handlingen i ett storartat crescendo. Botten är nådd, ytan avlägsen.

Små krig är lysande i sin skenbara enkelhet. Översättaren är Joakim Sundström.

(Recensionen publicerades ursprungligen i Eskilstuna Kuriren 2010-06-08. Med tidningens samtycke efterpublicerar jag texten i sin helhet här på bloggen. Naturligtvis är det jag som har skrivit recensionen.)

Köp boken på Bokus eller på AdLibris.