
Alldeles nyligen har jag läst den av många hyllade novellsamlingen Båten av Nam Le, men av olika orsaker har jag inte kunnat göra boken rättvisa. De sista två veckorna övermannades jag nämligen av en sådan trötthet att läsningen blev för hackig och ofokuserad. För många avbrott, för dålig koncentration. Av de sex novellerna som finns i samlingen har jag ingen som helst uppfattning om hälften av dem, och det är helt och hållet på grund av min tillfälliga lässvacka. Båten är just så bra som alla säger, det känner jag alldelses tydligt för känslan bedrar inte, det är mina bångstyriga tankar som surrar runt som ilskna getingar och som förstör min läsning för mig. Även om jag har tagit mig igenom hela Båten vill jag inte recensera den nu. Jag vill först läsa den en gång till, för det är den värd!