Eftersom jag tyckte mycket om Jón Kalman Stefánssons förra roman Sommarljus, och sen kommer natten (här bloggar jag om den) var jag glad att jag fick uppdraget att recensera den nya boken Himmel och helvete åt Eskilstuna Kuriren. Samtidigt kan uppgiften vara lite frustrerande också eftersom man har händerna bundna av ett strikt antal tecken som man har till sitt förfogande, i detta fall bara 1500 inklusive blanksteg. Det är mycket litet! Det blir alltså en avvägning i fråga vad man ska ta med och vad som kan uteslutas. Texten som följer här nedan är den ursprungliga tidningsversionen (2010-05-18, Eskilstuna Kuriren). Jag har tidningens medgivande att efterpublicera min recension på bloggen, vilket jag tycker förstås är jättebra. Så här skrev jag då:En av fjolårets stora romaner var Sommarljus, och sen kommer natten av islänningen Jón Kalman Stefánsson som nu återvänder med sin andra roman på svenska, Himmel och helvete. Någonstans i den läser jag att det är tystnaden efter en berättelse som avgör dess betydelse, om den har vidrört våra sinnen eller bara varit ett tidsfördriv. Trots att Himmel och helvete inte är i höjd med Sommarljus, är den vidunderligt vacker. I synnerhet naturbeskrivningarna. Efteråt sitter jag i tystnad, hänförd. Eftersom Himmel och helvete är första delen i en planerad trilogi, lovar det gott.
Boken handlar om pojken. Fast tjugo år gammal, kallas han alltid bara pojken. Tillsammans med vännen Bárdur och fyra andra män ger han sig ut på havet för att fånga torsk. Det är marsmånad och mars är fortfarande iskall på Island, framför allt om man sitter i en öppen båt och stormen kommer. Bárdur har glömt sin skinnkjortel på landbacken, det var viktigare att packa ner en bok i stället, men en bok skyddar inte mot kölden när vindarna blåser rakt upp från helvetet och snöfallet är en tjock vägg. Då är det kort mellan livet och döden, bara ett klädesplagg som fattas. Så går det till när pojken i livets början lär sig vad döden är.
Himmel och helvete sjunger om mannamod och livet för hundra år sedan men också om Island, dess berg, hav, mörker och ljus. Det är en berättelse om lycka, sorg, drömmar och verklighet liksom den är en hyllning till läsandet och ordet. Himmel och helvete förstummar med sin poetiska kraft.
