Babian av den danska författaren Naja Marie Aidt är en novellsamling om femton noveller som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2008, så den har en given plats i Bokmanias novellutmaning.I motiveringen till priset står det att novellerna är skrivna ”med en vacker och illavarslande realism som lyfter upp verklighetens undertoner”, vilket sammanfattar rätt bra vad dessa noveller i grova drag handlar om - en verklighet så som den ter sig när människor har förlorat sina illusioner och hamnat i en situation bortom all kontroll och med stoppknappen utom räckhåll.
När läsaren träffar människorna i Aidts noveller så bebor de antingen redan sina små helveten eller så flyttar de in i dem under berättelsens gång. Det är inte alltid man ser direkt vad det är för personligt helvete som skildras eftersom Aidt skriver på ett sätt som bara får oss att haja till liksom reflexmässigt och tänka Nämen vänta, vad var det där? Är det det jag tror att det är? Kan det vara möjligt? Att han? Att hon? Det känns kusligt i det ögonblicket man inser att man fattar vad som sker eller håller på att ske, för allt är så vardagligt, ordentligt, välputsat och till en början normalt att man nästan blir tagen på sängen då verkligheten rämnar.
Det är sorgligt att läsa om människor som inte når till varandra fast de tror att det är just det de har lyckats med - att nå till varandra. I stället sviker de, sårar och gör de andra olyckliga. Det som drabbar mig starkast med novellsamlingen Babian är att det som händer i novellerna skulle kunna vara på riktigt (kanske med undantag för novellen Bröllopsresa), för vem vet vad som bubblar under ytan hos människor jag dagligen möter? Just detta "under ytan"... brrrr.
Aidt slår aldrig på stora trumman, tvärtom. Avslöjandet - upplösningen - kommer som lite appropå och utan stora ord. Absolut inga resonemang om orsak och verkan, bara ett konstaterande här, en mening eller en bild där. En snabb vändning i slutet, läsaren ska lägga puzzlet själv. Det är mycket snyggt gjort. Oerhört skickligt. Språket är precist som en skalpell och det märks att Aidt har valt varje ord med omsorg för att nå effekten av att under sitt vackra röda skal var äpplet angripet av röta.
Som sagt finns det femton noveller i boken och jag kan inte påstå att jag blev lika gripen av samtliga, men alla är mer än läsvärda. Om jag skulle nämna några så fastnade jag mest för texterna Torben och Maria, Stjärnhimmel, Bilresa, Avbrott, Sår, Bröllopsresa och Myggbett. De vilar på intressanta intriger, har spännande och oanade konflikter och innehåller oväntade kast i handlingen. En viss portion av drastisk humor finns också att finna, särskilt i Bilresan. Dessa noveller är starka, drabbande och lite obehagliga, men utan att tröstlöshetens slöja sveper in oss, vilket jag uppskattar.
Babian är riktigt bra, läs den gärna.
